1D♥

 

 

 

 

 

 

 If you wont lissen to me, I wont be your Maneger anymore. AND, what does that means? You wont get anye security, you wont have any conserts and what doeas that mean?" väste han mellan sina ihoppbitna tänder. "No fame..." mummlade killarna i mun på varandra.

Wow, jag hade ingen aning om att killarnas Maneger var såhär hemsk...

 

 

"I'm sorry you saw that..." suckade Louis, och jag skakade leendes på huvudet. "Its fine. Im just glad that we're back together" mummlade jag lite generat ner i snön, och kännde hur Louis hand grep tag lite hårdare om min.

 

Efter att killarna fick en ricktigt utskällning och lite till, så åkte vi till deras hotell, vart vi bestämmde oss för att gå ut och äta, men jag och Louis tänkte bara gå en liten promenad innan det, så just nu var vi påväg till restaurangen, som vi skulle komma till genom att gå igenom Tegnerlunden, som vi var helt knisstrande och glittrande krisstallvit och vacker.

 

"Me too. And I hope you likes the song" log Louis, och jag kollade upp på honom. "I did" svarade jag leendes, och Louis stannade upp, vilket jag också gjorde."Im sorry" suckade han, och tog  en hårslinga som hade blåst ner i mitt ansickte, och la den bakom örat på mig. "Its okey " svarade jag seriöst, eftersom Louis nu hade sagt det minst 10 gånger. "I really Love you" sa han sedan, och jag blev helt varm inombords. "I love you too" log jag, och Louis ansickte bröt ut i ett leende. Han la sina händer runt min midja, och jag la mina runt hans hals. Våra ansickten närmade sig sackta varanra, när jag snabbt som attan böjde mig ner, tog en näve snö, och tryckte den i ansicktet på honom. "THE FLUCK?!" utbrast han, och kollade chockat på mig, med en massa snö i ansicktet. "OMG ITS FREEZING!" utbrast han i panik, och började skaka av sig snön, medans jag stog och vek mig dubbel av skratt. "Hahaha you sould've seen your face!" konstaterade jagskrattandes , och han kollade surt på mig. "You're mean!" sa han och korsade armarna över bröstkorgen, medans han putade med underläppen. "Naaw Honey" flinade jag, och tog ett steg fram till honom. "Dont be mad" flinade jag. "Okey then..." svarade han, och släppte ner armarna. Jag blev först lite förvånad att han gav sin så lätt, men i samma stund slängde han sig över mig, och vi båda trillade ner i en snöhög. "AAAH OMG LOUIS!" ropade jag och sprattlade som en fisk på land för att komma loss, vilket inte gick så bra, eftersom han låg över mig med hela sin kroppstyngd. "I love you toooo" sa han med tillgjord bebisröst, och tog sedan en näve snö, och tryckte in den i mitt ansickte.

"OMG LOUIIIIIIS!" skrek jag, denhär gången i panik, men brast sedan ut i skratt, vilket Louis också gjorde.

"You're beautiful" log han sedan, och kollade ner på mig. "You too" flinade jag, och vi möttes i en underbar kyss.

Louis reste sig sedan upp, och drog upp mig också. "Lets go to the Restaurang now." log han, och greppade tag i min hand, och vi fortsatte pratandes gå längst den mörka, svagt belysta snöfyllda parken.

Kan man vara lyckligare?

 

 

 

 

Vid detta tillfälle var jag nu ricktigt avundsjuk på Karro och Louis, som gick till Restaurangen.

Eftersom nu satt jag, Niall, Harry och Alex intryckta i baksätet, medans Liam och Emma satt i frammsätet, och grälade. Yeh, thats right, you didnt hear me wong. DE BRÅKADE.

Varför har vi ingen aning, men nog bråkade de.

 

"WHY THE HELL DID YOU GO OUT ON A DATE WITH HER?!" utropade Emma.

"IT WASNT A DATE, OK?" skrek Liam surt till svars, och de fortsatte skrika massa till varandra.

