Its Only One Direction to my heart - Epilog
Alex perspektiv:
"Åhh du är så vacker" sa Emilia, och tårkade bårt en gladjetår som ran ner längs med hennes kind.
"Haha nej sluta, inte böla nu, jag kommer också börja gråta" klagade Karro, och jag skrattade.
"Nej men samma här" sa jag, och vi skrattade återigen, och Sara fixade till min slöja lite. "Du får
inte förstöra ditt smink ju" klagade hon, och jag ryckte på axlarna. "Är du nervös?" frågade Karro sedan. "Ja,
har du fått kalla fötter?" sa Emilia, för kanske hundrade gången. Jag skrattade och skakade på huvudet.
"Jag har aldrig varigt säkrare" log jag till svars, och tittade mig i spegeln. "Så, är det bra?" frågade Sara och jag nickade. "Tack så jätte mycket" log jag sedan, och vi skulle presis krama om varandre, när Sara ryggade undan. "Nej, jag kan råka förstöra något" konstaterade hon och jag himlade med ögonen, och i samma stund öppnades dörren, och in kom min mamma,pappa och Gemma.
"Ja, vi ska nog gå nu" sa Emilia, och hälsade/ sa hejdå till dem som nyss kom in, och lämnade sedan rummet. "Honey, you look stunning" sa mamma, och kramade hårt om mig. "Tack" sa jag, och vände mig sedan om mot Gemma. "Harry is a lucky man" sa hon sedan, och jag skrattade. "But I just wanted to wish you good luck. Its starting soon" sa hon sedan, och gav mig en lätt kram. "Alright. Thank you, see you soon" sa jag sedan, och hon blinkade med ena ögot, innan hon lämnade rummet.
"Du är så vacker älsklig" sa mamma, och brast ut i gråt, och kramade ennu en gång om mig. "Haha
mamma snälla gråt inte!" vädjade jag, och skrattade han också. "Du ska vara glad ju, våran lilla flicka ska gifta sig" sade han medans kramade om mig, och sedan kramade mamma mig ennu en gång.
"Jag går och sätter mig med de andra nu då. Jag älskar dig" sa hon, och gick mot dörren. "Jag älskar dig också" log jag. "Du ser underbar ut" upprepade mamma ennu en gång, för kanske hundrade gången idag, innnan hon lämnade rummet.
"Är du redo?" frågade pappa sedan. "Japp" log jag. "Du ser så vacker ut" sa pappa, och det blänkte till i hans öga. "Pappa - nej" skrattade jag, och det gjorde han också.
Jag tog ett hårdare grepp om om pappas arm, och mötte hans blick.
Han log stöttande, och jag log stort tillbaks. Det är nu det gäller.
Musiken började spelas och vi började gå.
För nio år sedan, hade jag aldrig trott på att jag, vid 22 års åldern, skulle gifta mig.
Ennu mer osannolikt, var väl att jag skulle göra det med Harry Styles, ur One Direction,
bandet som jag och mina bästa vänner kunde sitta och Fangirla över i timmar.
Men nu leder min pappa mig, längst den fyllda kyrkan.
Jag lyfte blicken från golvet, men slutade inte tänka på att jag skulle andas, och inte
under några omnständigheter trilla. Jag kollade ut över rummet, och där satt Harrys familj och släcktingar, och även mina, som flygit hit till London enda från Sverige.
Jag förstår att nu undrar, vad hände sen?
One Direction är fortfarande ett band. Men de åker ej runt och turnerar så mycket längre, utan gör bara småkonserter lite ibland. Undrar ni varför? För att för ett år sedan, blev Louis och Karro föräldrar till två underbara ungar, Olivia och Oliver, som är tvillingar.
Vi gick sedan fram tilll slutet av kyrkan, och där stod han.
Min Harry. Bara min.
Pappa överlämnade mig till honom, och jag stod nu där, i kyrkan, men en massa ögon på mig,
och en präst som stod och rabblade upp en massa psalmer.
Jag kollade djupt in i Harrys gröna ögon, och kännde hur mina knän nästan vek sig.
För att inte tappa kontrollen helt, kollade jag lite diskret på dem på första raden.
På vänser sida satt mina och Harry föräldrar och även Liam och hans flickvän Laura, som var sjuk trevlig.
På den högra satt Embla och Austin, hand i hand.
Brevid dem satt Emilia och Alexis, och i kanten var det Niall och Sara, som nu var ett par.
Bakom mig, stod Karro, som var min tärna, och bakom Harry stod Louis.
Jag mötte hans blick, och han log stort mot mig, och jag log stort tillbaks, och kollade sedan tillbaks på Harry.
"I love you" viskade han, och jag rodnade lite, och kollade ner på golvet. "I love you too" viskade jag tillbaks och kollade sedna upp igen.
