1D♥

"Oh Gud Alex... hon ser ut som du!" sa Emma tillslut. " Fast du har ju rakt hår idag..." förtsatte hon och började pilla på en av hennes hårslingor. " Eh lägg av..." suckade Alex och slogtill Emma hand." Emilia... jag är ledsen att jag inte sa något men jag fick inte" sa hon och jag höjde ögonbrynen."Och Emma fick veta för attt....?" sa jag och alex och Emma suckade i mun på varandra.
"Kom vi går in i Emmas rum ..:" sa Alex och vi gjorde som hon sa och satte oss skönt i hennes säng.
"Okej , det var såhär....."började hon.





Alex perspektiv:



"Så...." det var väll allt som går att berätta" avslutade jag med. Emilia satt helt stum och bara glodde på mig.
"Jag är lädsen att jag inte sa något men jag fick ju inte.." suckade jag när hon inte svarade.
" Men Alex ! Du vet att jag inte skulle kräva att få träffa dom eller att jag aldrig skulle gå och berätta det för alla!Jag .... jag är bara sjukt sur för att du inte sa något. Att ni båda två ljög hela tiden!" sa hon och Emma tittade skamset ner i sina händer. " Ja men Emilia, jag fick ju inte!" suckade jag. " Ja men... Åh jag vet inte. Fast du måste lova att du berättar ALLT för mig från och med nu!" sa hon och pekade skyldigt på mig. " Jag lovar"sa jag och kramade om henne. " Naww" log Emma. " Nej. Dethär betyder inte att jag har fölåtigt er" sa hon och betonade 'er' och tittade surt på Emma som flinade mot henne. " Jodå det gör du" svarade hon och vi alla tre kramades ennu en gång.
"Alex, vi har inte gjort något på åratal. Kan vi inte ha tjejkväll idag? Du också Emma !" utbrast Emilia när kramkalaste var klart. " Sure." svarade Emma och jag nickade, och presis då började någon mobil vibbriera.
"Inte min" konstanterade Emma. "Inte min häller." fyllde Emilia i.
"Jaha, men då är det väl min." sa jag med en lätt axelryckning och började sträva efter mobilen med blicken.
"Här " sa Emma och lyffte upp den från golvet och sträckte den mot mig. " Thanx" svarade jag och rådnade när jag läste namnet på skärmen.
"Är det Harry?" snäste Emilia surt. "Hehe... ja.." fnittrade jag. " Men svara då!" utropade Emila och Emma på sama gång. " Haha okii!" fnittrafed jag igen och flög upp ur sängen och gick ut ur rummet för att svara.




(Kurvist - Harry vanligt - Alex)


-Hey Harry. , sa jag och log.

-Hey. Just want to say that I had a greate time today and the 'problemä is now fixt., sa han och jag pustade ut. Tur. Jag trodde nästan att alla Directioners skulle börja hata mig nu också.

-Good ! And Niall.... is he angry?, sa jag och fick genast en stor sten över bröstkorgen.

-Yes, hes just fine. ,sarade han, fast jag kände på mig att Niall inte är så glad över att jag ljög.

-Well... say 'Hi' to him from me., suckade jag och Harry skrattade i bakgrunden.

-I will. And, can we meet again soon? I miss you allrady. ,sa han och jag kunde se framför mig hur han höjde på ögonbrynen i ett flörtigt leénde. Tur att han inte kan se mig, för just nu rådnar jag säkert som en idiot.

-I whold love to., svarade jag.

-Cool. I´ll text you later, Okey? ,sa han och jag nickade, fast kom sedan på att han inte kunde se mig.

-Sure. See yah. Bye., svarade jag istället.

-Bye lovely., svarade han och la på.



När jag gick in till Emma och Emilia igen kom jag på mig själv att ha värdens största och fånigaste leénde på läpparna. " Vad flinar du åt då?" sa Emilia och jag började återigen rådna. Det är ju så bra att ha helimblod uppe i asicktet ! tänkte jag sarkastisgt och slängde ner mig i sängen brevd dom andra. " Inget..." sa jag och Emma
himlade med ögonen. " Nejdå inget , inget.." sa hon och Emilia knuffade mig lite lätt på axeln.
"Komigen säg nu!" sa hon och jag suckade. " Han kallade mig'Loveley' " flinade jag och
både Emma och Emilia brast ut i skratt.


Emmas perspektiv:


Medans jag och Emilia låg och vek oss av skratt pågrund av Alex fåniga leénde så flög Alex helt plötsligt upp och började skringa runt som en galning , och hoppa upp och ner. " Vad hände?!" sa jag chockat och både jag och Emilia slutade snabbt skrastta.
Alex flög upp och ner, och fram och tillbaks , skrikandes genom rummet. " Oh My God JAG HAR VARIGT UTE PÅ DEJT MED HARRY STYLES!" skrek hon och gjorde massa olika pipande. " Hahahahaha !!" nu började jag och Emilia återigen skratta medans Alex fortsatte med sin 'hyperdans' som jag tror hon har hålligt inom sig ett lång tag nu.


