1D♥

"Oh God..." gnällde jag. " Babe, its Okey." log hon. Jag suckade och ryckte på axlarna.
"Well... Maby we can go out and whatch the stars insted?" log jag.
"Ofcorse. But we need to change clothes first, its really cold outside..." sa hon.
"Or we just take a blanket?" log jag. " Haha well, thats even better." log hon och kysste mig.



Alex perspektiv:



Söndag kväll..
Fortfarande inget från Harry... Eller vad hade jag förventat mig?
Dom följer väl så många fans dom hinner, och jag är väl bara ett i mängden...
Jag suckade och började stänga ner sidorna som var uppe på datorn.
Klockan började närma sig 21.00 och jag måste tvätta håret också.
Jag stängde av datorn och in till min WIC för att välja kläder till imorgon. Det skulle bli snöväder... URS!
Nu när våren börjat komma?! Jag drog fram en tröja och ett par slitna jeans och sedan
gick jag till badrummet för att börja med det hela.
Föst champonerade jag håret i schampot som luchtade jordguppar, och sedan
gnuggade jag in mig i kroppstvål som matchade chapot. Hela jag lucktade jordgubb nu. Jag
bårstade tänderna och hoppade sedan ut ur duschen. Och efter som jag ' hoppat' ut ur duschen så är det klart att
man måste halka. Jag föl framåtstupat rakt ner på golvet med en duns.
"AAAJ!" utbrast jag. " Mår du bra där inne , vad hände?!" ropade mamma från vardagsrummet.
Jag reste mig sackta upp för att se ifall jag hade ont någon stans. " Jag tror jag överlever..." mumlade jag surt.
"Var försicktigare nästa gång!" ropade mamma. " Tack för omtanken..." sa jag sur och virade in mig i min vita handuk. Sedan smörjde jag in hela mig i boddy butter, som också lucktade jordgubb.
Var är grejen med jordgubbar?! Jag virade sedan in håret i en handuk och gick in på mitt rum.
Jag satte på mig mina pyamas byxor och sedan ett vitt linne.
Klockan var nu 20 över 10 så det är nog dacks att sova.
"Godnatt , jag älskar er !!" ropade jag till mamma och pappa, och kröp sedan ner i min säng.

Klockan tickade och regnet piskade mot mitt fönster.
Klockan hade nu börjat närma sig 12, och jag kunde fortfarande inte sova.
Jag bara låg och tittade på affischen på One Direction... bilden som dom tog till What makes you Beautiful.
Deras leénde på bilden... hur ... åh.
Jag vände mig om och borrande ansicktet i kudden. Varför måste allt
vara så cp?! Jag önskar bara att Harry skulle kunna säga ;
'Sorry but I dont like you' för då skulle jag fatta, att jag inte har någon chans alls.
Fast nu litter jag här och undrar, och tror, att jag har en chans. Den må vara liten, fast den finns.
Att Harry skulle se mig och tänkte ' Henne vill jag ha...' åh gud vilken tönt jag är...

Jag borrade ansicktet hårdare ner i kudden och ville bara spy.
Hela min mage värkte och hela jag skakade av att frös så mycket.
Jag surade ihopp mig till en liten boll för att hålla kroppsvärmen bättre, och fäste
återigen blicken på bilden.
Harry tittade rakt på mig.... Asso vem tror jag att jag är?! Hur många tjejer ligger inte och tittar
på deras bilder och tänker ' Harry tittar rakt på mig:3' lixom, jag är ju
inte någon spessiellt... Jag är inte den 'snyggaste' eller den 'Smalaste' eller den 'sötaste' ...
Och nu måste jag värkligen sova.
Jag slöt återigen ögonen och försökte knuffa ut alla tankar om Harry ur huvudet - utan resultat.



Saras perspektiv:


Va?! Skojjar du?! Är klockan redan 12... Som vanligt. Varför ska jag alltid sitta uppe och kolla
på bilder hela nätterna?! Med en suck tryckte jag in mobilen under kunnden och fösökte somna.
Fast det enda jag kunde tänka på var att One Direction kommer komma till sverige. Inte så snart, utan om 3 månader, fast dom kommer komma.
Tänk om jag skulle kunna få se dom?! Eller ennu bättre, tänk om jag skulle få gå på deras konsert...
Tankarna flög iväg och innan jag visste ordet av det började min mobil att pipa.
Vilket dummhuvut smsar klockan 1 på natten?!
Jag tog upp mobilen och såg till min förvåning att det inte var sms signalen som pep,
utan väckarklockan.... OBS....
Jag reste mig upp med en suck.
"Joel, vi ska upp nu...." mumlade jag surt och bankade på övervåningen av våningsängen.
"Okej..." sa han med sin morgontrötta röst. Men tro mig- jag är tröttare.