Prästen sa att det var dags att utbyta ringar, som ringbärarna Louis och Karro gav oss.
"You may now kiss the bride " säger presten sedan.
Jag möter Harrys blick, och han ler minst lika stort som jag.
"I love you" säger jag, och han tar sina händer om min midja. "I love you too"
svarar han, och kysser mig sedan.
svarar han, och kysser mig sedan.
Jag ler stort, och kollar sedan ut på alla.
Olivia och Oliver släpper det två vita duvorna de håller i, och de sätter sedan fart ut mot de stora portarna, som slås upp. Harry greppar tag min hand, och alla hojtar, apploderar och slänger ris över oss när vi springer ut ur kyskan, vart vi möts av tusentals fans och papparazzis, och vi sätter oss i den Vita Limosinen som väntar på oss.
Harry smäller igen dörren bakom oss, och bilen börjar rulla, mot lokalen vart efterfesten ska hållas.
"Now, you're mine, and JUST mine. And I love you" flinade Harry. "Harry, I've always been yours. Its only One Direction to my heart, and you have been walking in that direction since day one" flinade jag,
och harry brast ut i skratt eftersom det lär så CP. "I love you" flinade han. "I love you" svarade jag, och kysste honom.
chapter 75 SISTA KAPITTLET - Time Flies ...
Jag var mitt uppe på slutet av sången, när det såg ut som om att Emma tog ett andetag. Men sedan, blev hennes ansickte fullt av frihet, och lättnad, i samma stund som alla maskiner i rummet började pipa.
Jag slängde mig upp ur sängen, rek upp dörren och skrek in alla.
Läkaren kom inspringade med alla andra hack i häl, och nu var allt över. Emmas hjärta hade nu slå.
*tre veckor senare*
Nialls perspektiv:
Jag höll ut sista noten, och tog sedan ner microfonen från munnen, och log stort. För en gångs skull kännde jag mig Glad. Det var så uppfriskade att stå där, på scen, och bara göra det jag älskar mest. Sjunga.
"Sooo Swden!!, are you having a good time?!" ropade Harry ut. Fansen jublade och skrek och klappade händer,och tjuten var öronbedövande.
Det här var en extrakonsert som vi hade här i sverige, eftersom den senaste spårat ut totalt, och vi tyckte att våra fans förtjänade att få uppleva en ricktig. Fast dock så var alla fans inte så suportande just nu.
Det var helt fulständigt kaos efter att Zayn lämnat oss (såklart) och sedan det som iträffade med Emma.
Allt har blivigt helt CP, och ingen av oss går in på twitter nu mera, för att undvika läsa hat, skandaler....
"So, this song is for you" sa Liam i microfonen, och musiken till Moments strömmade ut ur högtalarna, och Liams ögon fylldes genast av tårar, när hon började sjunga.
'Sut the door, turn the lights of, I wanna be with you, wanna feel your love, wanna lay beside you I can not hide this even ..." han slutade sjunga, och tog ett djupt andetag för att sedan fortsätta. "Heart beats harder, time - " hans röst bröt sig, och jag fick genast en stor klump i halsen, och en ennu större i magen. Liam, vad du en gör, gråt inte... Tänkte jag för mig själv, men dog så hörde han ej, och en tår ran ner längst hans kind.
"If we could only have this life for one more day. if we could only turn back ti-ii-m. You know I'll be " under tiden Harry sjöng utbytte han strickta blickar med mig och Louis som tudde på att vi inte skulle gråta, och att vi skulle fösa bak Liam, vilket vi lydigt gjorde, och började sedan sjunga alla tillsammans, utan Liam dock.
"I can't do this any more" suckade Liam, och sprank ut ur scenen. Jag slutade chockat sjunga, vilket alla andra också gjorde, och vi kollade frågande på varandra.
Musiken stannade, och alla fans tystnade i chock, de också.
"Go and take care of him..." viskade Louis mot Harry, som nickade och också sprang ut från scenen, och in bakom kulisserna.
"Well... We have som technical problem right now, so lets just... read some more tweets!" utbrast Louis sedan, och jag nickade gillandes. "Thats a smart one bro!" utbrast jag i miccen för att lätta upp stämningen här inne. Fansen började återigen skrika, men de vi kunde se ( de på främre raden ) såg väldigt bekymrade och förvirrade ut. Menjag dömmer dem ej, efersom det är s jag kännt mig i snart ett halvår.
"Here's one" började Louis, och alla skrek högt. "Some-one called ' Perfectdirection ' is asking : Niall, give us a smile !! ' " sa Louis, och kollade sedan frågande på mig, medans alla fans skrek uppmuntrande.
Det var bara då jag kom och tänka på mitt ansicktsuttryck.
Jag stod helt fastfrusen, och helt chokad, gråtfärdig och trött, ja så såg jag ut. Det måste vara hämskt.
