its only 1D 2 my <3 - chapter 46
Jag började rota runt i kylskåpet men hittade inget jag var sugen på, så jag drog på mig mina
vita älskade converse och gick ut i trapphuset, och gick fram till dörren mitt imot och bankade mågra gånger innan det att Emma öpnnade.
Alex perspektiv:
"Har du inte vaknat ennu?" flinade jag och Emma blängde surt på mig. "Ducktigt Alex, du väckte nyss alla i hela huset" muttrade hon och jag jag skakade på huvudet. " Nop. Killarna är i sin studio och skulle göra något vicktigt" sa jag och gick in till lägenhtetn som såg ut lika dant som killarnas, bara att det var mindre vardagsrum, pga av det att det var ett extra rum.
Jag är rätt så säker på att det är mublerat like dant i dom.
"Jaha, det förklarar varför ingen öppnade!" utrast Emma och slog sig ner vig köksön.
"Haha , ja smart där!" hon himlade med ögonen och jag satte mig brevid henne. "Vad är det som låter?" sa jag och Emma ryckte på axlarna. "Ingen aning." svarade hon och gäspade. " Det låter som din mobil?" fortsatte jag, och Emma flög snabbt upp och sprang in i ett av rummen och jag hörde hur hon svarade.
"Hej mamma! Ja, förlåt att jag inte ringde igår..." började hon, cch jag kom på att jag också glömt att ringa mamma när vi kom fram, vilket jag lovat att jag skulle göra.
Jag fiskade upp mobilen ur fickan och tryckte på mammas nummer.
Emilias perspektiv:
Varför svarar ingen av dom?!
Här har jag suttigt och försökt få tag på Emma eller Alex i flera minuter...
Jag suckade och försökte åter igen ringa Alex, fast det var upptaget.
Varför svarar dom inte?! Jag MÅSTE värkligen prata med något av dom, lixom.. ja jag kan ju snacka med Karo
Vilja eller Sara, men ingen av dom fattar. Inte när det gäller kilar i alla fall.
Jag tryckte Emmas nummer och hörde hur signalerna började gå fram. Yess!
(Kurvigt - Emilia
vanligt - Emma)
-Hej det är Emma?
-God, jag har ringt er två i en evighet?! Sov ni eller?!" utbrast jag och hon skrattade i andra enden.
-Nej, bara att vi behövde ringa våra föreldrar. , svarade hon.
-Okej, men asso jag har något supervicktigt att säga. Lucas, dumhuvudet som är min tvillingbror, har bjudigt hem ALEXIS till landet. Fatta, ALEXIS av alla killar i hela jäkla värden?!
utbrast jag och Emma skrattade i bakgrunden.
-Vänta, jag ska bara sätta på högtalare.... Så, were back!
-I need help !! Snälla, jag vill inte snacka med honom. Det han gjorde är helt...oförlåtbart.
Och... jag har fortfarande känslor för honom. Han var min bästa vän, och jag trivdes mycket bra med att älska honom i smyg. Men nu.... jag hatar att jag älskar honom! utbrast jag, och hörde sedan hur töntigt allt igentligen lät. Men det var inte mitt fel. Så är det bara. Jag kan inte sluta tänka på honom, jag vill bara ha tillbaks honom i mitt liv. Men det han gjorde mot mig... jag kan bara inte fatta det.
-Gumman, det kommer bli bra! , hörde jag Alex säga i bakgrunden och jag skakade på huvudet.
-Nej det kommer det inte... , jag hörde hur dörren öppnades och Lucas och Alexis röster spred sig i lägenheten.
Okej jag måste gå, dom är här nu. Men hälsa killarna från mig bara!
-Okej !! Vi ses , puss!!, sedan la dom på.
In i vardagsrummet och killarna inklampande och stannade till när dom såg mig.
"Hej Emilia...." mumlade Alexis och jag fnös. "Man säger väl hej tillbaks eller?" muttrade Lucas surt och jag spärrade upp ögonen mot honom. "Det kanske man gör?" svarade jag surt tillbaks.
"Gud..." Lucas kliade sig i nacken, presis som jag brukar göra näg jag inte vet vad jag ska säga.
Det är inte bara på utseendet vi är lika.
"Alexis" började han och Alexis nickade, utan att slita blicken från mig. " Vill du ha något att dricka?" fortsatte han. " Ja tack" sa Alexis och Lucas försvann ut ur rummet.
Jag reste mig upp från soffan och skulle gå ut genom rummet, när Alexis grep tag om min handled.
"Vad?" jag vände mig mot honom och han suckade. " Snälla, Emilia, .." började han. " Jag är inte snäll" snäste jag och han skrockade. " Jodå, det är du. Annar skulle du inte vara min bästa vän.." återigen avbröt jag honom med att börja skratta. "Jag? Vad, ? Din bästa vän? Ha, det var det roligaste jag hört på länge!" jag vände mig återigen om, när jag hörde hur han snyftade till.
