1D♥

 

"Om Ny God!" flämtade jag, och sate mig på huk brevis Sara, och la mina händer på den största glasbunken.

"What is it?" frågade jag, och kollade noga på det.

"Its some fishtypes, or, well we bought it on the beatch, it was some boys who were selling them.

So you can say its shining tadpoles " förklarade Louis.

"Its so cool!" viskade Vilja. 

 

 

Så satt vi där, i en ring runt glasburkarna, kollade ut över vattnet,

och månens sken lös upp stranden lite.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord, och det var så sjukt mysigt.

Finns det något bättre sätt att börja år 2013 på?

 

 

*1 dagar senare *

 

 

"Vilja, are you ready?" ropade jag upp för trappan.

Vi skulle ta en sista åktur på vattenscootern nu, eftersom vi åker hem imorgon.

Alla hade börjat småpacka, och scootrarna hade nu behövts lämnas in på varvet  där var vi hyrde de, men 

jag och Vilja ville hinna med en sista tur med en av den.

 

"Here I am" log hon när hon kommigt ner för trappan.

"Perfect" svarade jag glatt och kysste henne mjukt, och tog sedan tag i hennes hand.

"Guys, see yah lates !" ropade jag, och vi gick sedan ut ur huset, och mot stranden.

 

Den andra scootern hade redan blivigt körd till Varvet vart vi hyrde dom på , medans jag och Vilja skulle köra dit denhär, och sedan ta en taxi hem.

Jag och Vilja pratade om lite allt möjligt , och satte oss sedan på scootern. "They took the other life vests" konstaterade jag när vi kom ner till scootrarna. "Take it you, Im fine" svarade Viljaoch hoppade upp på scootern. "Are you sure?" frågade jag osäkert och kollade frågande på henne. "OFC I am ! Its not like we're going to fall off or something" skrattade hon. 

"Ok, just Hold on to me, really hard" log jag och hon nickade.Jag satte mig framför henne. "Always" svarade hon, och pussade mig på axeln, eftersom jag satt med ryggen mot henne.

"Well lets go!" sa jag glatt, och gasade.

 

 

Vågorna var sjukt stora, och utan förvarning började det dra in stora måln på himelen.

Jag kännde hur Viljas grepp om min midja blev hårdare, och jag försökte köra så lugnt som möjligt, och försökte att inte köra in i de stora vågorna - vilket inte gick så bra.

 

Jag försökte köra in mot strand, när jag kännde hur någon undervattnisk kraft börjde dra oss utot.

I panik gasade jag, vilket bara fick oss att åka in i en stor våg, och vi var nära på att tippa över. "Zayn Im scared" höre jag Viljas röst skrika, men eftersom det brusade och blåste så mycket lät det bara som en viskning.

"Just hold on to me!" ropade jag tillbaks.

 

Målnen hade nu börjat täcka hela himelen, och det blev mörkt ute på vattnet,

men som tur var så kunde jag se stranden, tack vara alla restauranger och hotell osv.

Men det som inte var så bra, var att vi var så längt ut från dem.

"Zayn please go closer to the beatch" hörde jag Viljas röst vädja. "sure" svarade jag, och tog ett hårt grepp om styret,

när en stor våg sköljde över oss.

 

Allt gick så fort, det bara hände.

Vi tippade över, och jag hamnade under vattnet när jag av förvåning fllämtade till, så mina lungor fylldes med sat starkt vatten. Jag slog upp ögonen och försökte simma uppåt, och simmade på något hårt.

Jag förstod att det var scootern jag var under, men min flytväst tryckte mig uppåt så pass mycket, så att jag knappt kunde simma åt sidan, men jag kom sedan upp till ytan och kännde hur luften fyllde mina lungor.

Jag vände mig sedan i panik om. "VILJA?!" skrek jag, och höll sedan andan för att försöka simma ner under vattnet, men flytvästen hindrade mig. 

Jag knäppte upp den i panik, och började simma ner, tvingade mina ögon att hålla sig öppna, fasten det salta vattnet trängde sig in i de. Jag kännde paniken stiga.

Återigen simmade jag upp till ytan. "VILJA ! VILJA PLEASE VILJA !" jag vet inte hur länge jag vrålade som en diot efter henne, men inget svar fick jag i vilket fall inte.

Jag klarvade mig upp på vattenscooter, och åkte in mot stranden.

Jag måste skaffa hjälp! Vilja finns där ute, hon måste räddas !!

 

 

Min mobil började ringa, och 'DJMalik' lös upp på skärmen.

"Vem e det?" frågade Sara. "Zayn" svarade jag, och tårkade av mina händer på en servett eftersom vi alla satt och åt pizza vid TVn. Harry pausade filmen, och alla väntade på att jag skulle svara.

