its only 1D 2 my <3 - chapter 60
"Vänta, kommer era föreldrar låta er åka?" sa jag . "Jag vet inte,... dina då?" "Nej" sa jag. Vi alla kollade fundersamt på varandra . "What is it ?" sa Liam oroligt. "Uh No, its nothing" ljög jag. "Vi fpr ta hand om dethär senare." sa jag till tjejerna, som nickade. "Now, lets clean this mess up!" sa Emma och nickade mot matbordet som såg ut som om att en bomb hade slagit ner. Sylt och smör och massa andra saker som jag inte ens vet vad det är låt utspridda på bordet. "Lets do this" sa jag, och vi alla började duka av.
Emblas perspektiv:
Jag kollade oroligt på klockan. Den var nu 10 på morgonen, vilket betyder att Austin och jag skulle ses om 1h på Fridhemsplan. Men tänk ifall han glömmer eller så? Han e ju endå en kille från LA och är här för att... varför är han här nu igen? Just det, han skulle göra någonting med sitt jobb.
Undrar vad en 16 åring jobbar utomlands med. Och vem var det igentligen han gömde sig för igår?
Och vem var den stora svarta snubben, Han såg ut som en typsing snubbe som skulle jobba som livvakct eller så. Fast Austin behöver väl inte en livvackt, eller?
Jag kollade på min spegelbild, och betracktade mitt klädval.
Dagens kläder var et par rosa jeans, och en vit blus. Över det ska jag ha min jeansjacka..
Jag tänkte att eftersom Austins kläder är rät så slappa (eller det var dom i alla fall igår) så jag ville inte klä upp mig för mycket.
Sminkningen var som den alltid brukar, ett tjockt lager mascara och lite ögonskugga.
Snyggt enligt mig, men jag undrar vad han gillar... Eller ta dig samman nu Embla. Austin är 16 år och kommer från LA. Du har ingen chans. Lika mycket som du har på Harry. Fast nu har ju Alex hela 100% på honom.... Asso jag skulle aldrig ha sackt något om one direction till henne.
Fast nu är det som det är.
Jag gick in på mitt rum och slängde mig ner på sängen, och tog sedan ut min lilla hamster ur dens bur.
"Jadu Musse. Vad ska jag göra nu då?" mummlade jag. "Jag kanske ska kolla något på datorn eller så". Jag stoppade ned Musse i buren igen, och tog sedan upp min dator från golvet, och satte på den.
Jag trummade på tangentbordet medans den söligt sattes på, och sedan gick jag in på OneDirectionswe för att kolla det senaste. När sidan väl laddat kllart ångrade jag mig snabbt. Eftersom det första jag ser, är hur dom lämmnar Emmas lägenhet. What the fluck? Sov dom där hos henne eller? Vad.... Inlägget var skrivet igår.
Och då stog det att alla förutom Niall hade lämnat en lägenhet runt klockan 1.
Så... det var igår. Altså sov dom säkert hos Emma. Asso fuck.
Jag smällde surt igen datorn och gick ut ur migg rum.
"Jag sticker nu, HEJDÅ" ropade jag surt, och drog på mig mina converse, och smällde igen dörren efter mig.
Jag blir bara så sjukt jäkla CP sur när jag tänker på One Direction.
Medans jag väntade på bussen, tog jag upp min mobil och gick in på 'mina bilder' och tryckte på den senaste.
Jag och Harry utanför skolan. Jag såg helt shockad ut, means han log sit vanliga fantastiska leende. Gud vad jag hatar honom.... Jag la surt ner mobilen i väskan igen, och presis då stanade bussen framför mig.
Nialls perspektiv:
Jag vände på mig och öppnade ögonen. Lite jus sipprade in mellan gardinerna, och det värkade inte vara en solig dag. Ett grått ljus låg över mitt rum, och jag var helt slut efter att ha varigt på fest hela kvällen igår, men alla mina gamla vänner.
Men av någon anledning så hade ingen av killarna ringt mig på senaste tiden.
Eller jo, jag snackade med Liam igår under morgånen, och han sa att dom andra killarna gjorde någon hemligt. Undrar vad det kan vara?
Jag kollade nyvaket runt i rummet, och min dator låg på bordet, brevid en klädhög.
Jag sträckte ut handen så långt jag kunde, vilket räckte presis till att jag fick tag på den.
Jag piffade upp kudarna lite, så jag halft satt, och så la jag datorn på magen.
Medans jag väntade på att datorn skulle sättas på, kollade jag på klockan som ochså stod på bordet, på andra sidan av klädhögen.
Den visade 10. Oj, jag gick up väldigt tidigt för att ha varigt ute så sent som igår.
När jag efter en liten stund tagit mig in på twitter, loggar jag in på mitt privata account, vart jag bara har några tusen följare, och vart jag fäljer dom flästa, och även några 1D-uppdates.
What the fuck.
Vad ska detdär menas med?! Vad... Nej dom måste skämta med mig.
Åkte dom till Sverige utan att säga något till mig?! Varför åkte dom ens dit? Har dom snackat med Alex och Emma nu, eller vadå?
Jag slog frustrierat ihopp locket på datorn, och reste mig upp ur sängen.
Ur klädhögon på bordet drog jag ut min One-Piece och drog på mig den, sedan gick jag surt in i vardagsrummet, och slog mig ner i soffan, medans jag tog upp min mobil.
