1D♥

Jag var mitt uppe på slutet av sången, när det såg ut som om att Emma tog ett andetag. Men sedan, blev hennes ansickte fullt av frihet, och lättnad, i samma stund som alla maskiner i rummet började pipa.

Jag slängde mig upp ur sängen, rek upp dörren och skrek in alla.

Läkaren kom inspringade med alla andra hack i häl, och nu var allt över. Emmas hjärta hade nu slå.

 

 

*tre veckor senare*

Jag höll ut sista noten, och tog sedan ner microfonen från munnen, och log stort. För en gångs skull kännde jag mig Glad. Det var så uppfriskade att stå där, på scen, och bara göra det jag älskar mest. Sjunga.

"Sooo Swden!!, are you having a good time?!" ropade Harry ut. Fansen jublade och skrek och klappade händer,och tjuten var öronbedövande.

 

Det här var en extrakonsert som vi hade här i sverige, eftersom den senaste spårat ut totalt, och vi tyckte att våra fans förtjänade att få uppleva en ricktig. Fast dock så var alla fans inte så suportande just nu.

Det var helt fulständigt kaos efter att Zayn lämnat oss (såklart) och sedan det som iträffade med Emma.

Allt har blivigt helt CP, och ingen av oss går in på twitter nu mera, för att undvika läsa hat, skandaler....

 

"So, this song is for you" sa Liam i microfonen, och musiken till Moments strömmade ut ur högtalarna, och Liams ögon fylldes genast av tårar, när hon började sjunga.

'Sut the door, turn the lights of, I wanna be with you, wanna feel your love, wanna lay beside you I can not hide this even ..." han slutade sjunga, och tog ett djupt andetag för att sedan fortsätta. "Heart beats harder, time - " hans röst bröt sig, och jag fick genast en stor klump i halsen, och en ennu större i magen. Liam, vad du en gör, gråt inte... Tänkte jag för mig själv, men dog så hörde han ej, och en tår ran ner längst hans kind.

"If we could only have this life for one more day. if we could only turn back ti-ii-m. You know I'll be " under tiden Harry sjöng utbytte han strickta blickar med mig och Louis som tudde på att vi inte skulle gråta, och att vi skulle fösa bak Liam, vilket vi lydigt gjorde, och började sedan sjunga alla tillsammans, utan Liam dock.

"I can't do this any more" suckade Liam, och sprank ut ur scenen. Jag slutade chockat sjunga, vilket alla andra också gjorde, och vi kollade frågande på varandra.

Musiken stannade, och alla fans tystnade i chock, de också.

 

"Go and take care of him..." viskade Louis mot Harry, som nickade och också sprang ut från scenen, och in bakom kulisserna.

 

"Well... We have som technical problem right now, so lets just... read some more tweets!" utbrast Louis sedan, och jag nickade gillandes. "Thats a smart one bro!" utbrast jag i miccen för att lätta upp stämningen här inne. Fansen började återigen skrika, men de vi kunde se ( de på främre raden ) såg väldigt bekymrade och förvirrade ut. Menjag dömmer dem ej, efersom det är s jag kännt mig i snart ett halvår.

 

"Here's one" började Louis, och alla skrek högt. "Some-one called ' Perfectdirection ' is asking : Niall, give us a smile !! ' " sa Louis, och kollade sedan frågande på mig, medans alla fans skrek uppmuntrande.

Det var bara då jag kom och tänka på mitt ansicktsuttryck.

Jag stod helt fastfrusen, och helt chokad, gråtfärdig och trött, ja så såg jag ut. Det måste vara hämskt.

"Yeh, dudes, I am smiling!" sa jag så glatt jag kunde, och läste sedan vad som stog på skärmen, innan jag rabblade upp det. 'The fuque is happenin? WERE IS HAZZA AND LIAM! ' " jag kollade oroligt på Louis. "They are backstage and they will be back soon" försäkrade han, och viftade med handen,så att nästa tweet skulle komma upp. "I MISS ZAYN. " Stod det. Ingen behövde läsa upp det högt, eftersom på bara några secunder hade det spritigt sig som en flodvåg över hela publiken. "WE WANT ZAYN. WE WANT ZAYN. "  skrek de, och klappade händerna i tackt. "SHHHHH!" ropade jag och höll fingret mot mina läppar, vilket inte fungerade. "We miss Zayn too but .." började Louis förklara, och så kom Liam och Harry ut på scenen igen , och alla började Bu:a. "Why the fuque are they doing this?" sa jag frågande, och Harry ryckte på axlarna. "I cant handle this..." muttrade Liam, och lamporna tändes, och ur högtalarna hördes Isaacs vansiniga röst. "THE CONSERT IS OVER. GET OUT." Alla började Bu:a ennu mer, och vi blev invinkade in bakom scenen igen, när Harrys ansickte blev helt rött, och sedan sprang han ut till mitten av scenen och höll upp sin microfon framför sin mun.

Oh nej....

 

"Your dont fluckling get it, right?" ropar han argt ut, och alla i pubilken slutar bua, och stannat chockat upp.

"Zayn left us for a reason, OK? JUST GET OVER IT. If you feel bad over that fact, think about US then. Our best friend left us. DONT BE SO SELFFIXED.  And are you seriously mad over the fact that Liam was crying? HIS FREKING GIRLFRIEND DIED IN A CAR ACCIDENT TWO WEEKS AGO ! Just get over it,, like bild a bridge and go over it or something! One Direction isnt what we was two years ago. People change, we change..." Harry tog ett djupt andetag, och kollade ut över den tyssta arenen, och det känndes som om att tiden stod stillaHan tog ett djupt andetag och fortsatte sedan ; "And we get girlfriends, sooner or later we'll get married... And soner or later One Direction will be over. Just face the fact" Harry skakade sedan på huvudet, och vände på klacken, och gick in bakom kulisserna.

 

 

 Alex perspektiv:

Jag öppnade armarna mot honom, och Harry sprang gråtande in i min famn. "I just flucked up everything, right?" snyftade han mot mitt hår. "No... not everything..." mummlade jag och kramade hårt om honom.

Secunderna senare, kom Niall och Louis ut, och Louis kramade hårt om Karro han också.

Jag följde Niall med blicken, och han kollade mot Sara, som öppnade sina armar mot honom. "Come here" viskade hon gråtfärdigt, och de kramade sedan om varandra.

"Liam...." jag släppte taget och Harry, och gick sedan fram mot Liam, som satt på huk lutad mot väggen.

" I cant tell you that everything will be alright... but ut will be.. better" sa jag, och satte mig brevid honom.

"I really miss her" snyftade han, och tårkade bårt en tår som ran ner längst hans kind. "Me too. " svarade jag, och Harry kom fram till oss.

Jag reste mig upp och drog upp Liam också.

 

"Guys, come here." sa jag sedan och vinkade till mig alla, så vi alla nu stod i en liten ring.

"Can you guys promise me, no more deaths?" sa jag, och det ryckte lite i allas mungipor.

"Promise." svarade med i mun på varndra. "Good" log jag, och vi kramades sedan i en gruppkram.

 

Allt kanske inte var perfect. Allt kanske inte skulle bli het häller.

Och aldrig hade jag trott att allt skulle sluta såhär , när jag började gilla One Direction.

Men nu vet jag, att det inte är slutet. Det här är bara mitten, av en lång,

berg och dalbana, som även kallas livet.