1D♥

"Thanks you baby, I love you." sa hon till mig när vi kom ut. " I love you too." svarade jag och greppade tag om hennes hand.
Vi pratade om lite vad som hälst ochs edan kom det massor av paparazzis. Vi båda satte på oss solglasögon och vårat samtal tog slut med det. Varför måste alla paparattziz alltid sabba alt?!



Karos perspektiv:





lyssna medans ni läser annars är det inte lika bra :)



Jag kände hur tårarna trängde sig upp under ögoonlocken på mig.
"Gumman jag är ledsen med det går inte...." försökte pappa. Jag reste mig upp och en tår ran ner för min kind.
"Vad går inte?! Du var ju nyss utomlands med dina nya barn och din nya fru?!" sopttade jag ur mig.
"Älskling jag vet, och det är därför det inte går! Jag kan ju inte bara slänga pengar hit och dit..." började han och Jag avbröt honom snabbt. " Nej lyssna nu pappa," snyftade jag. " Du bryr dig inte. Det är det som är problemet. Jag älskar dom så jä*la mycket, det är allt jag alltid pratat om. Men du har ju inte lyssnat på mig eller brytt dig och vad jag sackt. Och nu när jag har chansen att få se dom - live - då är det klart att det inte går!" röt jag.
"Älskling, du överdriver..." försökte pappa. " Nej det är du som förminskar det!" jag sprang ut i hallen vart min lillebror stog och kollade på mig. " Hej gubben...." jag kramade om honom och han kramade min hårt tillbaks. " Vart du ska?" sa han på sitt 3 års språk. " Jag ska hem. Hejdå, älskar dig." jag pussade honom på huvudet och tog sedan på mig mina skor. Pappa kom ut ur köket och tittade bedrövat på mig.
"Ska du redan hem... Du kom ju nyss." försökte han. " Ja jag kom nyss och det var ett misstag." snyftade jag och slog igen dörren.
Jag sprang mot busshållplattsen och tårarna sprutade ner för mina kinder.
När jag väl kommigt fram till stationen så stängde bussen dörrarna." Nej vänta jag ska med!" hojtade jag, fast chafören brydde sig inte och började åka framåt. Jag sprang efter och baknade på baken av bussen, ifall den skulle stanna, fast nejdå.
Jag satte mig ner på marken och gömde ansicktet i mina händer.
Varför?!
Jag vill såååå gärna gå på One Direction... jag börjad osnyffta helt ostoppbart, så dom andra på busstationen tittade konstigt på mig.
'Karo - ta dig samman' befallde jag mig själv. Jag reste mig upp och torkade mig under ögonen och rättade till min tröja. Men tårarna kunde inte sluta rinna.... VARFÖR GRÅTER JAG SOM EN JÄKLA IDIOT?!




Louis perspektiv:




När vi kom hem igen log jag mot Eleanore och hon log stelt tillbaks.
"Do you wanna watch a movie?" föreslog jag. " Yess, it whod be greate. Just need to take a shower, Ok?" svarade hon. "Allright, I can make some.... Popcorn?" hon nickade och gick upp för trappan.
Jag gick med söliga sten ut till köket.
Vad är felet? Jag har alltid älskar Eleanore, och jag älskar henne fortfarande,
men allt har blivigt så.... stelt? Hon har lixom... förendrats? Men det kanske jag också har..
Jag tog fram popcorn paketet och stoppade in en påse i micron.
Vad är felet? jag suckade och drog händerna genom mitt hår.
Eleanore var perfect för mig, det är hon väl fortfarande? Eller...? Jag har ju inte gått och vuxit upp... Eller så har hon kanske gjort det? För... Nej det går inte.
Det känns ju som att det bara var igår...

*

"I love you and I always will" hon tittade på mig och hennes ögon lyste upp.
"You ... Love me?" sa hon. Jag tänkte efter en liten stund och sedan nickade jag. " Yes... I do." hon tittade
på mig med ett leénde och jag tittade upp på den stjärnteckta himelen.
"Its beautiful right?" log hon och tittade upp hon med. "Yes you are..." viskade jag. Hon skrattade till och boxade lätt till mig på armen.
"Look a shooting star!" utbrast hon och pekade upp mot himelen. "What do you wish for?" log jag. " I dont know... And you?" sa hon efter en liten stund.
Jag tänkte efter och sa sedan det mäst uppricktiga svaret jag kunde komma på;
"I whis for you and me to be together forever." log jag. "Well thats my wish too." log hon tillbaks.
Jag flyttade mitt ansickte en bit närmare hennes. Hon bet sig i läppen vilket smittade av sig. Men jag slutade snabbt och flyttade närmare henne istället. Hon  lutade sig också en bit närmare, så nu kunde jag känna hennes varma andetag mot mina läppar.
"I love you." viskade hon innan våra läppar lätt nuddade varandra.

*

Varför kunde allt inte vara så nu också?
Jag suckade högt och ryckte till när Eleanora kramade om mig bakifrån.
"Hey babe, what are you thinking about?" log hon.
"Nothing..." svarade jag. "Well, something is it, because you even forgot to take out the popcorn bag..." fnittrade hon.
"What?! Noooo!!" stönade jag. Jag öppnade snabbt mictodörren och tog ut den brända paketet.
Rummet fylldes av svart stinkande rök, och Eleanore öppnade snabbt fönstret så att
det skulle vädras lite.
"Oh God..." gnällde jag. " Babe, its Okey." log hon. Jag suckade och ryckte på axlarna.
"Well... Maby we can go out and whatch the stars insted?" log jag.
"Ofcorse. But we need to change clothes first, its really cold outside..." sa hon.
"Or we just take a blanket?" log jag. " Haha well, thats even better." log hon och kysste mig.


                                                                                                                                                                  


kort kapittel, jag vet ! Men jag kanske skriver ett till ikväll eller imorgon,
men glöm inte att komentera OK?! :)
x