Presis när jag skulle slå in Harrys nummer, så kom mamma in i rummet.
"Good morning darling" sa hon och kom fram till mig, och gav mig en puss på pannan.
"Hi mum" sa jag. "Did you have fun yesturday?" frågade hon och jag nickade. "Yeh, really." "Good. Do you want some te?" frågade hon sedan och jag nickade. "Yes please. And mum, I think I'll go back to London today" sa jag och mamma kollade frågande på mig. "Why?" sa hon oroligt. "I dunno. I just thing I need to do some stuff there. And the week is soon over..." sa jag och hon ryckte på axlarna. "Alright, Well, I'll make you some te and brakefast now" sa hon och gick mot köket. "Thank you mum!" ropade jag efter henne.
*
senare samma kväll
senare samma kväll
*
Jag hade kommigt till Flygplatsen i London kanske för 15 minuter sedan, fast jag stod kvar vid utgången och väntade på resten av killarna. Jag hade ringt Harry, som sa att han skulle förklara allt när han kom tillbaks, vilket var idag. Så jag bokade biljetter hem hit jag också.
Jag kollade mot tablåt, vart alla flygnummer stod, och det stod att flyget från stockholm hade landat, så jag tror dom kommer ut snart.
Ett par fans kom fram till mig och bad om bilder, vilket jag gärna ställde upp på,
och skrev lite autografer.
Efter kanske ett par minuter kom grabbarna, och vi omfamnade varandra med starka
varma kramar.
Sedan stack vi ut till våran bil som stod och väntade där på oss med Paul.
Han fick också en kram av alla, och sedan lastade vi in allt i den och åkte ivåg till våra lägenheter.
*
Kvällen slutade med att vi alla satt inne hos Louis och Harry, och spelade TVspel och åt pizza.
När den sista omgången var klar, stängde jag av TVn och alla kollade på mig.
"So, tell me." befallde jag. "Well, we" sa harry, och nickade mot Zayn och Louis, " We went to sweden so I could apalogize to Alex. And then she invited us to her and Emmas sleep over..." "Were Karro, Vilja, Emilia and Sara were." avslutade Zayn. "And theeen, Liam broke up with Danielle, and Emilia texted him from Emmas mobil, that she needed to talk, so he came to sweden, and we didnt know about that" sa Louis, och kollade på Liam, så att han skulle avsluta det hela. "Well, so I came and talkt to Emma, so shes my girlfriend now, Harry is with Alex, and Zayn really likes Vilja, and Louis likes Karo. Sooo, if u'll start to like Sara, I think it would be pretty awesome!" avslutade Liam och kollade glatt på mig.
"Yeh, Im glad for you and Emma. And Im glad for you and Alex" sa jag och kollade på Liam och Harry. "But, its just one problem, I'll never meet Sara, or the one you were talking about" suckade jag.
Självklart var jag avundsjuk på att dom stack till Sverige utan mig. Men sur var jag inte.
Killarna kollade luringt på varandra , och sedan på mig.
"Actually, you will" sa Louis och flinade, "What, when?" sa jag och fattade ingenting. "Well, you know... they are going to Hawaii with us!" sa Zayn, och jag kollade frågande på dom. "Seriously?" sa jag och dom alla nickade. "Haha, well thats cool ! I miss Emma and Alex really much!" utbrast jag, och killarna log stort.
"Well, I cant wait ! And its only one month left for cristhmas!" sa Liam glatt. "This will be awesome" sa Harry, och tog en tugga av sin pizza bit.
Viljas perspektiv:
"Jag kan inte fatta det!" säger jag och mamma skrattar. "Jadu gumman, det är ricktigt coolt. Så Alex och Harry dejtar nu?" sa hon och jag nickade. "Visst är det coolt!" mamma skrattar ennu en gång och jag lutar mig tillbaks i soffan. Jag och Mamma satt och hade 'lördagsmys' och kollade på film, medans jag berättade om fredagskvällen. Det bästa med mamma är att hon vet hur mycket One Direction betyder för mig, och hon är väldigt förstående av sig. Jag bara undrar vad hon kommer säga om Hawaii resan... "Men du mamma, vad ska vi... eller det va inget" sa jag sedan. Hur ska jag fråga? "Vad ?" sa hon och jag skakade på huvudet. "Nej, glöm det. Jag ... eh det va inget" sa jag igen. "Okej. " sa hon och ryckte på axlarna. Jag tittade mot TVn och försökte konsentrera mig på filmen, vilket inte gick så bra, eftersom alla mina tankar var vid One Direction, och Hawaii. Och om Zayn. Gud vad jag gillar honom !!
Jahoppp, kapittel 60 ute nu, och i helgen kommer 61.
Men ifall ni vill ha nummer 62, ere bäst för er att ni KOMENTERAR, ok? ;)
xx
SHOUT OUT -
Ifall ni gillar Justin Bieber, läs denhär nya novellen om honom:
www.justinbstories.webblogg.se
chapter 59 - Small talk
Jag känner hur mina kinder hettar upp i en rosa nyans, och Louis skrattar högt." I think that I need to help you now. I dont want you to get hurt or something" flinar han och hjälper mig upp. jag drar åt toffsen och flinar stort åt mitt misstag. "Well lets do this ?!" sa jag och skippade mitt försök till att vara cool. Det skulle endå inte funka. Som vanligt !!
