1D♥

"So what are we gonna do first?!" sa Liam och Harry tittade engsligt upp på en lila berg-å-dalbana. " Well... lets eat!" sa Niall och alla vi började skratta förutom Alex och Emma. " Yeh, thats a ood idéa !" sa Emma gillande. " I know a grate plase here whit fich and chips!" sa Alex och slog ihopp händerna.
"So you wanna eat ?!" sa Niall överlyckligt. " Yeh Im starving!" sa Emma och Alex i mun på varandra.
"I think I love you!!!!"" utbrast Niall och kramade hårt om dom.
Vi alla skrattade och började gå mot fish and chips stället.
    



Liams perspektiv:



"No no no I cant !!" Harry stog nästan och gärt. Alex Niall , Louis och Emma stod och asgarvade.
"Comon your little baby!" flinade Alex. " No I cant..." sa han och tog tt hårdate tag och stålstaketet.
Vi hade stått utanför, eller inne i Insande i kanske 5 minuter och försökt få in Harry i en av vagnarna.
"No I cant...." sa han i ren panik. Niall skrattade ennu högre och Louis stämde snabbt in.
"Comon bro!" sa Zayn och försökte lossa hans grepp. " Pleaste let me be!" sa Harry och jag började nästan
"OK, lets do like this, Niall Alex, Emma , Zayn and Loui, you guys can ride one time, while I'm talking a bit with this coward ..." suckade Jag. " Sure, I wanna sit next too Alex!" utbrast Niall. " And I wanna sit next to Emma!" utbrast Louis och kramade om Emmas hand, och hon rådnade lite lätt och log.
Harry tittade snabbt upp på Niall och Alex som var påväg att satte sig på platts i Insane.
"Wit..." sa han och klev mot dom på darrande ben. "So you are gonna rida this?!" sa Alex glatt. " Only if I can sit next to you" sa han och blinkade flörtigt mot henne. "Well...." hon tittade på Niall som tittade ner på sina fötter e bit besviket. " Ehm... Sure." log han och Harry satte sig ner på hans platts brevid Alex.
"Niall, I wanna ride whit you next time!!" sa hon och han log glatt mot henne.
"Well Em, are you rady?!" sa Louis. Jag tittade halft surt på honom. Jag vill sitta brevid Emma !
"Yes im pumpt!!" log hon glatt.
Dom började sackta röra sig och eftersom Harry och Alex satt med ansicktena mot oss så satte jag och Zayn oss ner på våra plattser medans vi tittade på Harry som började få panikanfall.
"I CHANCHED MY MIND I DONT WANNA DO THIS!!"  sa Harry och började rycka i sin sele.
"Shill, were not gonna dye!" sa Alex och försökte lungna ner den redan panikslagna Harry.
"Yes, we are gonna dye!" sa han och jag såg hur hon kvävde ett skratt.
Jag och Zayn skrattade medans personalen kom och knäppte våra selar och även vi började röra oss sackta framot. Tillslut hörd såg vi inte Alex eller Harry lägre, men man hörde fortfarande Harrys skrik på hjälp och Alex lungnande ord.

-


"Oh My God that was awsum !" skrattade Niall. " I Know! Can we do it again?!" svarade Emma glatt och tittade på mig med puppy dog eyes, som jag genast smälte för. " Sure , whhy not?" log jag. Zayn armbågade mig i sidan och flinade. " Dont drool over her.." mumlade han och flinade.
Jag lipade tilll svar. " Why whold I ? I have Danielle" sa jag stolt. Inte över det att jag har henne,
utan över det facktum att jag kom ihåg det, och inte slängde mig över Emma på direckten.
Som Harry på Alex, eller Niall på Alex.... okej, dethär kommer inte bli bra!




Harrys perspektiv:



Liam tittade menande på mig och nickade menande mot Alex.
Jag svalde hårt och nickade till svars. " Hey guys, lets do like this, you can go for another ride
while Alex and I waits here?" log jag. Alex skulle presis börja protestera när hon mötte min blick och
jag skakade på huvudet nästan helt omerkbart. " Öh... sure." sa hon och log.
Wow hon måste vara en bra skådespelare." Well....  the Last one there is a ... BANANA! "
skrek Louis och alla började snabbt springa till kön.
Alex vände sig om så att hon stog med ansicktet mot mig.
"So, what do you wanna talk about?" log hon prövande. Jag svalde hårt.
"Eh... I just need to tell you that.." började jag och hon höjde frågande ögonbrynen.
"That I,... Em.... We cant be together. Cuz we are just friends." stammade jag tillslut fram. Alex ansicktsuttryck förendrades inte, med flamman i hennes ögon slocknade. " Haha , yeh, why whold we be anything else?" sa hon och log stort. " I... dont know." erkände jag. " Just.... I like you. As my friend." sa jag och hon log fortfarande lika stort. " And I like you to. As a Friend. Nothing else" log hon.