 

Jag pickade diskret Niall i revbenen för att få ans uppmärksamhet, och han kollade ner på mig.

Jag kupade min hand runt hans öra och viskade snabbt ; "WHast are they fighting about?" viskade jag, och Niall kupade sin hand runt mitt öra. "Liam went out on a date with Danielle laste week..." svarade han och ryckte på axlarna, som om att det var allt han visste. Jag nickade, och kollade sedan ut genom fönstret,

medans det sprang en massa fans efter bilden. "LOOK, they are running really fast !" utbrast jag, för att avbryta bråket. "Yeh I know, thats so cool!" sa Harry, för att spela med, när Liam stannade bilen. "So, Im done. GET OUT EMMA." utropade han. "DONT STOP RIGHT IN THE TRAFIC!" utropade Alex i panik, eftersom vi stannade mitt i 'motorvägen'. "My pleasure. I dont even wanna sit in the same car as you" sa Emma surt, smällde upp dörren och hoppade ut, i samma stund som en bil kom körande förbi oss. Förbi oss, och rakt in i Emma.

Allt inom mig frös till is.

 

 

Jag kunde höra, men jag kunde inte se.

Var befann jag mig? Smärtan var olidlig. Vad hade hänt?

Det sista jag såg, var ett starkt ljus kommande mot mig... åh. Jag måste vara på sjukhuset.

Utifrån mitt huvud kunde jag höra ljud. Någon pratar. Vad är det de säger?

 

"Mamma är här nu gumman...."  mamma ! Jag kännde hur hon strök sin hand längst med min kind, och hur någon satte sig på andra sidan sängen - vilket måste vara pappa. 

"Vi älskar dig gumman , allt kommer bli bra...." fortsatte mamma mummla, och pappa tog min lilla hand i sin, och jag kännde mig trygg. Även fast det rev och slet i mig, hela jag värkte, och jag visste ej i vilket svart rum jag befan mig i, men det känndes tryggt att mina föreldrar var här.

"ÅH, EMMA!" utbrast en välbekant röst, och Saga störtade in till mig. "Kommer hon klara sig? Mår hon bra?"  sa hon frågande. "Ja.. jag vet inte. Hon ligger i koma, och hon balanserar på en lina mellan liv och död...." började en röst att förklara. Vänta va? Är det någon mer här inne? Är jag död? Kommer jag dö?

 

Alla frågor sprang runt i mitt huvud, och jag ville bara skrika -JAG ÄR HÄR! JAG HÖR ER, JAG MÅR BRA! fast mina ögonlock öppnade sig inte, och ävne fast jag kämpade med all min kraft, kunde jag inte lyfta handen, eller röra på mina läppar.

 

*

 

Efte ett tag hade min andra syster Tindra kommigt in i rummet, och de pratade med mig, och sa att allt skulle li bra. Jag försökte värkligen tro dem, men allt gjorde så ont.

Det jag hade uppfattat, var att jag nu låg på sjukhus. Var är alla de andra? Liam? Hatar han mig nu?

Alla frågot virvlade runt i mitt huvud, och jag märkte knappt hur jag började glida iväg från värden, jag kunde inte längre höra, eller uppfatta någonting runt omkring mig. Allt jag såg var ett stort svart timrum, med ett litet ljus på slutet. Som en mörk tunnel, och där, där var slutet. Men jag kunde inte gå dit. Som om att det var något som höll kvar mig. Men vad?

 

 

Jag knackade försigtigt på dörren, och öppnade den sedan.

Vid Emmas säng satt Alex och Sara, helt rödgråtna, medans Karro satt i en tol på andra sidan rummet ihoppkurad till en skakade boll. "Hey girls..." viskade Harry hest, som nu kom in bakom mig.

"Hey" viskade Sara till svar, och reste sig upp. "I guess its your turn now" suckade hon, och drog upp Alex frpn stolen.

Först var det alla som fick vara med Emma, sedan bara hennes föreldrar, sen tjejerna och vi, sen bara

tjejerna, och nu ska jag få vara här själv med Emma. Fast jag ville inte gå in själv, så killarna fick följa med mig till en början.

