1D♥

"Yes your look hot in everything but I... I like your green eyes more" erkände jag och kon flinade.
"You know I have lenses on me, right?" flinade hon och jag tittade ner i marken.
"Yess.." sa jag med bebisröst och hon började skratta. " And just for the record, I this is a wig" sa hon och pekage på sitt svarta hår. "Hey thats really smart!" utbrast jag och kramade om henne.





Nialls perspektiv:



Jag, Loui och Zayn satt nere vid reseptionen och väntade på klartecken av Paul.
Vi skulle ut och säga 'Hej' till tjejerna utanför hotellet.
Zayn och Louis satt med pratade om någon så tråkigt att jag inte årkade lyssna längre,
så jag stoppade in hörlurarna i öronen och tyckte på Play.
Justin Biebers låt 'Boyfriend' började spelas och jag slöt ögonen för att fångas upp i
den härliga rytmen.

Justin Bieber är värkligen min insperation. Jag vill uppnå allt som han klarat,
leva ett liv som honom, och endå vara lika jordnära och cool som han.
Jag försåt värkligen varför han har lyckats så mycket.
One Direction var en slump, vi bahövde inte kämpa. Vi blev ett band, och vi gjorde covers.
Sedan var det dacks för TV rutan och sedan var vi signerade på ett skivbolag.
Men Justin här säkert behövt kämpa.
Eller, han har det. Hur han behövde ljuga om musiken och hålla det hemligt,
och hur han har blivigt kallad för Bög och Tjej.
Jag vet ju hur alla Haters gör oss i bandet ledsna, fast vi går igenom det tillsammans.
Han måste göra det helt själv.
Medans vi kan leka runt med varandra och bara ha det kul, är han omringad av mänsniskor konstant,
och bara massa vuxna som springer hit och dit runt honom.

Efter ett tag flöt tankarna vidare till Lappen från kina resturangen.
Jag stoppade handen i fickan och kollade ifall den låg kvar där, och mycket ricktigt, den lilla
ihoppknögglade lappen ligger där och väntar på mig.
Borde jag berätta för dom andra vad som stog på den? Det värkar ju endå inte som om det slår in.
Alex t.ex vill ju dejta Harry, och Emma .... ja hon och Liam kommer säkert bli tillsammans för eller senare.
Louis har Eleanore och Zayn har gjort det mycket dydligt att han INTE vill vara i någon förhollande nu.
Men det vill jag.
Men denhär öappen gör ju ingen nytta.
Jag skulle presis ta ut den ur fickan och släppa ner dom på golvet när jag
avbröts i mina tankar av Louis glada röst.

"Hey, Niall comeon! " sa han och jag öppnade ögonen och drog ut hörlurarna ur öronen. " What?" sa jag och Zayn log och himlade med ögonen. " Come here bro" sa han och drog upp mig ur den stora sköna fotöljen.
"Whos ready for some fun?!" ropade Louis och hoppade ut genom dörren och havet av tjejer brast
ut i skrik. "Heeeeeeeey!" ropade Zayn och jag vinkade.
Tjejerna skrek allt högre och högre.
"Anyone want to take a picture whit me?"  log Louis och skriken bleb ennu högre.
Paul tog upp tre tjejer till oss (vi stog lixom uppe vid hotellet och tjejerna stog nere vid början av trappan upp)
Och dom kramade om Louis och Zayn.

"Im a huge Directionator!" log hon och alla i den lilla ' publiken' tysnade.
"Tjejerna kollade bitchigt ner mot dom och kollade sedan med varsin sur min på mig.
"You know that 1D whold be mutch better if you quitt, right?" sa den ena och både Zayn och Louis gapade mot henne.
"And you are uggly" la den andra." Excuse me?!" utbrast Louis.
"You dont tell Niall that hes UGGLY! Hes the moste beautiful person in the whole world!" sa Zayn och tjejerna
tittade förvirrat på mig.
"Im... sorry..." stammade den ena fram.
"I HATE YOU BITCH!" började några skrika och snart hade alla tjejer börjat ett uppror.

Några skrek att det var 'Directioaters' som gällde, medans 'Directioners' skrek att det var dom.
Men just nu hatar jag alla.
Zayn kollade sorgset på mig och jag kollade stummt tillbaks.
Alla säkerhetsvackter började springa ner i tjejhavet för att lungna ner alla tjejer,
och dra loss några från varandra som sloggs.
Jag kände mig helt tom.