Jg gick trött upp för trapporna i skolan för att ta mig till våra skåp som är på 3:dje våningen.
"Hej.." mumlade Alex som nyss komigt ifall mig bakifrån. " Hej.." mumlade jag tillbaks.
"Asso jag är så trött, jag har inte sovigt på hela natten!" utbrast vi båda i mun på varandra och sedan
började vi gapskratta. Typiskt oss att säga samma saker i mun på varandra.
"Nej men varför kunde inte du sova?" , sa hon trött efter att vi slutat skratta.
"Jo för att jag låg och...." började jag. " Och tänkte på One Direction?" fyllde hon i med ett flin.
"Mobbas inte..." sa jag och putade ut med underläppen. " Haha nejdå.... för det var ju därför jag inte kunde sova." lipade hon. " Va?! Haha!" nu började vi återigen skratta. " Tjejer, vad garvar ni åt då?" utbrast Karo när
hon kom upp förn trappan mot oss. " Vi är så sjukt sålda på One Direction.." suckade Alex.
"Tell me about it! Ha, jag har legat hela natten och tänkt på dom, har inte sovigt en enda secund.. samma sak med Vilja!" gnällde Karo. Jag tittade chockat på Alex som tittade lika chockat tillbaks på mig.
"Hahaha OMG?!" utbrast vi och började asgarva. " Nej det är ju inte sååå kul." sa Karo lite simmtänksamt.
"Hahahaha joo!!" skrattade jag. " Neeej.." pustade Vilja som nu också kom upp för trappan.
"Och guuud, asso varför måste det vara så många trappor?!" klagade hon andfått.
"Men jaja era tråkmånsar, vi måste skynda oss nu..." sa Karo misstänksamt.
Vilja stönade högt och vi alla började gå upp för trapporna. När vi kommigt till skåpen och tagit våra böcker gick jag och Vilja mot våran matte sal medans Alex och Karo gick till deras.
Matte - bästa starten på en Måndag.... *host*



Nialls perspektiv:


Jag öppnade trött ögonen och tittade på klockan. 9 på morgonen.. Men jag orkar inte somna om.Jag är hungrig.
Jag reste mig upp och gick ut i köket för att hitta något att äta,
fast så fort jag kom in så såg jag något som inte var så ätbart. Louis satt vid bordet.
"Hey... whats up?" sa jag trött och satte mig vid bordet jag också.
"I just need to talk..  about Eleanore." sa han och tittade ner på sin tekopp.
"So.. were is she?" sa jag och gnuggade mig i ögonen. " Shes a sleep..." sa Louis. "And.. what did you want to talk about?" sa jag lite omtucklad. Jag fattar inte vinkeln ricktigt.
""Look... its.. do you think I have changed?" frågade han och tittade allvarligt på mig.
"Uh.... No? Or... I dont know..." sa jag lite chockat. " Why?" sa jag sedan och han ryckte på axlarna.
"I dont know. It feel like we have a huge distance between us" sa han med en suck.
"Why?" jag klarnade till och kände mig genast lite bedrövad.  " I dont know. It just fells like she has grown up and Im still a child..." suckade han.
Jag visste inte ricktigt vad jag skulle säga. Lixom... Louis är ju äldre en Eleanore?
"I dont know what to say" fick jag fram och Louis log mot mig. " Well... you dont have to say anything. But dont tell anyone.Ok?" sa han allvarligt. "Promise!" log jag.
"Thanks you bra. I know I could trust you." log han och reste sig upp för att krama om mig.
Jag kramade honom årt tillbaks.
"I must go. She may wake up and wonder where I am." sa han tillslut och släppte taget om mig.
"But are you going to brake up?" sa jag lite efter. " No. I will try to make it Ok between us" log han och gick sedan mot dörren.
Jag stog helt själv inne i köket, i nästan chocktilstånd. Inte bästa sättet att
inleda en dag, och kanske för att jag forfarande var halvt sovande.
Jag lunkade fram till kylen och drog fram mjölken och ett paket flingor.
Fruckost Here I come !


                                                                                                                                                                  


åh... kommer det bli bra mällan Louis och eleanore?! Vem vet... jo jag !!
Haha, men komentera ifall ni också vill veta :)
xx