 

Tjejerna lämmnade rummet, och sedan gav Harry mig en klapp på ryggen, innan han gik ut ur rummet.

Niall och Louis gav först Emma, och sedan mig en otydig, tårögd blick, och lämnade sedan rummet de också.

 

 

 

 

 

Jag grät nu. Jag vet inte ifall man kunde se, eller höra det, men hela jag revs isär innom mig. 

LIAM, DET ÄR INTE DITT FEL. JAG ÄLSKAR DIG! ville jag skrika till honom, men jag kunde inte.

Liam, snälla , snälla, klandra inte dig själv...

Och då hände det. Jag började gå mot ljuset. Mot slutet av tunneln. Jag kom närmare och närmare, och Liams sång blev bara högre och klarare. Mamma, pappa, Saga, Tindra. Min älskade familj, jag älskar er. Alex, åh min bästa vän. Alla förtjänar en vän som dig, jag älskar dig min bästa vän Tack för allt. Karro, Sara, jag vet inte hur jag ska börja. Tack för att ni alltid fanns där för mig, tack för att vi är sånna underbara vänner.Och Harry, Niall, Louis och Zayn. Mina idoler, mina vänner, tack. Tack för all eran fantastisk musik, tack för att ni är så underbara.Jag älskar er alla så mycket..Jag ska hälsa till Vilja från er.

Och Liam?Jag älskar dig. Mer en allt annat.

 

 

Jag var mitt uppe på slutet av sången, när det såg ut som om att Emma tog ett andetag. Men sedan, blev hennes ansickte fullt av frihet, och lättnad, i samma stund som alla maskiner i rummet började pipa.

Jag slängde mig upp ur sängen, rek upp dörren och skrek in alla.

Läkaren kom inspringade med alla andra hack i häl, och nu var allt över. Emmas hjärta hade nu slå.

 

 

 

 

"But now we have to go. We've your stuff readye now, so, lets go home, change clothes, and then we have to go  to the aireport. We have a consert in 2 days" började Harry, och tog tag i Zayn arm, när han skakade på huvudet.

"I cant. Im sorry. But I cant leav her. I gave her the promise necklace, and I said I would stand by her side forever, and never leav her. Im not coming home with you guys.  Im sorry."

 

 

 

Harrys perspektiv:

"We have to do this now" suckade Liam och rättade till sin scenkläder.

"I know" jag kännde hur klumpen i magen blev större och större.

"I dont want to do this" alla vände sig om och såg på Niall, vars ögon var blanka, och rösten bröt sig.

Jag gick fram till honom och kramade hårt om honom. "I know. I dont wanna do this either" viskade jag till svars, och känne att jag också var nära på att börja gråta.

 

"Guys, your up in 10" sa Paul sorgset , och föste ut oss ur logen, så vi hamnade bakom scenen, vart det srang runt massa arbetare och skit.  Vi fick alla varsin microphon, och stod sedan en bit innanför de stora drapperierna.

"In thre two.." började någon ränka ner, och i samma stund som de började fösa ut oss på scenen gav vi varandra menande blickar.

 

 

Fansen skrek, och grät, och skrek och skrattade och skrek lite till.

"Hey guys!" ropade Liam ut, och jag fucktade mina läppar.

Fansen måste ha förstott att något var fel, eftersom vi inte började med att sjunga, och tysnade ner lite.

"I just wanna start this thing by telling you that there  .." började Louis och pekade mot 6 kameror framför oss - "There are 6 cameras, and they are livestreaming this on twitter. On my accout, Harrys, Liams, Nialls, Zayns and the official 1D account" sa han, och alla började skrika.

"And, yeh" Niall tog ett djupt andetag innan han fortsatte så att hans röst inte skulle brytas.

"You may wonder were Zayn is. So ... thats what we're going to tell you " han tog ennu ett andetag, och jag kunde se smärtan i hans ögon. "Now. Thats wat we're going to tell you now" det kom som en viskning ur hans mun, och en tår ran ner för hans kind vilket bara fick mig att göra detsamma.

