chapter 44 - goodbye
Han slängde sig över henne i en kram och kysste henne sedan.
Det kändes som ett slag i magen, fast jag vet ju att jag inte har något chans...
Jag vände blicken och började gå mot Alex och Zayn som stog en bit bort.
Zayn perspektiv:
När Emma kom fram till oss stod jag och Alex oc skrattade åt något jag nyss sackt,
men vi slutade genast när vi såg Emmas ansicktsuttryck.
"Em, are you alright? U look a bit..." började jag "A bit.... sad?" fortsatte Alex och jag nickade.
"Oh... No its nothing. Really" svarade Emma kort. Jag och Alex utbyte en snabb blick och en awkward tysnad la sig runt oss. " Okeyyy...." sa Alex och suckade sedan. Både jag och Emma kollade fårande på henne och hon skakade på huvudet. " No its noting.. I just.." Emma kolade ner i marken, och Alex spärade upp sina ögon mot mig och nickade lite åt andra hållet, i en gest om att jag skulle titta dit.
Jag gjorde som hon ville, och möttes av Liam och Danielle som stog och nästan åt upp varandra en bit bårt.
Jag himlade med ögonen mot Alex och hon tittade sorgset mot Emma.
"So guys, we are leaving now!!" ropade Paul genom bilförnstret.
Paul hade gått och hämtat våran svarta skåpbil, och nu skulle vi bara lasta in allt i den.
Jag Emma och Alex började sackta lunka ditåt, medans Niall och Harry rusade så fort dom kunde, bara för att få en fönsterplatts. Ha, losers <3
Sist av alla kom Liam in i bilen.
"Are you not going to Danielles place?" sa Harry frågande. " Or is she coming with us?" fortsatte Niall, som fortfarande pustade efter den lilla springtävlingen med Harry.
"Nop, she were just here to pick ner thigs up. " svarade han och drog igen skjutdörren.
Vi alla blängde surt på honom. Fattar han inte att hon utnyttjar honom?!
Han satte sig ner brevid mig och Paul harklade sig där framme.
"Yes, we can go now." svarade Liam. " Your idiots. Havent u forgot anything?!" sa han med ett flin.
Vi alla kollade på varandra, och sedan ut genom fönstret.
Ett 'Naaaw' slank ut genom alla våras munner av synen vi såg.
Louis perspektiv:
Jag suckade och höjde händerna. " Guys, I have one idea? What is the first one who gets to the cab, will sit next to the window?!" sa jag och Harry och Niall började genast springa. Jag suckade återigen och tog upp Nialls gitarr som han lämnade till mig, så att han kunde springa lättare.
Presis när även jag skulle börja gå mot bilen hörde jag hur någon harklade sig bakom mig.
Jag trodde det var några fans som ville ha autograf eller något, så jag vände mig om och möttes av ett par stora bruna ögon.
"Eleanor....?" viskade jag fram. " Hey Louis...." hon log prövande mot mig och secunderna senare var hon inne i min famn. " I´ve missed you so much" mumlade hon mot min axlen, och jag andades in hennes luckt. " I missed you more" orden bara slank ur min mun, och till min lättnad var det ingen lögn.
Vi släppte taget om varandra, och jag tittade in i Eleanores vackra ögon.
"Huny, why are you crying?" sa jag och torkade bårt en tår som rann ner för hennes kind.
"Beacus I missed you so much..." jag kände hur mina ögon tårades och jag börjde mig ner för att trycka mina läppar mot hennes. Det kändes så rätt, men endå så fel.
Jag älskar henne värkligen, men .... Det ska inte finnas något men.
Jag hörde hur killarnas bild började åka och jag förstod att dom menade att jag skulle åka med Eleanor, så
att vi skulle kunna reda ut saker och ting.
Vi backade undan från varandra och hon såg minst lika nervös ut som jag.
"So, should we go to your place or mine?" sa jag prövande och hon ryckte på axlarna.
"I sont know. But the boys took your luggage so mabye we should go on a walk or something?" sa hon och jag nickade. Det var ju lika bra, eftersom hemma hos henne var ju hennes föreldrar och syskon, och hos mig höll hela One Directiont ill för tillfället.
"Sure. Lets get a cap" sa jag och tog tag om hennes hand.
_
"
(LYSSNA MEDANS NI LÄSER, DET BLIR SÅ MYCKET BÄTTRE DÅ !!)
"Keep the change." sa jag och taxichafören log tacksamt mot mig.
Jag smällde igen dörren och vände mig om mot Eleanore och hon log sorgset mot mig.
Vi båda var nog väldigt medvetna om hur dethär skulle sluta, bara att vi båda var för räda för att erkänna det.