 

(kurvig - zayn vanligt - Karro)

 

-Hello? , sa jag och alla kollade irriterat på mig med blickar som sa att jag skulle skynda på.

 

- KARROIDONTKNOWWHATTODOTHEYCANTFINDHER *snyft* YOUNEEDTOCOMEEVERYONEPLEASYIDONTKNOWWHATTODO" jag reste mig stressat upp ur soffan, och kännde hur mitt hjärta började slå hårdare i bröstkorgen. Jag hade knappt vad han sa, men något hade hänt, det hörde jag, och Zayn grät.

 

-ZAYN! calm down, tell me - what happend! , Killarna hoppade upp ur soffan och ställde sig som en ring runt mig medans tjejerna satt kvar i soffan som förstelnade . Jag tror att alla fattar att något är fel.

 

-KARRO I DONT KNOW WHAT TO DO VILJA IS GONE THEY CANT FIND HER ITS MY FAOULD I DONT KNOW WHAT TO DO JUST COME HERE NOW! Zayn brast ut i gråt och jag kännde hur tårarna började rinna ner för mina kinder också, även fast jag inte ricktigt var säker på vad som hänt.

 

-OK , were are you? , jag försökte göra allt jag kunde för att vara lugn.

 

-You know, the beatch, like half way to the shipyard... hurry up I dont know what to do! babblade Zayn på, och jag sprang genast ut till hallen, med alla andra i släptå.

Jag slet upp dörren och sprang ut ur huset mot bilen, och till min lättnad var de andra också efter, eftersom ingen brydde sig om skorna nu.

 

-Were on our way, savrade jag och la på.

 

 

"KARRO, STANNA!" vrålade Alex bakom oss. Jag stannade, och alla andra stannade upp bakom mig, och kollade frågande på mig. "Någon har hänt med Vilja. Jag vet inte vad, men Zayn är i panik och det är tydligen några där som försöker hitta henne och vi måste dit nu" babblade jag på utan att bry mig om att killarna inte förstod ett ord på vad jag sa.

"Okej... alla in i bilarna. " befallde Alex, och började sedan förklara allt för killarna.

"We need to go to the shipyard ok?" sa Alex, och Harry gasade, och den andra bilen med Niall Sara Liam och Emma körde snabbt efter oss.

 

 

 

Jag har nog aldrig gråtigt så mycket i hela mitt liv.

Räddningspatrullen hade tvingat mig stanna på stranden även fast jag villa ut till vattnet och leta efter henne.

Vilja, mitt allt. Min älskling. Vilja. 

Återigen bröt jag ihopp i gråt, och satte mig uppgivet i sanden och drunknade i mina snyftningar och tårar.

Vad ska jag göra? De måste hitta henne. Varför gav jag henne inte min flytväst?

Frågorna yrde runt i mitt huvud, och tårarna bara rann ner för mina kinder. Vad ska jag göra?

Vad händer ifall hon är död? Vad ska jag säga till hennes familj? Vad kommer alla tycka om mig?

Vad kommer hända?

 

Jag började gråta ennu mer, och darrade häftigt på grund av alla skskningar, när jag kännde någon lägga en varm filt runt mina axlarn.

"It will be fine. We'll find her" hörde jag Alex röst säga, när hon sedan satte sig brevid mig, med armen runt mina axlar. "Its ok.." jag vände mig om och kollade på henne.

Tårar rann ner för hennes kinder också, fast hon kämpade med att hålla masken.

 

 

När vi kommigt ner till stranden var det kaos.

Hörstahjälpen bilar överallt, och polis och massa andra saker.

Vi fick gå in till en hydda var personal förklarade för oss vad som hade hänt osv, och bad Sara kontackta Viljas säcktingar (Som alla då trodde vi bodde hos) och de var nu ockå här.

 

Killarna hade åkt med en båt för att försökta hjälpa till ut till havs, och tjejerna snackade med viljas säcktingar för att komma på en 'histora ' att säga.

 

Det är nog det som suger mäst.

Vi kan inte säga till ngåon vad som hände. Eller, det är klart vi kan, men allt annat kommer vara en lögn.

Zayn och hon träffades under nyårsfesten, ska vi säga.

Vi andra bodde som vi skulle hos Viljas släcktingar, och idag skulle Vilja och Zayn pka vattenscooter.

Och resten vet ni ju om.

Vågorna tog över, och de föll av. Zayn lyckades ta sig iland för att hämta hjälp,

och ja. Nu sitter vi här.

Men det hämskaste är ju endå, att ifall vi inte hittar Vilja är hon borta för alltid.

Hon skulle vara död.

Och ifall det skulle hända, skulle vi säga till polisen att det var hon som körde, för att annars kommer Zayn få en dödsskulld över sig, och allt kommer gå åt skogen ifall det kommer ut något om semestern.

Då kommer säkert alla sluta upp i fängelset.