 

"So guys.. Zayn is leaving One Direction" sa jag, och lät sedan tårarna rinna ner för mina kiner utan att tänka på att stoppa dem. "Its something persenal, so we cant tell you why or something but... yeh. Zayn is leaving One Direction" upprepade Liam, och Louis gav mig sedan en stor kram, som både Liam och Niall kom med i.

 

Vi stod där på scenen, gråtande, under tiden att alla fans stod och skrev, skrek i protest, vilket jag också skulle vilja göra. Jag skulle vilja säga varför han slutade, men det fick jag ju inte. Vissa buade, medans några började göra en ramsa. "ZAYN *klapp* ZAYN*klapp* " osv.

 

 

Tårarna strömmade ner för våra kinder, och jag smällde surt igen datorn, och flög sedan upp ur soffan,

och lutade mig mot väggen med handen över halva mitt ansickte.

"Alex, det kommer bli bra" snyfftade Emma, och höll om Sara, som knuffade sig loss och ställde sig upp.

"Jag  sa ju *snyft* att vi inte *snyft* skulle kollaaa" nästan skrek hon till svars, och tryckte sina händer i panik mot sin tinning. Emma kollade gråtande på mig och sedan på henne, och jag gled ner längst väggen.

 

Vi hade nyss kollat på tweetcamen vart killarna nu hade sagt att Zayn lämnat One Direction.

Ennu en påminnelse om att Vilja var död. Hon var borta för alltid.

Jag reste mig upp och tog ett djupt andetag. "Karro, hur mår du?" jag gick fram till sängen och satte mig på huk framför henne,. Hon log flrtfarande inbäddad i täcket, och bara glode in i väggen.

"Hur jag mår?" sa hon likgiltigt. "Ja, hur ska jag må? Min syster är död. Jag kan inte gråta mer. Jag vill bara dö" svarade hon, med en kall ton, och jag snyftade häftigt, medans jag la mig brevid henne och kramade henne hårt.

"Vi kommer klara oss" snyfftade jag fram. "Jag vill inte till skolan imorgon. Jag vill inte sitta där och lyssna på när Viljas mamma ska förklara för alla vad som hände. Jag vill inte sitta och lyssna på en lögn, och fatta att det är delvis mitt fel!" utbrast hon, och började återigen hejdlöst gråta.

 

"Det är INTE någons fel. Och jag vet att det är en löng, men det är för allas bästa!" utbrast jag, och tårkade tårarna från mina klibbika kinder. Vi alla tysnaed sedan, och bara lät det vara.

Ingen av oss var i det humöret, att årka bry sig. Det känndes så fel, allt känndes så fel.

Och som om att allt dethär inte räckte, saknade jag Harry så mycket attdet värkte inom mig.

Och mitt största favoritband genom tiderna, ja en av medlemarna är ej med där längre.

Allt är bara så fel.

 

*

 

Jag tog ett djupt andetag, innan jag knackade på dörren.

Smart av mig. Sen till årets första skoldag.

När ingen öppnade suckade jag trött, och bankade lite hårdare, i samma stund som Sindri öppnade dörren,

och han gav mig en kall blick. Ja just det. Sindi och Vilja var ju gudsyskon. Jag log inte stmått, och gick sedan in i rummet.

"Ja ... Hej Alex" suckade våran lärare. "Hej, Förlåt att jag är sen" sa jag snabbt, och satte mig på min platts, som var längst uppe i klassrummet till höger, brevid Erika.

"Så... vi pratade nyss om vad som hänt när ni var i Hawaii- " började hon, och jag kollade snabbt runt om i rummet.

De flästa grät, medans andra satt som fastklistrade på stolen, med tomma ansicktsutttryck.

Jag tror att jag, Emma, Karro  och Sara tillhörde den sista gruppen.

 

Våran fröken babblade på en massa skit om allt som skulle kunna ha hänt,

om hur snällt det var att Viljas mamma ville komma hit och förklara sitvationen,

hur mycket vi alla skulle sakna henne och allt det man skulle kunna säga.