Sackta vände jag mig om gick in till hotellet.
Hela vägen fram till hissen kämpade jag mot tårarna, och när hissdörrarna stängts kändes det som om att
hela jag snart skulle brista sönder. Är jag ful? Kanske One Direction skulle vara bättre utan mig?
När jag klev ut ur hissen och började gå mot mitt rum kände jag mig helt tom.
Inga tårar ville komma ut, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
Jag gick in på rummet och satte mig i sängkanten.
Ingenting hände. Jag kände
ingenting. Helt tomt. Jag tittade ut genom fönstret. Solen hade börjat
gå ner och himelen lyste i en röd rosa nyans. I vanliga
fall skulle jag tycka det var vackert, men inte nu.
Jag vill bara hem. Jag vill inte vara ute och resa, ute i denhär stora värden.
Jag vill hem, till mamma, pappa, Greg och alla mina kompisar... Jag önskar att jag aldrag
ansökt till xFactor. Jag önskar att domdär två tjejerna inte fanns.





Karos perspektiv:



Jag och min storasyster Linn satt inne på cafe 60 och fikade.
Klockan var nästan 8 på kvällen och dethör var ett perfect avslut på en perfect Torsdag.
"Så, har du träffat 'One Direction' en då?" flinade Linn. Hon avskyr värkligen dom.
"Nej.." mumlade jag och tittade ner i min te kopp.
"Haha men du och Alex som var så säkra på att få göra det!" flinade hon.
"Ja men vi kommer kanske träffa dom snart ju" sa jag trött.
Jag och Linn bråkar nästan aldrig, men när det gäller One Direction så är hon bara för jobbig.
Bara för att hon hatar dom måste hon ju inte hålla på och retas.
"Ja visst. Be honom följa mig på twitter bara." sa hon och tog en tugga av sin bulle.
"Meh, du har ju inte ens Twitter?!" snäste jag irriterat och tog fram mobilen ur fickn för att kolla instagram.
"Jaja sorry dåh. Men det är bara en period, du kommer själv tycka att du var sjukt töntig när du vuxigt upp." suckade hon och jag skakade på huvudet.
"Nej. Dethär är inte en periof. Det är en livsstil" konstanterade jag.
"Vem har du fått det ifrån?" flinade Linn. " Alex" flinade jag tillbaks och hon himlade med ögonen.



Liams perspektiv:




Jag kom på mig själv över att lé som en idiot när jag tittade på Emma.
Hon såg så söt ut, när solen strimlade in på henne, ur hålet.
"They are gone now..... What are you staring at?" hon kollade frågande på mig och jag skakade på huvudet.
"No, nothing. My back really hurts, lets go" sa jag och vi puttade upp locket och klev klumpigt
ut ur den stora lådan. " Oh God my  knees are killing me!" klagade hon.
"I know. And my back is hurtung really bad!" sa jag och hon började skratta.
"What?" sa jag helt oförstående. "Its just that Harry.... or just Never mind" log hon.
Jag ryckte på axlarna och lät det pasera.

Sedan tog jag fram mobilen och ringde Paul för att be honom hämta upp oss så att det inte
skulle bli några problem med paparazzin igen.
I bilen blev det blev det en ricktigt awkward tysnad.
Jag tittade på Emma som flinade mot mig.
"Well ... this was awkward..." viskade hon och jag brast ut i ett asgarv.
"Yeh... wonder why" sa jag och tittade menande på Paul som betracktade oss i backspegeln.
Jag mötte hans blick och han tittade generat undan, vilket fick både mig och Emma att skratta ennu mer.

"Liam... Niall is really sad" sa Paul lötsligt. "What? Why?" sa jag chockat.
"We were out too se some fans and they cald him uggly..." började han och Emma flämtade till.
"Are you kidding me?! Niall is so beautiful!" utbrast hon och Paul nickade.
"But.... can you hurry up please? I need to talk whit him!" utbrast jag och Paul gasade lite.
Jag lutade mig stressat bak i sätet och Emma tittade bekmrat på mig.
"Poor baby..." mumlade hon. " I know.." suckade jag.
"Text him." sa Emma och jag tittade frågande på henne. " Why?" hon ryckte på axlarna.
"So he wont feel lonley" svarade hon och jag fiskade snabbt fram mobilen ur fickan och knappade in ett sms och tryckte på skicka.


' Dont cry, You know I love you. xx'

                                                                                                                                                           



stackars älskling Niall, right? :(
Hoppas ni gillade, komentera like bra nu kanske ni får mer imorgon ! :)
xx