Saras perspektiv:
Jag knuggade mig irriterat i ögonen och öppnade dom sackta. "Vad vill du Karro?!" stönade Alex från andra sidan rummet. Jag satte mig upp och kollade runt omkring mig, och kände en liten mini chock komma över mig.
Oh My God, Zayn, Harry, Liam och Louis står denhär rummet !!
Eller, Louis stpr, dom andra ligger på golvet dom också och sover.
Eller, Louis stpr, dom andra ligger på golvet dom också och sover.
Minnerna från igår rinner tillbaks och jag blir helt varm inom mig.
"Get uo guys,we dont want the pancakes to get cold!" sa Louis. Jag såghur både Vilja och Alex ryckte till, och jag förstod att odm också fick en liten 'flashback' fråg igår.
Jag greps sedan av panik. Jag ser ju helt sjuk ut på morgonen !! Jag måste ta mig till badrummet utan att dom ser mig...
Jag greps sedan av panik. Jag ser ju helt sjuk ut på morgonen !! Jag måste ta mig till badrummet utan att dom ser mig...
Jag började smått krypa, och kollade upp. Både Alex och Vilja blängde frågande på mig.
"Vadå? Hehe jag måste fixa mig lite" sa jag och Viljas ögon blev stora. "Nej men skit jag har inget smink på mig!" utbrast hon. "Men neej jag ser alltig så jäkla ful ut på morgonen!!" sa Alex. Vi alla tre kollade på dom andra,
altså Emilia, Emma, Zayn, Louis, Liam och Harry.
Men som tur va, så är dom i full gång med att väcka Zayn och Emilia, så ingen la märke till oss.
"Badrummet" sa jag. "NU" fyllde Alex i, och vi småsprang in dit och låste dörren efter oss.
"Asso guuuud kolla på mig, jag ser hemsk ut !!" stönar Alex. "Ja , men jag har INGET smink på mig. Jag ser ut som en död fisk!" utbrister Vilja. Jag skrattar och skakar på huvudet. "Ja jag ser ut som en padda." "Nej, till sillnad från mig är ni båda söta" säger Alex. "Du ser jätte söt ut!" aäger jag.
"Jag orkar inte med dethär, nu fixar vi oss och sticker ut till don andra!" säger Alex. Vilja tar fram sin nessesär och vi börjar med jobbet.
När vi sedan kom ut ur badrummet igen , stod Emilia och kollade lite surt på oss.
"Översminkade" konstaterade hon. Vi himlade med ögonen och gick till köket, vart dom andra satt.
"Finely!" utbrast Louis. "Sit down, we need to eat!" klagade Emma.
"Why didnt you start without us?" sa Sara frågande. Jag satte mig brevid harry, Vilja brevid mig och Zayn, och Sara mellan Emma och Emilia. "They didnt let us" sa Liam och gav Louis en lite sur blick. Louis flinade och då kom Karo in i rummet, med en stor tallrik, fullproppad med americanska pankakor.
-
Efter att ha ätigt upp nästan allt, satt vi alla helt proppmätta vid matbordet, och Louid klappade sig belåtet på magen. "Im full" sa han och vi andra nickade instämmande.
Emblas perspektiv:
Jag drog på mig min jacka och knöt mina turkosa converse.
Klockan var halv 9 på en Lördag, och mina föreldrar och min lillebror sov.
Fast dom vaknar säkert snart. Och dom kommer inte märka att jag har stuckigt. Jag brukar sova till typ 1,
så dom kommer säkert sticka till lillebrorsans dansuppvisning.
Jag tog mina nycklar, och smällade igen mörren. Eller smällde och smällde, jag stängde den sackta och försicktigt så att dom inte skulle vakna.
Sedan tog jag trapporna ner för traphuset, och sedan ut genom porten.
Under tiden satte jag in hörlurarna i öronen och musiken sprutade ut ur dom.
Sedan tog jag trapporna ner för traphuset, och sedan ut genom porten.
Under tiden satte jag in hörlurarna i öronen och musiken sprutade ut ur dom.
In med hörlurarna, u med värden.
Jag svängde åt vänster vid vägen, vilket gjorde att jag kom till 'stranden istället för motorvägen. Jag började gå på den lilla stigen och bara andades in den kalla höstluften.
Jag hade inte kunnat sova på hela natten, jag hade bara legat och tänkt på Harry,
Jag hade inte kunnat sova på hela natten, jag hade bara legat och tänkt på Harry,
och alla andra i 1D. Jag fattar inte hur allt lyckades sluta såhär. Eller börja? Var det slutet, eller är dethär bara början? Det är i mitten av mitt liv. I slutet av min och Alex vännskap, i början av
Harrys och Alex förhollande.
Jag överreagerar kanske, men ... allt inom mig är dött. Jag vet inte vad jag känner, vad jag ska känna, vad jag tänker. Allt är bara som ett stort svart hål, ett tomt svart hål.
Och det är som ett par klor innifrån hålet, som drar och sliter i mig.
Jag sparkade surt på en stor sten, som rullade en bit framför mig. Jag sparkade återigen till den, och den flög ennu en gång några meter frammåt. "Dumma sten försvinn ur min väg !!" skrek jag och sprang fram mot den, och sparakade iväg den hur hårt jag en kunde. Den flög någon meter ifrå mig, och jag blev ennu surara. "Försvinn!" jag började hoppa och sparka på dne, och tillslut lyfte jag upp den och slängde iväg den ner i vattnet. Jag hörde plasket men såg det inte, eftersom mina ögon var helt tårögda.