Men ingentilng hjälpte.

 

*

 

 

 

 1 månad senare

 

"I've nere attenden so much hate in my life" skrockade Louis som satt framför mig i de obekväma stolstolarna.

"Yeh, I know" svarade jag ointeriserat, och kollade ner i mobilen.

"Im thinking about delete my twitter" tänkte Liam högt och vi alla kollade tveksamt mot honom. "Well,

that wouldnt be smart" konstaterade Niall, och vi annadra nickade instämmande.

"Niall, Louis, I dont wanna be mean, but why are you even coming with us?" utbrast jag sedan.

 

Både Niall och Louis kollade chockat på mig,vilket även Liam gjorde.

Vi satt nu på heathrow airport i gate 9 och väntade på att vi skulle kunna få gå ombord på vårat plan, som så snart som möjligt skulle ta oss till Sverige.

Åh Alex. det värkte innom mig när jag tänkte på dehär veckorna utan henne. Det har gått snart en månad.

 

"Harry... we're going to have a cpnsert there..." säger Louis med en stel röst.

Jag suckar och himlar med ögonen. "I know" mummlade jag, och bet mig lite i tummnageln.

En pinsam tysnad spred sig runt oss, vilket inte händer ofta, så jag bestämde mig för att bryta den genom att säga : "Ja, men conserten är ju om typ 1 vecka" Liam och Niall utbytte ett par blickar och Louis stönade höst.

"Everyone, please stop be so weird !" utbrast Niall sedan, och jag skakade på huvudet.

"You know, never mind?" jag korsade armarna över bröstet och korsade även benen, och återigen spred det sig en awkward tystnad.

 

*

 

Jag slängde mig utmattat ner i den mjuka hotellsängen med en suck.

Gud vilken lång dag. Och vilka 2 långa stela timmar på flyget.

Jag slöt ögonen men öppnade de snabbt igen för att ta fram min mobil ur fickan.

Jag knappade in smset och skickade det sedan till 'Alex♥' och la mig återigen ner för

att vila ögonen lite. Jag var presis nära på att somna, när mobilen plingade till.

'Yey! :D Sure ! Come to cafe60? x'  

Jag skickade snabbt ett svar med ett enkelt 'OK' och gick sedan up ur sängen och in till badrummet.

Skönt att ha eget rum denhär gången. Nu delar Zayn och Liam, och Louis och Niall. 

 

Jag betracktade min spegelbild, och noterade hur trött och såg ut att vara. 

Snabbt ruffsade jag till håret, och drog sedan av mig tröjan, för att sedan gå till hallen och öppna upp resväskan.

Ur den tog ag upp en ny fen T-shirt, och även en Deo som jag snabbt tog lite av, innan jag tog på mig tröja, och efter det drog jag på mig en munkjacka. Det var ju i slutet på Januari nu. Det fanns lite snö ute, och just nu tror jag att det snöade.

Lika bra att ta på dig en mössa.... när jag hade  på mig även den satte jag på mig mina skor och sedan en jacka, innan jag greppade tag om rumsnyckeln och mobilen, kännde efter i bakfickan för att försäkra mig om att plånboken låg där, och smällde sedan igen dörren bakom mig.

 

"Hey, are you leaving?" hörde jag Nialls röst säga bakom mig. "Oh hi" log jag förvånat, och vi började gå mot hissen. "Yeh, Im gotta go and see Alex" svarade jag och tryckte på hissknappen. "Were are the other onec?" frågade jag sedan. "Liam are on his way to Emma and Louis is in his room" svarade Niall. "Im gonna go and get something to eat from the restaurant and then bring it up to him" sa Niall glatt och jag himlade med ögonen, och hissdörrarna öppnades.

 

 

*

 

"Haha really?!" utbrast Alex roat, och smuttade på sin latte. "Haha yeh, It was sick!" svarade jag minst lika galtt, och tog sedan en tugga av min Kanelbulle, och kunde inte sluta lé. Alex skrattade fortfarande och jag lipade sedan mot henne, vilket fick henne att bara skratta ennu mer.