Alex perspektiv:


Vad hade jag trott?! Att Harry Styles skulle bli kär, i mig?
Tanken fick mig bara att flina ennu mer. Jag och Harry är bara kompisar.
Kyssen betyder visst ingentind. Nada. Cero. Nothing. Han pustade ut och log .
"Good , I that you wanted to be something else than just friends!" sa han och kliade sig i nacken.
klart jag vil ditt tummhuvut! Jag skulle inte ha kysst dig då?!
Jag fortsatte lé. " So, friends?" sa jag och han nickade. " Friends" han tog ett steg fram och kramade om mig,
i en vänskaplig kram.
"Jag älskar dig...." viskade jag mot hans hår. "Did you say something?" sa han och släppte taget om mig.
"No nothing" ljög jag. Tack och lov att jag har spelat teater i flera år. Tack och lov.
Dom andra kom springades ur utgången på Insane och skrattade och hela tjotta hejti.
Jag bara stog och log, jag log men inerst inne ville jag bara gråta. hur kunde jag vara så dum?



Emilias perspektiv:


Jag skuckade djupt. Jaha vad ska jag göra nu då?
Där står mina bästisar och gråter, och kändiskillar, och mina andra två bästisar försöker dölja något.
Och jag vet inte vad jag ska göra.
Jag kanske borde trösta Karo,Vilja,Sara och Embla? Fast nej. Jag kommer bara börja gråta då.
Dom kanske inte tror jag vet hur det känns, fast det gör jag.
För mig är det värre.
Jag ser honom varige dag i skolan, varige dag går han förbi mig, och beter sig som om att jag är luft.


*
"Emilia, kolla vattnet!" jag gick fram till bryggan och tittade ner i det mörkblåa vattnet, vart
solens sista strålar speglade sig.
Min tvillingbror Lucas och Alexis, som var en nära vän till familjen, stog också och tittade ner i vattnet.
Under vattenytan simade det stora fiskar, och allt var lungt och fridfullt.
En typisk sommarkväll ute på landet.
"Jag kan inte fatta att vi ska börja i 6:an om bara 2 veckor..." sa Lucas. "Nej jag vet. Helt sjukt." höll Alexis med.
Jag Lucas och Alexis hade varigt med varandra hela sommaren, och nu när 6:an börjar sprittlas vi alla i olika klasser. Jag kan ju leva med att inte få gå i samma klass som min bror Lucas, men att behöva lämna Alexis, skulle vara omöjligt. Under denhär sommaren har det börjat växa mer en bara vänskapliga band mällan oss.
"Lovar ni mig att vi alltid kommer vara vi?" sa jag och båda nickade.
"Självklart syrran" svarade Lucas. " Vi tre, dom bästa vännerna man kan ha." log Alexis och jag kände hur jag blev knäsvag. Hans leénde har alltid fått mig på fall.
"Vi tre...." mumlade jag tyst.
*

Och nu står jag här, med 4 gråtande tjejer och vet inte vad jag ska ta mig till.
Den kvällen med Lucas och Alexis, var den sista jag och Alexis ens oratat.
Nu gåt vi i 7:an och Alexis behandlar mig som luft. Min bästa vän.
Och Karo , vilja, Sara och Embla tror att dom har det så elendig






Emmas perspektiv:



"Girls, you need to follow Paul hehind the satege, cuz the will let everyone in now." sa Liam.
"Sure, but where are you gonig?" svarade jag. " We are going to do some vocal exercises and then we will come to you" svarade han med ett leénde. " Alllright" svarade Alex. "Dont miss us to mutch!" sa Louis flörtigt och blinkade med ena ögat. " We will try .." sa Alex lika flörtigt. Killarna började busvista och
sedan föste Paul iväg oss in bakos scenen.
"Wow vad tiden idag gick fort!" klagade jag. " Jag vet! Men gissa vad Harry sa till mig idag då?!" sa Alex och hennes stora lénde försvann snabbt. " Nej vadå?" sa jag oroligt.
"Att han bara gillar mig som kompis. Inget annat." suckade hon.
Jag kramade hårt om henne och sa; " Det är Okej. Ingen kan motså dig, förr eller senare kommer han falla pladask för mig!" sa jag uppmuntrande. " Tacj Em." sa hon och kramade mig hårt tillbaks.
Helt plötsligt hördes skrik, och en massa skrik, och nu var det fullt med tjejeskrik. Vi kolllade ut genom fönster, och på bara några secunder hade nästan hela gröna lund fyllts av skrikande tjejer.


Emblas perspektiv:

"Okej alla damer, vi ska ni släppa in...!" började killen säga.
Alla blev som galna och började klämma och skrika och puttar. " ..... Men om ni inte är lugna får vi avbtyta hela grejen!" fortsatte han och alla slutade genast skrika.
"Så gå nu lungt och sansat fram till sceen." sa han och öppnade upp dörrarna.
Då började det.
Vi var ju nästan längst fram, och vi sprang som bara den. Vi sprang och skrek och puttades även vi.
Och vi kom fram. " Vi klarade det" utbrast jag. " Yessss VI STÅR LÄNGST FRAM!" vi alla började återigen gråta, och denhär gången så var tillochmed Emilia med i kramen.






                                                                                                                                                                  



Åhh?!
Haha nu vill jag ha bra med komentarer så får ni kanske ett till kapittel imorgon !
<3
xx