 

Jag grävde ner mina fötter i sanden, och kollade sedan ut mot vattnet igen.

Jag suckade tungt. Vi var enkligen hemma.Klocka var nu runt 6 på morgonen, och det som inträffade var runt 8, så det var en ricktigt sömlös natt.

Jag och killarna klev in genom tröskeln, så tyst vi kunde för att inte vecka tjejerna, när Karro dök upp framför oss.

"Did you find her?" frågade hon, med en död ton. Både hon och vi andra visste svaret på det.

"No" svarade jag kort och kliade mig i nacken.

"Thats what I thought" mummlade hon till svars, och tårar började återigen rinna ner för hennes kinder.

Jag tog ett skteg fram och kramade hårt om henne.

"It willl be OK." mummlade jag, utan att ens vara säker på svaret. 

"I ... I just miss her so much. Shes my best friend. Shes like my SISTER Shes my everything" Liam kramade om oss från andra sidan, vilket Niall ochså gjorde. "I know" viskade jag tilll svar.

 

Det var ju så. Karro och Vilja var som systrar. De var de två bästisarna som alltid var med varandra.

De var de två, som blev vänner med Alex och Emma, som efter det blev vänner med Sara Embla, och Emilia.

Vad skulle de göra när de om 3 dagar skulle tillbaks till skolan? Säga till alla att Vilja var borta?

 

Jag släppte taget om Karro, vilket alla andra också gjorde, och jag suckade djupt.

"Were are the other onec?" frågade jag sedan och hon nickade mot vardagsrummet. "We fell asleep like 15 minutes ago. We were sitting up all night " svarade hon lika tondött som innan, och luskade sedan iväg till köket.

"Lets go. We need to wake them up. Everyone needs to be ready in 2 hours" sa Liam.

Just det. Vi skulle hem idag också.

 

 

Jag gick ut ur mitt rum, och hörde snyftningar ur rummet brevid.

Med en suck gick jag in dit, och såg Sara gråtande på golvet. "Sara" jag satte mig brevid henne, och hon kollade med rödsprengda ögon på mig.

"Dont worrie" mummlade jag, och kramade hårt om henne, och hon kramade mig tillbaks.

"I dont want to leav. I dont know what to do. Just leav her here?" grät hon. "I cant do that!" utbrast hon, och släppte taget om mig. "Bebe..." började jag, och hon kollade halvt chockat på mig. 

"Niall, what are we?" frågade hon sedan, vilket bara fick mig att få en stor klump halsen. "I dont know. But I know that I love you" svarade jag ärligt. Jag orkade helt enkelt inte med mera lögner.

"I love you too. But I cant be with you Niall" sa hon, och la försicktigt ner en vikt tröja i den stora resväskan som låg framför henne. När jag inte svarade drog hon en djup suck och fortsatte : "I mean, I always knew that I liked you. But now, when we're standing here... I dont know what to do. I mean.. if I was a bit older then maybe" började Sara, och jag bara skakade på huvudet.

"You are my princess." började jag, och stirrade ner i marken." And I'll wait for you. Go out, live your life, do what you want to do. And then maybe someday, when you are old enough... " jag kännde gråten i halsen, och kollade upp på henne, som nu log stort, tårögd hon också. "Maybe then" log hon, och kysste mig sedan.

 

 

 

*

 

 

"ZAYN !" jag satte på min mina solgasögen, och gick ner till stranden, vart Zayn satt, nu helt själv.

 

"What did they say?" frågade jag sedan när jag kom fram. Liam och Harry satte sig breiv honom, och Louis stod upp brevid mig. "They are saying that its over" Zayn fortsatte stirra uttrycktlöst ut i vattne, och jag kännde hur en stor tygnd la sig över mina axlar. "Wait, what?" utbrast Harry. "They cant do this! THEY CANT!" utbrast han, och hoppade upp på föttern. "I need to talk to them were are they?" sa Louis irriterat, och Zayn bara fortsatte sitrra uttrycktslöst på vattnet. "ZAYN TALK TO ME!" utropade Harry sedan, och Zayn flög upp.

"They're gon. THEY LEFT. SHES GONE. SHE WONT COME BACK! " Ropade hon, och puttade hårt till Harry på bröskorgen, vilket fick honom att vackla till."Zayn, stop" suckade jag, och ställde mig imellan dem. "I know you're mad, but dont let it out on us. " sa Liam surt, och ställde sig upp han också.

"But now we have to go. We've your stuff readye now, so, lets go home, change clothes, and then we have to go  to the aireport. We have a consert in 2 days" började Harry, och tog tag i Zayn arm, när han skakade på huvudet.

"I cant. Im sorry. But I cant leav her. I gave her the promise necklace, and I said I would stand by her side forever, and never leav her. Im not coming home with you guys.  Im sorry."