Gud vad löjlig jag var. Sur över småsaker.
Jag satte mig frustrierat ner på huk och borrade ner ansicktet i mina händer,
och bara lät tårarna rinna.
Jag ve tinte hur länge jag satt där, men när jag väl reste mig upp, snörrade allt och jag såg knappt någonting. Mina ögon sved av ljuset, och jag kände mig helt slut.
Jag staplade iväg till bron och klättrade upp på pelarna som håller upp den och satte mig där., så ovanför mig är bron, och under är vattnet.
Vattnet måste vara iskallt såhär års. Och det är säkert djupt här.
Tänk ifall jag skulle hoppa? Det är ju inte så långt ner. Kanske bara 10m. Eller mindre. Kanske 5. Men jag tror inte jag skulle dö ifall jag hoppade....
Embla, ta dig samman vad är det du sitter och tänker?
Jag ska inte ta livet av mig. Jag kommer aldrig göra det. Men jag känner mig bara så trött på allt..
Jag slöt ögonen och la mig ner.
Spellistan med dystra låter, tog slut, och den första började spela igen.
Det betyder att jag har varigt ute i snart 3h. Oj.
Jag satte mig upp igen och kollade omkring mig. INgentilng var anurlunda, förutom en sak,
en kille satt en bit ifrån mig och slngde stenar ner i vattnet.
Jag hörde säkert inte när han kom dit.
Hur längde har han suttigt där?
Jag satt och slud och betreacktade honom, och då vände han sig om och såg på mig.
Våra ögon möttes , och han log ett blygt leende mot mig.
"Öh.. Hej?" säger jag och reser mig upp. "Sorry, But I dont understand you" sa han. Jag höjde frågande på ögonbryna. "What... or who are you?" sa jag frågande. Han log stort, cóch han såg lättad ut. Han rest sig upp och gick fram till mig. "Im Austin." sa han och räckte fram handen till mig. "Im Embla"log jag och skakade hans hand. Gud han va ju söt! "What are you doing here? especially when you're not from sweden?" log jag. Han skrattade och ryckte på axlarna. "I.. You can say that Im hiding or something" sa han och bet sig i läppen. "And you? What are you doing here?" sa han sedan. "Well... actuallly Im hiding too. " svarade jag. Det är väl delvis sant. Jag gömmer mig från värkligheten. Jag hade ju bara två alternativ, att svara det eller börja dra igån hela dendär deprimernade historien igen...
"Oh .. haha cool" log han. "So.. Austin?" sa jag frågande. Han nickade, och jag andades ut över att jag inte hade glömt hans namn." Were are you from?" fortsatte jag. "Im from LA. " svarade han. "Oh cool!! But why are you here then?" sa jag frågande. "Uh.. I... Im here to do some work things. " svarade han osäkert och kliade sig i nacken. "Ah. Alright. " sa jag, "So,are you from sweden?" sa han. Jag nickade, och det blev sedan en liten pinsam tystnad. Vad ska jag säga nu då?
Typ, hejdå jag måste gå nu,eller vadå?
Fast jag vill inte gå. Något i honom gör att jag vill stanna. Hans bruna ögon gör att jag vill stanna kvar och prata med honom. Han log lite generat och jag fnittrade lite. Ja, dethär var ju awkward.
"Well... Im going to hide for like one more houre, so... if u dont minde, lets sit down and have a talk?" log han. Jag andades ut över att han inte hade sackt något i 'jag mpste gå' eller något i den sliten och nickade gladd. "I would love to" sa jag. Vi satte oss ner och kollade ut över vattnet.
"So, who are you hiding from?" sa jag sedan. Jag bet sig ennu en gång i läppen och suckade. "From some people. And you?" han kollade frågande på mig och jag suckade. "From some feelings" mumlade jag. "What?" sa han frågande. "I didnt hear yuo" förklarade han. Jag log lite och suckade. "I dont know. I just needed to be alone " sa jag och ryckte på axlarna. "Oh sorry that I disturbed you" sa han oroligt. "Haha its okey. Really it is" skrattade jag. Han log lättat mot mig, och vi fortsatte prata.
Efter kanske yttligare en timme av skratt och prat, så körde en svart bil in på grusvägen brevid vattnet.
Den stannade under bron, och dörren öppnades. "AUSTIN?!" ropade en stor svart man.
Den stannade under bron, och dörren öppnades. "AUSTIN?!" ropade en stor svart man.
"Oh thats my ... Im here with him. I need to go. " han reste sig upp, och jag gjorde det samma. "Can I have your KIK?" sa han sedan . Jag nickade och sa den till honom. "Good, thanx. I'll KIK you" log han "Good. See you... I hope" sa jag. "Maybe we can hange out tomorrow? You can show me around here" log han. "I would love to do that" sa jag, och ett stort leende spred sig på mina läppar. "Good. See you" han omfanmade mig i en kram, innan hans sprang ner från bron och gick iväg till den svarta bilen.
Han vinkade mot mig, och jag vinkade tillbaks, sedan satte han sig i bilen och den körde snabbt därifrån.
Jag satt kvar en stund, och smälte det som nyss hänt. En kille från America, vid namn Austin,
som gömde sig från ett par tjejer? Eller en tjej? Jag känner dess utom igen honom. Men jag kan inte sätta fingret på var ifrån. Jag har sätt honom förut, och namnet Austin är inte heller så nytt. Och .... eh jag vet inte. Men nu måste jag hem. Klockan är redan 1, och jag är sjukt hungrig.