Sackta börjde vi gå längst Londons vackra gator och andades in den sköna luckten av blad som nyss varigt i regn.
"So.... how are you?" sa jag för att avbryta den tunga tysnaden som lackt sig över oss.
Hon stannade till och jag gjorde samma sak. "Louis..." hon drog ena handen genom sitt vackra tjocka bruna hår. "We dont have to do this..." suckade hon och jag kunde höra hur hennes röst darrade.
"Eleanor" min röst bröt sig och tårarna steg snabbt i ögonen. Varför skulle allt vara så svårt?
"Just tell my why." sa hon och jag kliade mig i nacken. Skulle jag värkligen säga det?
"I... I think I" jag kunde inte avsluta meningen och strävade efter hennes ögonkontackt. " Louis are you.."
hon lyfte blick och mötte vi fik genast ögonkontackt. "Are you inlove in someone else?" det sista kom som en låg viskning, så låg så att knappt jag hörde den, fast endå kom det som ett slag rakt i magen.
Även fast hon stod en meter ifrån mig, kändes det helt plötsligt som en evighet imällan oss...
"I..Im...Sorry..?" stammade jag fram och tårarna började rulla ner för hennes kinder. "Dont cry...!" vädjade jag och tog ett steg fram för att tårka bårt dom med hon hand. "Dont. Please just dont" hon vände på klacken och började gå iväg från mig. Paniken steg i mig. Vad ska jag göra..?!
"Eleanore!" tårarna började rinna längst mina kinder och i ren panik började jag springa efter henne.
"What Louis?" sa hon med darrande röst och vände sig om mot mig. "Dont go.." försökte jag och hon skakade på huvudet. " Why Louis?" sa hon och jag drog händerna genom håret. "Cuz... I love you" sa jag och ennu mer tårar började ströma ner för mina kinder. "No you dont... And I dont blame you for that. But Its just that...." hon skakade på huvudet och fucktade sina läppar. "I really love you Louis. But I dont want you to be with me if you dont feel the same way about me. And I really" hon snyfftade till och tog ett djupt andetag innan hon fortsatte. "I really hope that you will find thet perfect girl for you. I.." återigen stannade hon upp för att ta ett djupt andetag och hon möte sedan mig i ögonkontackt och fortsatte. " I really do. I love you Louis and I wish that it didnt end this way. But ..." jag skakade på huvudet och drog återigen händerna genom håret. " Eleanore... I love you. And I dont want you to think something else. But its just that... we are so difrent..." hon nickade och lutade sig fram mot mig och kysste mig löst på kinden. " Bye Louis" sa hon och vände sig om och började sedan gå längst Londons gator.
Jag såg hur hennes figur blev mindre och mindre, och sedan var hon utom synhåll för mig.
Jag vände mig om och försökte få en uppfattning om vart jag nu befann mig helt övergiven och helt själv.
Jag såg upp mot himlen och såg hur alla stjärnorna lyste. Hur mycket kan klockan vara?Jag tog fram mobilen och den visade att klockan redan var 11 på kvällen. Jag
började gå frampt och tårarna bara ran ner för mina kinder.
Varför skulle allt sluta såhär?
Regnet började dugga ner över mig och jag ökade tackten, utan att ens vata vart jag var påväg.
När jag tittade upp märkte jag att jag var på bron som leder till Big Ben.
Kanske lika bra att började gå hem?
Jag började gå över bron, men stannade sedan upp och slog mig ner på en bänk.
Alla som gick förbi mig med tidningar över huvudet för att inte bli blöta, tittade snätt på mig och undrade
säkert varför jag satt där, i en tjocktröja och mössa, med en gitarr brevid mig, och tårar rinnande längst med kinderna. Inte kunde dom veta att jag fyss begåt mitt livs största misstag?
Min mobil vibbrierade i ficken och jag blev säker på att det var killarna som ringde och var oroliga över vart jag hade tagit vägen.
Jag fiskade upp den ur fickan, fast när jag såg bakgrundsbilden på min mobil började tårarna återigen forsa ner för mina kinder.
Bilden var tagen för cirka 3 månader sedan, här i London på mig och min älskling.
Vad har jag gjort?!
Okej, vad tycker ni?! :D
Själv blev jag sjukt nöjd :3 lite frama osv´:)
Och sorry för att jag inte har uppdaterat men jag krashade 2 datorer så hade INGEN
att skriva på, men nu är min tillbaks fr lagningen så ja,
nu ska uppdateringen bli bra igen !!
Komentera gärna MERA:)
xx
Det kändes som ett slag i magen, fast jag vet ju att jag inte har något chans...
Jag vände blicken och började gå mot Alex och Zayn som stog en bit bort.
