1D♥

på honom. "Oh no you didnt..." sa han och tittade med ett flin på mig. " Oh yess I did..." Flinade jag tillbaks.
Och så startade 3dje värd(mat)skriget.


Emmas perpsektiv:

Nu har vi änkligen lyckats överleva till Lunch.
Men en suck la jag in mina böcker i skåpet och lyssnade lite halft på vad
alla runt omkring mig snackade om.
När jag fått in böckerna i skåpet gick jag vidare till Alex och saras skåp. Där sog även Emilia.  
och pratade med Sara. "Ska vi gå?" Sa jag när jag kommigt fram till dom. "Jopp, visst." Sa Alex och slog igen sitt överfulla skåp. "Komigen nu sara kan du inte skynda dig liiiite?" sa hon och blängde på Sara som tog upp
en tub med kräm och började smörja sina händer. "Jo jag skyndar mig!" Svarade hon och började strässat skruva igen locket på den. Alex suckade högt och vi började sackta gå mot trapporna.
"Så, När kommer killarna till sverige nu då?" Sa jag och tittade på Alex, som till min förvåning ryckte på axlarna.
"Jag har facktisgt ingen aning. Ingen vet , det ska ju igentligen vara hämligt att dom ens ska hit, men i vilket fall så kommer dom tidigast nästa vecka, och senast om 1 månad." svarade hon och gjorde en beskymrad min. Jag klappade hemme på axeln och log. Om Alex inte vet när dom kommer så vet nog ingen. - än.
Emillia och Sara han ifatt oss och vi satte oss ner vi ett av dom största borden, vilket endä inte värkade räcka.
Alla tjejerna klämde ihopp sig hos oss och vi fick dra fit ennu et bord.
Under hela lunden satt vi och pratade om One direction.
"Men urs nej sluta nu!" Suckade Emilia och Alex flinade busigt mot henne. "Haha nej dom är ju så söta!! Harry..." Sa han och tittade drömmade ut genom fönstret. "Och Liam.." Fyllde jag i och flinade mot Emilia jag också.
"Neeej inte du också !" sa hon och tittade på mig som om att jag vore en förädare. vilket jag kanske är.
Jag har enligt Alex gåt över till den ljusa sidan nu. " Men Niall då?! Han är ju bara såå söt !! " Sa Sara och Emilia tittade på henne som om att hon våre helt knäpp. " Vill du joyna oss?" Skrattade jag och stötte till henne på armen med armbågen. " Nej fy aldrig!!" Sa han och tog en tugga av den äckliga (fast ändå ätbara) pastasalladen som vi hade till lunch.

-

Skolan slutade efter gymnastiken och Alex och jag gick till våra skåp för att hämta våra jackor.
Vi pratade om lite allt möjligt när Alex fick sin "Det-finns-en-sak-jag-skulle-vilja-säga-tilldig... Min , så jag tittade menande på henne. " Vadå?" Sa hon lite smått förvånat. Hon är en bra skådespelare, vilket ibland kon vara lite jobbigt. "Du vill säga något." Sa jag och viftade med händerna i ett täcken på att hon kune börja.
"Haha, va nej?" Sa hon och tittade ner på marken. "Joh komigen nu! " Sa jag och hon sken upp. " Jaja visst, kolla jag tänkte ifall du jag och Sara skulle kunna gå ut på stan och lite sånt..." sa hon och jag tittade lite konstigt mot henne och öppnade mitt skåp. " Va nej.. eller klart vi kan men var det värkligen det du ville säga?" sa jag och hon sken upp i ett stort leénde. "Nej. Det är en skitstor sak som jag vill säga, så du måste vara berädd." sa hon och tittade menande på mig.Ennu mera fåkl hade samlats utanför skåpen , så hon skyndade sig med att ta ut allt hon behövde, och lägga in det onödiga. Jag gjorde samma sak och vi nästan haft sprang ut ur skolan.
"Så , vad är det du skulle säga då?!" Jag började känna hur ett pirr i magen steg, helt utan att jag rådde för det, men det var något i Alex leénde och ögon som sa att dethär var något som ingen ville missa.
"Jo.." började hon och tysnade. " Men komigen nu bara sääääg!!" Skrek jag och började hoppa runt och slå henne löst på armen. " Hahaha okej,okej."Hon tog ett djupt andetag och tittade med stora, förväntansfulla, fast allvarliga ögon på mig och öppnade munnen.