Alex perspektiv:
Vi satt och snackade, och efter ett tag så kom vi in på ämnet 'Jul'.
"I want a neew phone for christmas!!" suckade Vilja. "Why?" sa Zayn frågande.
"Cuz, I broke my Iphone, so nog I have a NOKIA and a need phone number, so I want a neew Iphone,
a ihopne 5 or something" hon ryckte på axlarna och jag flinade. "I want a dog !" sa jag och harry fnös. "A dog? Seriously? A cat is the thing you should ask for, a cat, not a dog!" sa han. "No I have a dog!" sa Vilja. "But cats are much cuter" sa Karo. "And I have one" fyllde hon lyckligt i. "Well I have 2 " sa Sara spydigt och flinade. "And I have some fishes, so I dont need a cat" muttrade jag. "Haha, I like dogs more than cats" sa Zayn. "High five men!" Flinade jag och vi high fivade. Harry skakade frustrierat på huvudet och Louis klappade honom på ryggen. "Dont be saad honeyyy" sa han med bäbisröst, och vi alla skrattade.
"So, what are you guys doing for christmas then?" sa Emilia och drack lite av sitt Te.
"I dont know. I hope for something fun, like go to Thailand or something" sa Sara och ryckte på axlanra. "I dot know. Mum and Dad were talking about Schweits but I dont know. " sa jag. " I will be here with my family" sa Emma och suckade uttråkat. Vilja och Karo ryckte på axlarna medans Harry kollade på killarna som nickade, och sedan kollade alla på oss med ett par creepy smiles på deras läppar- "Guys, you're scaring me..." sa Sara. "Yeh, do we need to call a dactor or something?" sa jag och tjejerna skrattade medans killarna bara himlade med ögonen.
"Girls..." sa Liam och log stort. "Boys" sa jag och Harry la surt handen för min mun. Alla började skratta och Louis klappade hårt händerna för att få tyst på alla. "We have something to tell you!!" ropade han. "Alright,Were listening!" sa Karo, och dom kollade återigen på varandra med domdär konstiga flinen. "Tell us!" sa Vilja irriterat och Zayn tog ett djupt andetag.
"This christman, we, and Niall, will go to oure house in Hawaii, that we bought like a week agou, and we will spend the holllidays there." sa han. Vi tjejer kollade frågande på honom, och jag viftade med händerna i ett försök på att få honom att fortsätta prata, eftersom Harry fortfarande höll kvar sin hand runt min mun.
"Well, we wanna ask you guys, to come with us!" utbrast Liam.
Jag skulle ha gapat, ifall Harry inte höll för min mun, men Vilja, Karro, Emilia, och Emma, jadu dom gapade allt. Efter en stund så utbrast vilja ett "OMG" och det slutade med att vi alla satt och hoppade på stolarna och typ skrek "OMGOMGOMG" .
Killarna skrattade åt oss och Harry släppte taget om mig, så jag ocksp kunde
sjunga med i våran kör.
"Oh My God I love you guys!" tjöt jag, och kysste Harry. "Haha, we love you too" svarade Louis, och slängde en slängkyss till mig. Jag flinade stort, och det slutade med att vi alla blev tysta.
"Vänta, kommer era föreldrar låta er åka?" sa jag . "Jag vet inte,... dina då?" "Nej" sa jag. Vi alla kollade fundersamt på varandra . "What is it ?" sa Liam oroligt. "Uh No, its nothing" ljög jag. "Vi fpr ta hand om dethär senare." sa jag till tjejerna, som nickade. "Now, lets clean this mess up!" sa Emma och nickade mot matbordet som såg ut som om att en bomb hade slagit ner. Sylt och smör och massa andra saker som jag inte ens vet vad det är låt utspridda på bordet. "Lets do this" sa jag, och vi alla började duka av.
FÖRLÅÅÅÅT för så sugig uppdatering, men det ska bli bättre det lovar jag !!
Jag har nog aldrig i hela mitt liv haft såhär sjukt mycket oriv/läxor, och jag är inte ens klar med dom ennu, så att ja, jag satt och skrev dethär istället för attt göra er glada !! :3
Så bäst för er att komenterna bra nu ;)
xxx
Förlåt !!
Åh förlåt att jag inte skrivigt på snart 1 veckan,
men jag har en bra anledning...
Jo, jag har under denhär veckan haft / ska ha 6 prov :
Spanska
Matte
So
No
So inlämning
Engelska
så ja, fullt upp!
Men jag har skrivigt typ halva kapittlet redan,
så i helgen får ni det säkert :)
xx
chapter 58 - I wish
Efter att Harry har stängt dörren pekar han på Emmas rum och vi går in där.
På golvet sitter Sara med Emmas mobil i handen, och ler stort.
- You really didn't get that I was not asleep. right?
Alex perspektiv:
Jag suckade och ställde rastlöst ner skålen på bordet. Emma och Liam har varigt ut epå ballkongen i snart 1h och pratat. Hur ska allt sluta? Som Emmas bästaste vän, så är det klart att jag är orolig.
Jag tog sedan fram godispåsen ur skåpet och hllde ner allt i skålen. Jag vet vart allt finns här hos Emma. Jag har varigt här för mycket. Haha.