"Yeh, dudes, I am smiling!" sa jag så glatt jag kunde, och läste sedan vad som stog på skärmen, innan jag rabblade upp det. 'The fuque is happenin? WERE IS HAZZA AND LIAM! ' " jag kollade oroligt på Louis. "They are backstage and they will be back soon" försäkrade han, och viftade med handen,så att nästa tweet skulle komma upp. "I MISS ZAYN. " Stod det. Ingen behövde läsa upp det högt, eftersom på bara några secunder hade det spritigt sig som en flodvåg över hela publiken. "WE WANT ZAYN. WE WANT ZAYN. " skrek de, och klappade händerna i tackt. "SHHHHH!" ropade jag och höll fingret mot mina läppar, vilket inte fungerade. "We miss Zayn too but .." började Louis förklara, och så kom Liam och Harry ut på scenen igen , och alla började Bu:a. "Why the fuque are they doing this?" sa jag frågande, och Harry ryckte på axlarna. "I cant handle this..." muttrade Liam, och lamporna tändes, och ur högtalarna hördes Isaacs vansiniga röst. "THE CONSERT IS OVER. GET OUT." Alla började Bu:a ennu mer, och vi blev invinkade in bakom scenen igen, när Harrys ansickte blev helt rött, och sedan sprang han ut till mitten av scenen och höll upp sin microfon framför sin mun.
Oh nej....
"Your dont fluckling get it, right?" ropar han argt ut, och alla i pubilken slutar bua, och stannat chockat upp.
"Zayn left us for a reason, OK? JUST GET OVER IT. If you feel bad over that fact, think about US then. Our best friend left us. DONT BE SO SELFFIXED. And are you seriously mad over the fact that Liam was crying? HIS FREKING GIRLFRIEND DIED IN A CAR ACCIDENT TWO WEEKS AGO ! Just get over it,, like bild a bridge and go over it or something! One Direction isnt what we was two years ago. People change, we change..." Harry tog ett djupt andetag, och kollade ut över den tyssta arenen, och det känndes som om att tiden stod stillaHan tog ett djupt andetag och fortsatte sedan ; "And we get girlfriends, sooner or later we'll get married... And soner or later One Direction will be over. Just face the fact" Harry skakade sedan på huvudet, och vände på klacken, och gick in bakom kulisserna.
Alex perspektiv:
Jag öppnade armarna mot honom, och Harry sprang gråtande in i min famn. "I just flucked up everything, right?" snyftade han mot mitt hår. "No... not everything..." mummlade jag och kramade hårt om honom.
Secunderna senare, kom Niall och Louis ut, och Louis kramade hårt om Karro han också.
Jag följde Niall med blicken, och han kollade mot Sara, som öppnade sina armar mot honom. "Come here" viskade hon gråtfärdigt, och de kramade sedan om varandra.
"Liam...." jag släppte taget och Harry, och gick sedan fram mot Liam, som satt på huk lutad mot väggen.
" I cant tell you that everything will be alright... but ut will be.. better" sa jag, och satte mig brevid honom.
"I really miss her" snyftade han, och tårkade bårt en tår som ran ner längst hans kind. "Me too. " svarade jag, och Harry kom fram till oss.
Jag reste mig upp och drog upp Liam också.
"Guys, come here." sa jag sedan och vinkade till mig alla, så vi alla nu stod i en liten ring.
"Can you guys promise me, no more deaths?" sa jag, och det ryckte lite i allas mungipor.
"Promise." svarade med i mun på varndra. "Good" log jag, och vi kramades sedan i en gruppkram.
Allt kanske inte var perfect. Allt kanske inte skulle bli het häller.
Och aldrig hade jag trott att allt skulle sluta såhär , när jag började gilla One Direction.
Men nu vet jag, att det inte är slutet. Det här är bara mitten, av en lång,
berg och dalbana, som även kallas livet.
OJDÅ... NU ÄR DENNA NOVELL SLUT.
NOT!
det kommer upp en epilogi också,
men ja, dethär var sista kapittlet.
KOMENTERA VAD NI TYCKER OSV, KOMENTERA KOMENTERNA KOMENTERA!!!
Chapter 74 - Not the end
Jag var mitt uppe på slutet av sången, när det såg ut som om att Emma tog ett andetag. Men sedan, blev hennes ansickte fullt av frihet, och lättnad, i samma stund som alla maskiner i rummet började pipa.
Jag slängde mig upp ur sängen, rek upp dörren och skrek in alla.
Läkaren kom inspringade med alla andra hack i häl, och nu var allt över. Emmas hjärta hade nu slå.
Emblas perspektiv:
"Aaaah I'll miss you soooo muuuuch" stönade jag klagande, och Austin skrattade. "Yeh, I'll miss you too Shawty" sa han och kysste min hjässa.
