1D♥

Emmas perspektiv:

Jag kollade upp och mötte genas Louis blick.

”Oh hey…” mumlade jag och tårkade snabbt bårt några tårar som runnigt ner längst mina kinder.
”Are you alright?” frågade han och jag nickade på huvudet. ” Yes”
Han satte sig brevid mig och la armen om mig. Inga ord, bara en simpel gest,
fick mig att gänna mig bra igen.
”So, tell me now , what happend?” sa han igen med tålamod i rösten.

Ska jag berätta? Jag  på Louis och märkte att hans ögon var fucktiga.
”Why did you cry?” sa jag och han kollade shockat åp mig och torkade sig under ögonen.
”Uhm… Ididnt cry?” stammade han fram och jag kollade allvarligt på honom.
”Okey… you tell me first then  I’ll tell you” suckade han.
”Well its just that.. I am embarrassed myself really bad when I was with Liam and danielle ...” suckade jag.
“And you dont like Danielle” fortsatte Louis och jag kollade frågande på honom.
”How did you know…?” började jag men han bara skrattade.
”No one likes her. Well ofc, Liam likes her but no one else. She dont Love Liam. She love his money” jag tänkte efter en stund, och så är det ju nästan.
”Well she was really mean….” sa jag och Louis nickade instämmande.
”Yess she is.”
Vi satt tysta under en lång stund och efter ett tag vände jag på huvudet och upptäckte astt Lou satt
oich kollade nogrant på mig. Jag kollade ner på mina händer och log lite smått.

"Why are you looking at me..." sa jag lite generat och han skrattade lite lågt.
"I'm trying to see what your thinking about" svarade han och jag himlade med ögonen.
"You dont wanna know" muttrade jag och han skrattade återigen.
"Yes I do"  envisades han och jag kände genast hur mina ögon vattande sig.

NEJ ! EMMA BÖRJA INTE GRÅTA, FATTAR DU?!
Jag kollade bort så att Louis inte skulle märka, och suckade. " Lou,... I dont wanna talk about it" min röst bröt sig och jag fick hålla andan för att inte låta tårarna börja rinna.
Jag blinkade häftigt, men endå envisades en tår att rinna ner för min kind i samma stund som Louis tittade på mig. " Emma, whats wrong?" sa han igen och jag brast i gråt, och lutade huvudet mot hans axel.

Alex perspektiv:

Vi båda satt och garvade för full hals och tårarna bara ran ner för mina kinder.
"Hahaha This is the best movie ever" garvade Harry och jag nickade. "Haha noooo not him!" ropade jag  när ennu en snubbe började slåss.

När fimen började komma mot sitt slut, när tjejen räcker bilderna till den lilla killen kollar Harry lite halft konstigt på mig. "What..?" börjar jag. Sedan harklar jag mig och vinkar upp till mitt ansickte.
"Harry, my face is up here..." Harry kollade snabbt upp och började rådna lite halft.
"Hehe wel.... uhm..." nu var det min tur att börja rodna, så Harry började skratta.
"You are so cute when youre blushing!" konstaterade han och jag himlade med ögonen.
"Yhe right" "Yes you are!" sa han igen och kysste mig på kinden. " Jag lipade hot honom och vände bort ansicktet och bad lite tyst för mig själv att min stora tomatröda rodnat skulle släckas snart.

"Hey bebe" viskad Harry i mitt öra, så jag vände ansicktet mot honom, och våra läppar möttes genast i en vantastisk kyss, som snabbt övergick till hångel.
Harry började luta sig bak på mig, så att jag låg under honom i soffan.
Det kommer väl inte gå längre en såhär? Tänkte jag oroligt. Ne, jag tror inte det.

Harry hade sina händer på min midja och mina var uppe i han krulliga hår.
Jag skulle aldrig någonsin trott någon ifall den sa för en månas sedan, att jag och Harry skulle ligga och grovhågla i hans soffa. Och inte ens trott på att jag någonsin skulle få göra det 1000 tals tjejer drömmer om,
få ha händerna i hans hår.

Efter en stund kände jag har Harrys händer kom in under min tröja, och strevade efter mitt BH band.
Nej, dethär får inte hända... Nej jag är bara 13 år... nej...
Harry kände hur jag stelnade till och lutade sig genast bårt från mig, för att se mig i ögonen.
"Uhm... I dont... öh..." började jag och kollade skamset undan från hans ögon. Vad ska jag säga?
"Alex, its Okey." sa Harry och satte sig upp. "I understand if you wanna wait" sa han och jag satte mig upp jag också. " Well its just that..." började jag igen. Ska jag säga att jag bara är 13? Eller ska jag säga att jag är oskuld? Tänk ifall Harry kommer tycka jag är en trpkig liten barnrumpa och kommer hata mig?