Men nu sitter alla, Karo , Vilja, Sara, Emilia, Harry, Zayn och Louis inne i vardagsrummet och kollar på film, jag står här och är nerrvös, och Emma är med Liam ute på ballkongen.
"Alex..?" Jag kollar mot dörröppningen och Harry står där med ett lite halft oroligt leende. "Dont worrie. I will be OK." säger han och går fram till mig. Jag stoppar händerna i bakfickorna, och låter honom omfamna mig.
"I know. But they have been there for an houre.." säger jag fundersamt och tar ett steg bak från Harry, och går sedan fram till godiset. "I wonder what they are talking about..." säger jag och stoppar en Seg råtta i munnen, vilket jag snabbt ångrar, eftersom jag int eens gillar den sortens godis. "I think they just.." börjar Harry och höjer sedan på axlarna. "I dont know actually" säger han sedan. Jag flinar och räcker fram godiset till honom. "Lets go and watch some MOVIEE!" säger jag och skuttar iväg till vardagsrummet. Harry skrattar bakom mig , och jag hör hur han säger något i stil med " Your english sucks". Haha lol, jag kan inte säga imot det iaf...
Emmas perspektiv:
Jag suckar djupt och drar filten tätare runt mig. Det är kalllt och mörkt ute. Det är ju endå höst. Och himelen är fylld med stjärnor. Nu har jag och Liam suttigt här ett tag. Ett tag och ett tag, nästan en timme tror jag. Vad ska jag säga? Jag kollar på honom, och han sitter med en filt runt sig ochså, på andra sidan bordet, i den andra 'stolen' som finns här ute. Han kollar också upp, men han ser inte för glad ut. Kanske... nej jag vet inte.. Borde jag säga något? Ska jag säga hur mycket jag älskar honom, och har saknat honom?
Jag bet mig i läppen och kollade upp mot stjärnorna igen. Sedan kollade jag på Liam, och han kollade på mig han också. "Emma..." började han. "Liam" sa jag och log lite. "Ha-ha" sa han och kollade alvarligt på mig, fast jag såg hur han döljde ett flin. Det fick mig att le ennu mer. "So... What are you doing here?" sa jag tillslut och Liam log blygt. " Im here to tell you that Im sorry. And If u hate me, its Okey, I understand" sa han och jag höjde förvånat ögonbrynen. " Liam, why would I hate you?" han ryckte på axlarna och log.
"Actually, Im sorry too" sa jag och han kollade frågande på mig. "Why?" Jag ryckte på axlarna och nu var det hanns tur att le. "I actually .. kind off missed you..." sa han.
"Actually, Im sorry too" sa jag och han kollade frågande på mig. "Why?" Jag ryckte på axlarna och nu var det hanns tur att le. "I actually .. kind off missed you..." sa han.
"You did?" utbrast jag, utan att tänka mig för. "Haha, yes I did. " sa han och ett stort leende spred sig på mina läppar. "So..... did you miss me?" sa Liam efter en stunnd, och jag kännde mig ricktigt dumm. Vad ska jag svara? Att han är den enda jag tänkt på i flera månader? "Yes, Ofc I did" svarade jag och log stort, vilket han också gjorde.
Vi tystnade igen, och nu var det ingen stel tystnad, utan 'skön' eller vad man nu kan kalla den.
Jag kollade upp på himelen och log överlyckligt. "Oh, Look!" utbrister Liam, och pekar upp mot himelen. "Its a shooting star !" fortsätter han. Jag kollar snabbt upp, och ser hur en stjärna flyger längst med himelen. "Oh My, its beautiful! What do you wish for?" utbrister jag och kollar efter stjärnan , och Liam harklar sig lite. Jag kollar på honom och han ler blygt. "Well Emma, you are everything I wish for. Can you please ba my girlfriend?" säger han, och jag känner hur jag bara gapar. Sa Liam nyss, Liam Payne, sa Liam Payne, att Jag, Emma, Att Liam Payne will ha mig Emma som sin Flickvän? Jag.... Jag... Vad ska man svara på det?
Jag kollade upp på himelen och log överlyckligt. "Oh, Look!" utbrister Liam, och pekar upp mot himelen. "Its a shooting star !" fortsätter han. Jag kollar snabbt upp, och ser hur en stjärna flyger längst med himelen. "Oh My, its beautiful! What do you wish for?" utbrister jag och kollar efter stjärnan , och Liam harklar sig lite. Jag kollar på honom och han ler blygt. "Well Emma, you are everything I wish for. Can you please ba my girlfriend?" säger han, och jag känner hur jag bara gapar. Sa Liam nyss, Liam Payne, sa Liam Payne, att Jag, Emma, Att Liam Payne will ha mig Emma som sin Flickvän? Jag.... Jag... Vad ska man svara på det?
Jag kollade djupt in i Liams ögon, och jag blev helt varm inombords. Det är klar jag vill vara Liams flickvän !
Jag log stort och nästan slängde mig rakt in i famnen på honom, och kramade hårt om honom. Liam. Min pojkvänn. "Ofcorse I can be you girlfriend..." mumlade jag blygt mot hans hals.
Vi släppte taget om varandra och kollade in i varandras ögon. "Im so sorry for everything Emma. And , when we were in Lodnon, I actually realized that I love you. I do." sa han. "I love you too" svarade jag, och lutade mig fram till våra läppar nuddade varandra.