*


Jag såg på hur Alex smetade på ett lager läppglans på läpparna och sedan satte hon på sig sina solglasögon.
Emilia satt och knöt sina skosnören och jag drog på mig min skinjacka. " Så, alla klara?" sa Alex och vi nickade.
Efter att ala gått ur ut lägenheten och jag låste begav vi oss mot afären för att köpa
godis och glass till våran 'filmkväll'.
När vi kom in såg jag genaste hur 3 tjejer vände sig om och glodde på oss.

"Är inte detdär tjejen som var på dejt med Harry?" viskade den ena , som om att vi inte skulle höra. Jag fnös och vi gick nonsulant förbi dom. "Öh.. ska vi börja ta lösgodis?" sa Alex föra tt bryta den awkwarda tysnaden som uppstått, eftersom tjejerna glodde så sjukt mycket. " Ja visst... vilka vill ni ha?" log Emilia i ennu ett försök, fast vi svarade inte, utan försökta bara höra vad dom andra tjejerna sa.

"Jo jag tror det. Fast asso hon på bilden har ju lockigt hår..." började den andra. " Ja kanske det. Men dom har ju samma hårfärg " invände en annan. " Jaha kanske vi ska gå och fråga?!" jag flinade åt den förnuftiga tjejen som komigt på den smarta idén. " Okej... gör det du" svarade dom andra och föste fram henne till oss.

"Hej jo ursäckta, dejtar du Harry styles?" sa tjejen rakt på sak och tittade blygt på Alex.
Både jag och Emilia tittade på henne och hon glodde stummt tillbaks, och efter att ha förbytt några blickar brast vi ut i skratt. " Wow ! När var jag det?" skrattade Alex. " Eh... idag?" sa tjejen och hon kände sig nog väldigt obekväm. Både jag och Emilia började skratta ennu mer, och anledningen var att vi tyckte ricktigt synd om denhär tjejen. " Hehe... jag tror jag har missat det. Är Harry Stens någon kändis?" sa Alex och vi bara skrattade ennu mer. " Nej,.... en av medlämmarna ur One Direction." förklarade tjejen och Alex gav henne en seriös blick.
"Detdär nya tjejbandet från USA?" sa hon och alla tre tjejerna skakade förvirrat på huvudet.
"Nej men det var inget..." sa dom och skyndade snabbt där ifrån, och alla vi tre brast ut i asgarv.



Louis perspektiv:


Jag tittade sörgset ner på mobilen.
Ska jag svara på smset? När vi komigt tillbaks till hotellet så hade jag fått ett sms av Eleanor, som
lyder 'I miss u babe :( xx ' och jag har ingen aning om vad jag ska svara.
Om jag ska vara ärlig så .... saknar jag henne inte. Jag försöker få mig till att göra det, men det går bara inte.
Varenda cell i hela min kropp skriker åt mig att sakna henne, fast jag gör det inte.
Har jag slutat Älska henne?
Jag slöt ögonen och hennes vackra ansickte kom upp i mitt huvud, fast inga fjilar kom in i magen, som dom brukar. Fast sekunden senare kom ett annat ansickte fram. Ett som jag inte vill se just nu.
Men sackta fast säkert började dom små fjärilarna sprida sig i magen och mina mungipor åkte upp i ett leénde.
Varför? Bilden i huvudet var på Karo. Alex kompis, hon som jag såg utanför gröna lund, och
under framträdandet mötte blicken med ett flertal gånger, och varenda en fick hela mig att fyllas av glädje.
Vad ska jag göra? Jag vill inte lämna Eleanor, vi har varigt tillsammans i över 1 år, och hon är förmycket värd för att bara släppa.
Fast det käns som om att vi har vuxit ifrån varandra.
Jag vill vara ung, föralltid. Forever young. Fast Eleanor vill lixom.... bli gift , skaffa bra... det är klart,
det vill jag också fast jag är rädd att jag kommer bli vuxen så. Jag är
rädd att det är fel beslut för mig och för hela One Directions karriär.
Jag känner mig bara så förvirrad just nu. Jag kan inte fatta hur allt bara stupat ner, hur allt bara falligt ihopp
rakt framför mig. Det är som om att jag ser hur ett stort kattlastavs-bygge bara faller ner framför mig,
och jag kan ta imot det, och hindra det ifrån att trilla ihopp, fast jag gör det inte.
Hela min kropp är börlamad, jag kan inte röra mig, kan inte ropa att någon annan ska ta imot det hela,
utan det är upp till mig nu.
Det är mitt var, om jag ska slämga mig för att ta imot det hela, eller bara stå kvar och se allt rasa ihopp.
Jag vill bara skrika, fast ingen hör mig, som om att jag är i en tom avlägsen platts, vart allt som finns är bara jag och mörkret.


                                                                                                                                                                  


så? Haha vad tycker ni ?!
Jag vill nu ha 5 komentarer till nästa kapittel ! Det tar runt 2 h att skriva ett kapittel,
och inte ens 2 min att komentera, så snälla gör det !
Jag hoppas att ni gillar kapittlet, och om ni inte gör det så ge mig lite
ideér vad jag kan göra för att få det hela lite bättre ;3
xx