Jag log nöjt, och lutade mig tillbaks i den stora röda fotöljen som jag snabbt sjönk ner i.

"But now, enough about me. Hows school?" sa jag sedan, och Alex leende försvan snabbt.

"You know.. the usual stuff" suckade hon, och snörpte på munnen. "Well... do you get much homework?" sa jag lite i panik för att inte låta henne bli ledsen eller så. Hon log, fast leendet räckte henne inte ens halvvägs upp till ögonen. "No, not that much" svarade hon, och ryckt epå axlarna.

"And... your twitter?" sa jag sedan alvarligt, och hon ryckte återigen på axlarna. "I didt go on there for like 2 weeks after the big announcement" hon pausade, och fucktade sina läppar innan hon fortsatte : "And when I was online I didt read the mentions" jag nickade förstående, och svalde bullbiten jag tuggade på medans hon pratade. "And dont read them. Everyone is spaming us with tweets about Zayn and stuff like that.." "Have you heard anything from him?" avbröt Alex mig. "Yeh.... Or no.. I mean, we've been talking and stuff like that, but nothing about Vilja" sa jag, och Alex leende försvan ennu en gång. "Hey..." jag la min arm över bordet och öppnade handen mot henne. Först kollade hon osäkert på både mig och min hand, fast suckade sedan uppgivet och la ihopp våra händer i varandras. "I cant tell you that everything is gonna be alright but..." började jag. "just close your eyes and enjoy the roller coaster that is life" siterade hon Zayn, och vi båda började sedan skratta.

 

LYSSNA MEDANS DU LÄSER, DET BLIR MYCKET BÄTTRE DÅ.

 

"If I dont say this now, I will surley break, As I'm leaving the One I want to take..."

hans juvliga röst fyllde upp rummet, och hans blick släppte inte min för en enda stund. Jag kännde hur mitt hjärta började slå ennu hårdare en det gjort innan, vilket jag inte trodde var möjligt.

 

"... Separate, Ohohohoh Be my baby ohohohohoh.." han räckte sedan ut handen ner mot publiken, alla började skrika ennu högre, och sträckte sig efter den, när jag bara frös till is. Ska jag ta imot den?

Han slutade inte sjunga, men kollade menande på mig. "KARRO!" vrålade Alex surt i mitt öra, och jag kunde se ur ögonvrån att även Emma och Sara kollade menande på mig.

 

Karros hand sträcktes fram, och jag gräppade tag i den, och drog upp henne på scenen.

Hon stod nu där, framför mig, och vi kollade in i varandras ögon. Alla fans srek nu ennu ögre.

Hennes hand som jag höll i , la jag mot min bröstkorg, på vänster sida, och tog sedan te sista tonerna i sången.

 

 

*STÄNG AV LÅTEN NU..LOL*

 

 

 

Jag kollade ut på senen bakifrån kulisserna och log stålt när Louis kysste Karro på kinden, och sa förlåt.

Jag kollade fram lite, så att Alex som stod framför scenen med de andra, skulle kunna se mig, så gav jag henne tummen upp, och hon gav en tillbaks. Dethär var våran lilla plan det.

Fast det vi inte hade förväntat oss, var att publiken skulle bli såhär galna.

Vissa fans försökte tränga sig upp på scenen, så alla vackter sprang som galningar och försökte få ner alla igen,

och Louis tog tag i Karros hand i panik, och började dra bak henne mot mig, när ett fåtal fans tog sig förbi vackterna.

Och då utbrast återigen KAOS.

 

"THE FLUCK?!" utropade Louis när han och Karro sprang förbi oss, och ställde sig brevid Niall och Liam som stod bakom mig. "GUYS, WE NED TO GO NOW!" vrålade Paul, som kom springade mot oss, med kanske 10 vackter bakom honom. "WAIT what about Alex and the other onec?!" utropade jag, och kollade ut mot publiken, och såg det jag inte ville. "FLUCK" utropade jag, och sprang ut på scenen.