Karos perspektiv:
Jag öppnade ögonen och kollade mig yrvaket runt om i rummet. Minnerna från igår kom sackta rullandes fram igår, och jag kvävde ett skriv. Louis Tomlinson, Liam Payne, Harry styles och Zayn Malik ligger och sover här inne. Här inne.. ja vi alla värkar ha tuppat av under filmen. Alex och Harry ligger på varandra , Vilja och Zayn, jag ligger här vid Louis, medans dom andra ligger i en hög. Ja, sen ligger Liam och Emma på soffan... hum dom måste ha kommigt in efter att jag somnat.
Försicktigt reste jag mig upp och trippade in i köket, och försökte att inte kliva på någon påvägen ut ur rummet.
Det gick till min förvåning välridt bra, och jag snubblade inte eller så.
När jag kom in i köket, drog jag på mig en grå tjocktröja som låg på en av stolarna, och knäppte den hela vägen upp till halsen eftersom vet var så sjukt kallt. Vintern är påväg...
Sedan sätte jag upp mitt rufsiga hår i en toffs lågt ner på huvudet. Vad ska jag göra nu då?
Jaaa va smart jag är, jag fixar pankakor !! Så blir det som en fin överaskning till alla när dom vaknar !
Gud vad smart jag är!
Jag började plocka fram saker till pankakorna, (och ja, hemma hos Emma har man varigt alldeles för ofta, men vet vart allt finns) och när allt var framme, kollade jag efter äggen. I samma stund som jag tog ut två ur kylen, kommer ett par kalla händer och omfamnar mig. Jag skrier till och tappar ner båda äggen på golvet, och vänder mig snabbt om. "Oh did I scare you?" flinar Louis. "Omg, I thougt you were going to kill me or something...!" stammade jag fram, och han bröt ut i skratt. "Its not funny!" protesterade jag. "Yes it is" flinade han. Jag flinade jag också, och vi hjälptes sedan åt att tårka upp allt, Sedan tog Louis fram två nya ägg. "What are you doing then?" sa Louis och jag nickade mot köksbordet, i ett täcken om att han skulle lägga äggen där. "I'll make pancaces. Do you wanna help me?" sa jag och bet mig i läppen, för att dölja hur ivirig jag var. Jag vill inte skrämma bort honom. Nu ska jag spela cool... tänkte jag och skulle luta armen mot köksbänken.
Fast nejdå. Cool får jag inte vara. Köksbänken var typ en meter ifrån mig, så jag trillar rakt ner på golvet. Bom. Wow. Smidigt Karo.
Jag känner hur mina kinder hettar upp i en rosa nyans, och Louis skrattar högt." I think that I need to help you now. I dont want you to get hurt or something" flinar han och hjälper mig upp. jag drar åt toffsen och flinar stort åt mitt misstag. "Well lets do this ?!" sa jag och skippade mitt försök till att vara cool. Det skulle endå inte funka. Som vanligt !!
Hehe, själv är jag NÖJD med kapittlet ! Durå? Va tycker ni?!
KOMENTERA , och minst 3 komentarer innan nästa ! :D
xxxxx
shout out -
Jo nu ska jag säga 2 saker,
1 :
Ni borde kolla in denhääääär bloggen :
och 2:
JAG SKA BÖRJA SKRIVA PÅ NÄSTA KAPITTEL NU,
SÅ DEN KOMMER UT I VECKAN XD
Jahopp, det var allt för mig då!
<3
<3
xx
och ett stort grattis till Lux som idag fyller 1 !! :D
Chapter 57 - the sleepover
Harry kramade hårt om henne och sa hejdå, och sedan gick vi därifrån, och Jag,Harry,Zayn,Louis,Emilia,Sara,Vilja,Karro och Emma begav oss hem till Emma.
Dethär skulle bli en awesome kväll !
Dethär skulle bli en awesome kväll !
Emilias perspektiv:
- Emilia, kan du lägga dina saker där? Så att jag får ligga bredvid duvetvem? säger Alex och blinkar med ena ögat.
Jag sväljer en spydig kommentar, och nickar medans jag flyttar min madrass mot kanten av rummet.
Vad i hela världen gör dem där killarna här? Jag fattade ju att jag skulle vara tvungen att träffa dem någon gång, med tanke på att Alex nu officielt är tillsammans med Harry, men sova i samma rum som dem?! Hänga med dem?! Tvingas vara trevlig mot dem???! Allt kommer kretsa om dem, så som det alltid är och alltid kommer vara. Demonstrativt river jag ur mina lakan ur väskan och slänger dem över luftmadrassen. När jag höjer blicken ser jag att alla verkar fulla i skratt.
- Och vad är det som är så roligt? fräser jag ilsket, innan jag kommer på att killarna inte pratar svenska.
Sorry, I meant, what are you laughing at?
- Well, I don't think anyone of us have ever seen someone who made their bed with so mutch... anger...
får Sara fram mellan skrattet hon kväver.
- Well, I don't think you ever.... börjar jag men vänder mig istället om och fortsätter bädda.
- Come on Emilia, we were just joking! säger någon av killarna, jag ser inte vem eftersom jag står med ryggen mot dem, och rösterna med de brittiska accenterna är för lika för att identifiera någon.
Kan dem mena allvar? Dem ska banne mig få se på ilska...
Men innan jag får fram orden jag vill hinner Louis fram till mig och lägger en hand på min axel.
- Let's dance! Säger han och i samma stund sätter någon på musik. Tack och lov, inte one direction...