Zayn perspektiv:
När Emma kom fram till oss stod jag och Alex oc skrattade åt något jag nyss sackt,
men vi slutade genast när vi såg Emmas ansicktsuttryck.
"Em, are you alright? U look a bit..." började jag "A bit.... sad?" fortsatte Alex och jag nickade.
"Oh... No its nothing. Really" svarade Emma kort. Jag och Alex utbyte en snabb blick och en awkward tysnad la sig runt oss. " Okeyyy...." sa Alex och suckade sedan. Både jag och Emma kollade fårande på henne och hon skakade på huvudet. " No its noting.. I just.." Emma kolade ner i marken, och Alex spärade upp sina ögon mot mig och nickade lite åt andra hållet, i en gest om att jag skulle titta dit.
Jag gjorde som hon ville, och möttes av Liam och Danielle som stog och nästan åt upp varandra en bit bårt.
Jag himlade med ögonen mot Alex och hon tittade sorgset mot Emma.
"So guys, we are leaving now!!" ropade Paul genom bilförnstret.
Paul hade gått och hämtat våran svarta skåpbil, och nu skulle vi bara lasta in allt i den.
Jag Emma och Alex började sackta lunka ditåt, medans Niall och Harry rusade så fort dom kunde, bara för att få en fönsterplatts. Ha, losers <3
Sist av alla kom Liam in i bilen.
"Are you not going to Danielles place?" sa Harry frågande. " Or is she coming with us?" fortsatte Niall, som fortfarande pustade efter den lilla springtävlingen med Harry.
"Nop, she were just here to pick ner thigs up. " svarade han och drog igen skjutdörren.
Vi alla blängde surt på honom. Fattar han inte att hon utnyttjar honom?!
Han satte sig ner brevid mig och Paul harklade sig där framme.
"Yes, we can go now." svarade Liam. " Your idiots. Havent u forgot anything?!" sa han med ett flin.
Vi alla kollade på varandra, och sedan ut genom fönstret.
Ett 'Naaaw' slank ut genom alla våras munner av synen vi såg.
Louis perspektiv:
Jag suckade och höjde händerna. " Guys, I have one idea? What is the first one who gets to the cab, will sit next to the window?!" sa jag och Harry och Niall började genast springa. Jag suckade återigen och tog upp Nialls gitarr som han lämnade till mig, så att han kunde springa lättare.
Presis när även jag skulle börja gå mot bilen hörde jag hur någon harklade sig bakom mig.
Jag trodde det var några fans som ville ha autograf eller något, så jag vände mig om och möttes av ett par stora bruna ögon.
"Eleanor....?" viskade jag fram. " Hey Louis...." hon log prövande mot mig och secunderna senare var hon inne i min famn. " I´ve missed you so much" mumlade hon mot min axlen, och jag andades in hennes luckt. " I missed you more" orden bara slank ur min mun, och till min lättnad var det ingen lögn.
Vi släppte taget om varandra, och jag tittade in i Eleanores vackra ögon.
"Huny, why are you crying?" sa jag och torkade bårt en tår som rann ner för hennes kind.
"Beacus I missed you so much..." jag kände hur mina ögon tårades och jag börjde mig ner för att trycka mina läppar mot hennes. Det kändes så rätt, men endå så fel.
Jag älskar henne värkligen, men .... Det ska inte finnas något men.
Jag hörde hur killarnas bild började åka och jag förstod att dom menade att jag skulle åka med Eleanor, så
att vi skulle kunna reda ut saker och ting.
Vi backade undan från varandra och hon såg minst lika nervös ut som jag.
"So, should we go to your place or mine?" sa jag prövande och hon ryckte på axlarna.
"I sont know. But the boys took your luggage so mabye we should go on a walk or something?" sa hon och jag nickade. Det var ju lika bra, eftersom hemma hos henne var ju hennes föreldrar och syskon, och hos mig höll hela One Directiont ill för tillfället.
"Sure. Lets get a cap" sa jag och tog tag om hennes hand.
_
"
(LYSSNA MEDANS NI LÄSER, DET BLIR SÅ MYCKET BÄTTRE DÅ !!)
"Keep the change." sa jag och taxichafören log tacksamt mot mig.
Jag smällde igen dörren och vände mig om mot Eleanore och hon log sorgset mot mig.
Vi båda var nog väldigt medvetna om hur dethär skulle sluta, bara att vi båda var för räda för att erkänna det.
Sackta börjde vi gå längst Londons vackra gator och andades in den sköna luckten av blad som nyss varigt i regn.
"So.... how are you?" sa jag för att avbryta den tunga tysnaden som lackt sig över oss.