"Gråter du?" jag vände mig om och kollade på honom, som var helt tårögd."Snälla gråt inte..:" mumlade jag och korsade armarna. Varför måste han vara så perfect? Varför måste han vara dendär kännslosamma snygga killen som man bara kan dö för?!
"JAg gråter inte" snäste han. " Jag fick bara något i ögat..." jag flinade mot honom och han kunde inte hålla sig från att le.
"Du är fortfarande en lika usel lögnare som förut" konstanterade jag och vi båda började skratta.
"Alexis..." Lucas kom in i tummet med 2 glas läsk, men så fort han såg oss, backade han sackta ut igen.
Både jag och Alexis flinade mot varandra.
"Så du är inte sur längre?" sa han tillslut. "Jo...." jag slog till honom på armen och han kollade frågande på mig.
Jag slog till honom igen och hon flinade. "Nu då?" Jag tänkte en stun och slog till honom en sista gång.
"Nu är det bra" flinade jag och han himlade med ögonen. " Haha lika knäpp som alltid" hon öppnade upp armarna och jag gick rakt in i hans famn, i en var kram.
Gud vad jag har saknat honom.
Liams perspektiv:
"So, is that all for today?" s ajag glatt när jag kom ut ur inspelningsrummet.
"Yes, for you it is, but the other dudes need to record some more stuff" svarade Isaac.
"Alright..." jag slog mig ner i den stora soffan och tog upp mobilen för att följa några på twitter och svar på lite saker. Danielle hade twittrat en bild på henne, när hon hade på sig sina nya skor hon fått av mig,
och alla skrev att dom var väldigt fina.
Men sedan såg jag en annan tweet.
'Dont you see?! Shes using you! Like, shes working and have monye. Why cant she buy shoes by her self? :/ #Nohate but I just care about u. x'
Jag stirrade på skärmen.
Vad.... Harry och Louis har sackt det flera gånger, och Niall har
tagit allvarliga samtal med mig men jag har aldrig trott dom. Zayn har till och med påpekat det framför Danielle, men.... hade inte dont fel?
Nu helt blötsligt säger till och med ett fan det?
Jag stängde nr mobilen och fick helt plötsligt ett sting av längtan.
Jag kan inte vänta med att komma tillbaks till Emma och Alex.
Emma hade sovigt hos mig denhär natten. Det hände ingenting, men jag hade inte kunnat sova.
Jag låg bara och lyssnade på hennes djupa andetag.
Lång in på natten hade vi legat och pratat om böcker, och sedan somnade hon.
Såfort jag ens tänker på henne får jag fjärilar i magen.
Vad är grejen?
´Harrys perspektiv:
Zayn låste upp dörren och vi alla flög in.
"Alex, Emma?!" ropade alla. " Were here!" ropade dom tillbaks.
Vi alla gick in till vardagsrummet, vart dom satt framför TVn och kollade på något program.
"Heeey!!" utbrast Niall och slängde sig ner i soffan brevid dom. "Heeeeey!" ropade Alex tillbaks.
"So.... Vas happening?!" " skrek Zayn och jag himlade med ögonen.
"Im hungry!" svarade Niall. " Haha noooo you dont mean that!" skrattade Louis. " Haha yes I do!" svarade han tillbaks. " Well, cant we go to nandos?" frågade Emma. " YES!" Ropade Niall och vi alla skrattade.
När vi alla efter en stund var påväg ut ur lägenheten drog jag tag i Alex så vi hamnade bakom alla dom andra och jag tryckte henne hårt mot mig. " Hey babe" viskade jag. " Hey babe" härmade hon och försökte härma min mörka röst. Jag himlade med ögonen och skrattade innan jag tryckte mina läppar mot hennes.
"Hey, love birds!" ropade Liam. " HARRY ARE YOU CHEATING ON ME?!" utbrast Louis och alla började skratta.
"Hurry up, Im really hungy" suckade Niall frustrierat och jag och Alex skrattade och tog tag i varandras händer innan vi började skynda ikapp dom andra.
hehe okej
VÄRSTA KAPITTLET EVER,
men jag blev så glad för alla komentarer så ni fick ett idag iaf :)
Och sorry för att det var dåligt....
Men det blir ingen uppdatering imorgon, midsommar jue !! ;D
hoppas ni har bästa dagen dåh, så ses vi efter hälgen tror jag :)
Kolla gärna in min personloga blogg också .
okej KOMENTERA nu tack ! :)
xx
Kommentarer
Postat av: MajaMaja
More!!! :)
Postat av: Sandra
Jätte bra!
Trackback