Vi låg i min säng, och hade presis svarat en massa tweetc osv, och Austin låg halvsittande lutan mot väggen, medans jag låg över honom, och han virkade min sina händer i mina.
"I dont want you to leav" klagade jag igen, och putade med underläppen.
"But I have too. You know, you can always come with me..." sa han försökand,e och jag suckadE. "I wish" han skrattade och pussade mig återigen på huvudet.
"Besides, now you have Alex" flinade han. "My best friend name is Alex, and your!" sa han ennu gladare, och jag himlade skrattande med ögonen.
Efter Nyår, hade Austin varigt här 2 gånger, och nu var han här igen.
Han var även här under Viljas begravning, eftersom jag inte ville gå dit helt själv,
jag hade ju bråkat med Alex, och alla andra. Under Viljas begravning hade jag börjat överväga att bli samms med Alex igen, vilket Austin tyckte var en ricktigt bra ide.
Fast sen, under Emmas begravning (Som Austin också hade åkt hit för) så var Alex helt
förstörd, och jag kunde inte sluta ha fåligt samvete över att jag hade blivigt sur på henne över inget.'
Dess utom hade jag ju Austin nu.
Och ja, Austin tyckte att jag skulle prata ut med Alex, vilket jag gjorde, och nu är allt som det ska.
Och idag skulle jag och Austin fått följa med på One Directions konsert, men vi passade, så att vi skulle kunna säga 'Hejdå' till varandra, osv. Emilia och Alexis hade också passat, eftersom de skulle på familjemiddag.
Japp, så är det. Alexis och Emilia är nu tillsammans, de också.
"Okey, bebe I need to go" suckade Austin sedan, och jag kramade om honom hårdare. "Noooo dont leav meeee" ropade jag med pipig röst, och han började skratta. " You know I love you, right?" frågade han, och jag nickade med huvudet mot hasn bröstkorg. "Good. But I really have to go" jag suckade och reste mig upp från honom, och han var inte så lång där efter.
Vi gick under tystnad till Hallen, vart han satte på sig sina skor, och sedan sin hoodie.
"Love yah " suckade jag, och kollade ledsamt ner på golvet. "Come here shawty" log han, och öppnade upp sina armar mot mig, och jag gick rakt in i hans famn. "I'll miss you so much" suckade han, och jag nickade.
"Belive me, I'll miss you more. You will be singing on conserts everyday, in while Im in school..." klagade jag och hans ljuvliga skratt fyllde rummet. "Naah, School is fun" sa han, och nu var det min tur att skratta. "Yeh right" flinade jag, och han flinade hans också.
"Bye my Love" sa han sedan, och tryckte sina läppar hårt mot mina. "I looooove you" sa jag sedan och kysste honom igen.
"Love you more" svarade han, och kysste mig på näsan, innan han krånglade sig ut ur mitt gräpp. "Love you" upprepade jag, och han rättade till sin röd/svarta keps. "Love you more" log han återigen, innan han gick ut i trapphuset, och stängde igen dörren efter sig.
Jag gick sedan in i mitt rum igen, och slängde mig ner på sängen.
Aldrig hade jag trott att allt skulle bli såhär.
One Direction, de som var mitt allt, kom hit, och är nu tsm med mina bästa vänner.
Vilja, och Emma, är döda. Min älskade vänner...
Och Austin. Åh ! Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan honom.
Han är mitt allt, och jag älskar honom mer en allt annat. Tack och log att vi träffats..
Vänta?
Vi träffades, när jag vär ledsen över hela One Direction saken.
Tack vara det, så träffades vi.
Jag är värkligen skyldig Alex ett tack.
Jag skrattade åt mina egna tankar, och trog sedan fram min Mac som fick stå på min mage,
och tryckte på ON knappen.
Medans den söliga saken sattes på, kollade mig på kolaget som jag ock Alex gjort för
någon dag sedan.
Jag hade sedan under vissa av bilderna skrivigt till lite Komentarer med min kråklika handstil.
Jag kollade igenom bilderna och kunde inte undgå frånatt le.
Mitt liv kanske inte är perfect, och två av mina bästaste vänner har gått bort. Men
det kommer bli bra. Och jag är glad över allt jag har nu. För att jag tror inte att jag skulle
klara mig ifall jag skulle förlora någon mer.
Datorn blingade till för att säga att den nu var startad, så med ett leende kollade jag återigen
på kolaget, och log ennu större.
NÄST SISTA KAPITTLET ÄR NU UTE!!!
Vad tycker ni?
Personligen är jag nöjd ;) Och på FREDAG kommer sista
kapittlet !! :O exited? ;)
KOMENTERA NU annars får ni sista nästa vecka...
LOL.
Jaja hope u like it.
xx