"Alex, you know you can tell me everything, right?" sa Harry efter en liten stund tystnad.
"I know ..." sa jag tlilslut. " But I just wanna wait. I dont wanna be someone who you get in bed, and the next day you 'll say that it was nothing..." jag hörde att jag började babbla på och att gramatiken och allt sånt skit inte var rätt alls, så jag tysnade och kollade på Harry, för att få klartecken ifall han ens förstod vad jag sa.

"Alex, youre nothing like those girls... They means nothing to me, and I whould never leav you. You are my everything and I love you. I hope you know that too"
När han sa dom orden, blev jag helt varm inom mig. Gud vad jag älskar honom.
"I love you too" sa jag och tryckte mina läppar mot hanns igen. Jag kände hur han log och jag log jag också.

När våra läpar sedan lämnade varandras igen log jag som ett stort fån och Harry
skrattade lite åt mig.
"Lets watch the notebook now" sa han och kysste mig i pannan.
"Okey" sa jag och gick bårt för att sätta på filmen.

Louis perspektiv:

Hon snyftae häftigt mot min axel och jag strök henne på ryggen  med min hand.
Efter en liten stund när Emma värkar ha lungnat sig igen, kollade hon skamset upp på mig.
"Im sorry I just..." började hon och jag skakade på huvudet."You dont need to be sorry" log jag och hon log ett svagt leende mot mig. " So, will you tell me why you are so sad?" sa jag och hon kollade bort igen.
"Well.... kissed me. Or I kisst him... I dont know, but It was a kiss. And I jsut... I dont know" suckade hon.
"I see.. började jag och hon skakade på huvudet. "Everything is just so wrong right now" fortsatte hon, och jag kramade hårt om henne."Dont be sad. Your a beautiful girl, and you will find the perfect boy one day" sa jag och hon log. "Thank you...But, now its your turn to tell me why youre sad" sa hon och nu var det min tur att avöja ögonkontackten.

"Okey. I broke up with Eleanor. But Im sure you know that alredy. But... I just miss her sometimes" det var allt jag fick ur mig. Fast nu när jag sa det, så låter det väldigt töntigt.
"Why did you brake up?" sa hon och jag kliade mig i nacken.
"Well you know.... I think I fell in love in someone else" sa jag och mötte Emmas ögon.

Viljas perspektiv:

Återigen plingade mobilen till, och nu blev jag bara överdrivet sur.
Vad vill dendär 'Zayn' mig för något?!
Jag fiskade upp mobilen ur fickan och läste SMSet.

Pls, I promise, its me Zayn. What do you want me 2 do, like a proof or something!'

"Vilja, kommer du?" ropade min lillebror Edvin.
"Ja, jag kommer!" svarade jag och skyndade på stegen. Vi var på en tågperong just nu, och skulle ta tåget till mormor som bor i norrköping.
Jag läste smset ennu en gång. Ska jag kanske ge denhär snubben min twitter?
Men om Emma och Alex är med one direction just nu, kanske Zayn tog mitt nummer ur Alex eller Emmas mobil? Fast jag vet inte...Okej jag ger honom min twitter, så får vi se ifall det är Zayn eller inte.

Jag började knappa in ett svar, och allt hände så fort.
"Vilja, skynda!" ropade min lillebror, jag kollade upp och såg att tpget började komma,
så jag började skringa längst perrongen förbi alla månniskor och mot mamma och Edvin, när jag snubblade på någons väska, så mobilen slank ur mina händer, och gled längst perrongen, rakt ner under låget
som just kom.
Underifrån Hördes ettt ljud, som lät som en explotionj, och det far upp massa små metall delar.
NEEEEJ MIN MOBIL!!!!

Zayns perspektiv:

Inget svar...
Kanske hon inte tror mig.
Kanske jag ska be Alex att snacka med Vilja?
Det var ju endå ur Alex mobil som jag tog numert.Fast Alex kanske kommer bli sur för att jag kollade i hennes mobil... Men det är ju inte mitt fel att värkligen ALLA kan hennes kåd.
Men endå... men varför svarar inte Vilja?
Hon kanske inte tror på att det är jag som är Zayn, hon aksnke tror att det är något skämt?
Eller så... Eh jag vet inte. Det endå jag vet att min inkorg är tom.

DUN DUN DUUUUUUN.....

Haha but seriously, I hope u like it :)
Jag och Malin skrev denhär delen tillsammans kan man säga, och ja... jag hoppas ni gillar det !!

Vad tror ni kommer hända? haha gillar ni slutet? Jaja komentera bara !!
Vill ha minst 5 komentarer innan nästa.... ;)