"HARRY, STOP!" ropade alla bakom mig, fast jag sturantade i det, och bara sprang.

Alla vackter sparng efter mig, men behövde stoppa de galna fansen som var påväg upp på scenen istället.

Nu var det kanske 20 pers kvar här, och de stod och logs med vackterna, men jag bara sprang till slutet av scenen, och hoppade ner där vart alla fansen stod, så nu var det bara ett stengsel emellan oss.

"OMG ITS HARRY!" började alla ropa, och alla blev ennu galnare, och försökte hoppa över staketet och allt,

men som tur var, så kom det säkerhetsvackter som blockerade.

"Alex, Emma, Sara!" ropade jag och srang fram mot dem, och alla runt omkring började skriva. "COME!" skrek jag och Sara pekade menande på Emma, som inte kunde röra på huvudet, eftersom ett par tjejer stod och drog i hennes hår på andra sidan staketet.

"LET GO!" ropade jag, och började putta på tjejerna, och de började skrika ennu mer, fast som tur var så släppte de.

"Come" jag tog tag i Emma med ena handen, och Alex i den andra, och vi sprang mot senen, var Sara stod och väntade på oss.

Vi hoppade upp, och sprang sedan in bakom kulisserna vart Paul väntade på oss.

"HARRY, IM GONNA KILL YOU!" vrålade han, och föste iväg oss mot något 'säkerhets/skydd' rum.

 

 

Jag drog en suck av lättnad när dörren slogs upp, och Harry, Alex, Emma och Sara föstes in av Paul, som var högröd  i ansicktet, men inte rödare en Isaac, killarnas maneger, som stod med armarna korsade över bröstetn.

"SIT DOWN. NOW" Skrek han, och pekade på den lediga stolen mitt emot Louis.

Harry fattade genas vinkeln, och slog sig snabbt ner, medans Paul föste vidare de andra tjejerna fram till mig, som stod på andra sidan rummet.

Isaac slöt ögonen och masserade sackta sin tinning med sin tumme och pekfinger.

 

Jag kollade mig om i rummet.

Det var ett rektanglärt rumm, med ett bord i mitten, som var lika rektangulärt det också.

 

Längst med ena långsidan satt Niall och Louis, och mitt imot dem satt Harry och Liam.

Bakom dem stod det personal till killarna, bland annat Paul, Lou och hennes man , Savan, och en massa andra, 

och på den andra kortväggen vid den röda dörren stod bland annat Josh och ett par andra.

 

"SO" utropade Isaac högt, vilket fick mig att hoppa till. "WHY the HELL did you do THIS?!" utriste Isaac, och vänter på att svar. "Do... what?" frågar Liam, och Niall börjar skratta, men slutar genas, när Savan skakar på huvudet mot honom, men en hotande blick. 

"Why the HELL did you run out on the stage Harry?" utbrast Isaac sedan, och borrade in blicken i Harry.

Han öppnade munnen för att svara, i samma ögonblick som Isaac vände blicken mot Louis. "And what the fuque was that?" fortsatte han.

"Im sorry but..." började Louis, men blev snabbt avbruten. "No Butts!" utbrast han, och alla killar brast ut i skratt, eftersom det lät liiite roligt, så inte ens jag kunde undgå från att le, medans Lou, och några andra av tjejpersonalan, bara skakade på huvudet. "SHUT UP!" vrålade Isaac, och Savan ryckte flinandes på axlarna. "Sorry bro, but that was funny" flinade han - vilket han inte borde ha gjort.

Isaac gav honom, en kall blick , och vände sig sedan mot killarna igen, som nu hade slutat skratta.  "Dont you get it? If you wont lissen to me, I wont be your Maneger anymore. AND, what does that means? You wont get anye security, you wont have any conserts and what doeas that mean?" väste han mellan sina ihoppbitna tänder. "No fame..." mummlade killarna i mun på varandra.

Wow, jag hade ingen aning om att killarnas Maneger var såhär hemsk...