Liams perspektiv:

Jag liteade mig tillbaks i soffan och gick in på min privata Facebook sida.
Det är Nästan ett under att vi har lyckats ha kvar åtminstonde en sida som ingen vet att det är vi som har.
Jag kollade runt lite på några fans som frågar om jag är den ricktiga Liam, och även fast jag inte vill ljuga så svarade jag nej. Jag vill värkligen inte bli bombad av fans på facebook också.
Jag kollade runt lite och sedan gick jag in på Twitter.
Jag kände hur varm jag blev i hela kroppen när jag märkte att Daniella hade svrarat på min tweet jag tweetrade henne innan fruckosten.

3 minuter?!
Hon är just nu i Amerika på Jessie Js world tour. Men hon kanske inte
har gått och lackt sig en. Jag tog snabbt fram mobilen och slog hennes nummer.
Efter några singnaler, när jag presis skulle lägga på hörde jag hennes klara stämma i andra enden.

( vanligt - Liam Kurvigt - Danielle )

-Hey its Danielle?

-Hey bayb! Its me !, sa jag och kunde nästan höra hur hon log.

-Hey.Im missing you. , sa hon och jag kände återigen hur värken steg i kroppen på mig.

-I miss you more., log jag.

-Haha no, you dont.,sa hon och jag skakade på huvudet.

-I love you. And I miss you. When are you coming back?!, sa jag efter en stunds tysnad.

-Whell.... I will be back in 6 days !! ,svarade hon glatt och jag suckade.

-We are going to sweden in 5 days!, sa jag coh jag kunde nästan höra hur hennes mungipor åkte ner.

-Whell, then we will meet when you come back? That will be for vilentine day right? sa hon efter en liten stund.

-Yess.. Will you be my Valentine?, sa jag och log mot telefonen i hopp om att hon skulle se mig.

-I loved to. But I gotta go.See you bayb.

-See you., sa jag och la på. I vanliga fall är jag helt glad och hyper efter att jag pratat med Danielle,
Men inte just idag. Det har gått hela 1månad sedan vi sång, och nu när hon änkligen kommer hem ska vi till sverige.
Fast jaja det ska ju bli kul. Hon kommer ju i alla fall att vara min valentine i år.
Men ett leénde gick jag ut er rummet och ut ur lägenheten och satte kurs en bit upp för backen, tills jag kom till Nialls Lägenhet.
Jag knackade snabbt på och väntade inte på svar innan och gick in till honom.



Nialls perpsektiv:

Jag tittade igenom alla lådor, och till sist hittade jag den lilla lappen.
Jag satte mig i köket med ett gals Mjölk och vek sackta upp den.
Det var 4 månader sedan jag läste på den, och allt har förendrats så mycket. Fast tänk om det värkligen stämmer? För det som står på lyckokakor brukar ju oftast bli sannt eller?
Jag vecklade ut lappen och läste återigen lappens innehåll lyst för mig själv.

" Where you are now, is where your heart belong. Your heart will stay here,
just like your thoughts. But do not worry, a special person will take care of them."

Jag log lite för mig självt när jag läst klart lappen.
Kan det bar betyda en sak? Eller så kanske jag har fel. Eller så kan lyckokakor inte spå.
Men vi får se när vi kommer till sverige.
Jag örde en knackning mot dörren och sedan hur någon steg in. Snabbt som attan vek jag ihopp lappen och gömde den i min bakficka. " Hey bro, you scared me!" sa jag när Liam kom in i rummet. " Haha Obs, sorry. Wanna go to the cinema or something?" Sa han och log nickade. " Sure. Just need to make a sandwitch first..." Sa jag och gick mot kylen. " Or we just stop at Nandos on the way?" Föreslog Liam och jag Nickade ivrigt.