Hon stannade till och jag gjorde samma sak. "Louis..." hon drog ena handen genom sitt vackra tjocka bruna hår. "We dont have to do this..." suckade hon och jag kunde höra hur hennes röst darrade.
"Eleanor" min röst bröt sig och tårarna steg snabbt i ögonen. Varför skulle allt vara så svårt?
"Just tell my why." sa hon och jag kliade mig i nacken. Skulle jag värkligen säga det?
"I... I think I" jag kunde inte avsluta meningen och strävade efter hennes ögonkontackt. " Louis are you.."
hon lyfte blick och mötte vi fik genast ögonkontackt. "Are you inlove in someone else?" det sista kom som en låg viskning, så låg så att knappt jag hörde den, fast endå kom det som ett slag rakt i magen.
Även fast hon stod en meter ifrån mig, kändes det helt plötsligt som en evighet imällan oss...
"I..Im...Sorry..?" stammade jag fram och tårarna började rulla ner för hennes kinder. "Dont cry...!" vädjade jag och tog ett steg fram för att tårka bårt dom med hon hand. "Dont. Please just dont" hon vände på klacken och började gå iväg från mig. Paniken steg i mig. Vad ska jag göra..?!
"Eleanore!" tårarna började rinna längst mina kinder och i ren panik började jag springa efter henne.
"What Louis?" sa hon med darrande röst och vände sig om mot mig. "Dont go.." försökte jag och hon skakade på huvudet. " Why Louis?" sa hon och jag drog händerna genom håret. "Cuz... I love you" sa jag och ennu mer tårar började ströma ner för mina kinder. "No you dont... And I dont blame you for that. But Its just that...." hon skakade på huvudet och fucktade sina läppar. "I really love you Louis. But I dont want you to be with me if you dont feel the same way about me. And I really" hon snyfftade till och tog ett djupt andetag innan hon fortsatte. "I really hope that you will find thet perfect girl for you. I.." återigen stannade hon upp för att ta ett djupt andetag och hon möte sedan mig i ögonkontackt och fortsatte. " I really do. I love you Louis and I wish that it didnt end this way. But ..." jag skakade på huvudet och drog återigen händerna genom håret. " Eleanore... I love you. And I dont want you to think something else. But its just that... we are so difrent..." hon nickade och lutade sig fram mot mig och kysste mig löst på kinden. " Bye Louis" sa hon och vände sig om och började sedan gå längst Londons gator.
Jag såg hur hennes figur blev mindre och mindre, och sedan var hon utom synhåll för mig.
Jag vände mig om och försökte få en uppfattning om vart jag nu befann mig helt övergiven och helt själv.
Jag såg upp mot himlen och såg hur alla stjärnorna lyste. Hur mycket kan klockan vara?Jag tog fram mobilen och den visade att klockan redan var 11 på kvällen. Jag
började gå frampt och tårarna bara ran ner för mina kinder.
Varför skulle allt sluta såhär?
Regnet började dugga ner över mig och jag ökade tackten, utan att ens vata vart jag var påväg.
När jag tittade upp märkte jag att jag var på bron som leder till Big Ben.
Kanske lika bra att började gå hem?
Jag började gå över bron, men stannade sedan upp och slog mig ner på en bänk.
Alla som gick förbi mig med tidningar över huvudet för att inte bli blöta, tittade snätt på mig och undrade
säkert varför jag satt där, i en tjocktröja och mössa, med en gitarr brevid mig, och tårar rinnande längst med kinderna. Inte kunde dom veta att jag fyss begåt mitt livs största misstag?
Min mobil vibbrierade i ficken och jag blev säker på att det var killarna som ringde och var oroliga över vart jag hade tagit vägen.
Jag fiskade upp den ur fickan, fast när jag såg bakgrundsbilden på min mobil började tårarna återigen forsa ner för mina kinder.
Bilden var tagen för cirka 3 månader sedan, här i London på mig och min älskling.
Vad har jag gjort?!
Okej, vad tycker ni?! :D
Själv blev jag sjukt nöjd :3 lite frama osv´:)
Och sorry för att jag inte har uppdaterat men jag krashade 2 datorer så hade INGEN
att skriva på, men nu är min tillbaks fr lagningen så ja,
nu ska uppdateringen bli bra igen !!
Komentera gärna MERA:)
xx
Kommentarer
Postat av: MajaMaja
Shiit!! gud vad du skriver bra!!!
mera!!!
Postat av: Matilda
Du skriver sjukt bra! Jag störde mig på stavfelen och sånt i början, men nobody's perfect right? Jag började läsa ifrån början till det senaste kapitlet tog mig typ 2,5 timme, men det var sjukt värt det! As grym!
Trackback