Jag rycks med av musiken och rytmen, och tappar alla tankar och ilskan jag kände innan. Det här kanske inte är så dåligt ändå.
Louis perspektiv:
- WOW, you guys sure can dance! Säger jag innan jag slänger mig ner i den rosa bäddsoffan i Emmas rum.
Alla andra skrattar och slår sig ner runt omkring i rummet. Emma slänger sig ner bredvid mig, följt av en blond tjej som heter Sara. Harry sitter med armen om Alex på Emmas säng, och Vilja sitter i Emilias knä, på golvet. Zayn sätter sig på en madrass, så nära han kommer Vilja som möjligt. Hon spelar oberoende men leendet som sprider sig i hennes ansikte får Zayn att flytta sig ännu lite närmre.
Karo sitter med ryggen lutad mot väggen, precis mitt emot mig.
En disskusion börjar om vi ska äta glass eller godis först. Emilia, som verkar betydligt mer avslappnad och glad än i början av kvällen, vinner argumentet med att det är lättare att äta godis senare eftersom det inte är lika mycket strul med skålar och kladd då.
Mitt i allt snack om vem som ska hämta vad ser jag mig omkring i rummet. Saras mobil ringer, och innan hon går ut för att svara skymtar jag en bild på Niall som täcker skärmen. Shiit Niall! Och Liam! Vi borde ha ringt dem nu... De måste undra vad vi gör..
Mina tankar avbryts av att jag möter Karos blick. Först verkar hon inte riktigt se rakt på mig, men så, tittar vi på varandra. På riktigt. Jag kan inte le, inte titta bort, ingenting. Jag ser hennes ögon, och bara dem.
Men så, ler hon. Och jag ler. Vi sitter så i vad som känns en evighet.
Emma verkar ha fattat vad som händer, för hon tittar misstänksamt på oss, och jag viker undan med blicken från Karo, därpå ler jag ett generat leende mot Emma. Hon ler tillbaka, och blinkar med sitt vänstra öga.
- Hey, Karo! Come here, is it not cold to sit there, all alone?
Karo tvekar. Men så säger Emma något på svenska, och hon reser sig. Hennes steg mot soffan ekar i mina öron, och Emma makar på sig, så att Karo får plats mellan oss. Hon slår sig ner som att det inte var hela världen, men för mig är det annat. Hela luften vibrerar, och när hon vänder sig mot Emma för att viska något kittlar hennes långa kastanjebruna hår emot min kind. Sen vänder hon sig mot mig igen, och hon måste vrida huvudet bakåt för att se in i mina ögon. Leendet är tillbaka.
Liams perspektiv:
SAMTIDIGT I LONDON
Jag sitter på sängkanten med mobilen i ena handen. Niall hade gått ut för att handla mat, och träffa någon tjej som vunnit en tävling, och fått chansen att träffa Niall i en kvart.
Det var skönt att han va borta, då fick jag vara ifred med mina tankar. Mina tankar om Emma.
För just nu, va hon den ändå som fyllde mina tankar. Hon hade fångat mig. Emma med den blonda håret, det häftiga skrattet och dem smala glasögonen som ramade in hennes grönblåa ögon. Känslan av att se henne le, se henne gråta, se hennes ansiktsuttryck efter vår kyss. Hur hon alltid va lite små klumpig, men inte skämdes för den hon va. Sättet hon hade så lätt för att prata med alla, till och med lyckas vara trevlig mot Danielle som inte gjorde annat än att pika henne senaste gången vi stötte ihop. Danielle. Vaf*n skulle jag göra med Danielle?
Hur mycket killarna än läxade upp mig om hur hon va,att Danielle, min flickvän, utnyttjade mig för mina pengar,ja tillochmed Alex hade nämnt det en gång. Alex. Shit hur har hon det?
Tänk att en sommar kunde ändra allt. Vända hela mitt universum upp och ner. Vad i hela världen skulle jag göra?
Det enda rätta.
Text to Danielle:
Liam: We need to talk. Can you come over?
Danielle: Not right now babe! I'm at Lizzas ;) xx
Liam: It won't take long. Please? I'll meet you half the way.
Viljas perspektiv:
Jag kunde inte släppa tanken att det kunde vara sant. Det kunde vara så att Zayn gillade mig. Hela kvällen skrattade vi åt varandras skämt, satt bredvid varandra, skojbråkade, och när Alex satte på "gotta be you", för att sen springa in i Harrys armar som han sen la om henne, ställde sig Zayn upp, och sträckte fram en hand emot mig.
- May I? frågar han, och bockar högtidligt.
Jag fnissar.
- I'd be honored! säger jag och låter honom dra upp mig från soffan.
Han ler innan han drar mig in i hans famn och lägger armarna på min rygg. Det känns som en elektrisk stöt går igenom hela kroppen, samtidigt som jag känner mig otroligt kittlig helt plötsligt. Men för att inte börja skratta lägger jag armarna om hans hals, och drar in hans doft. Zayn doften. Vi står så hela låten, och när Sara och Emilia fnissandes sätter på fler lugna låtar skymtar jag i ögonvrån att Louis bjuder upp Karo, och snart står dem tätt ihopslingrade på golvet dem med.
När vi helt plötsligt märkte att musiken tog slut såg vi att Sara och Emilia hade somnat i soffan bredvid varandra. Medan Harry och Louis bar in dem i Emmas sovrum log Karo oavbrutet, och jag såg troligtvis ut som att jag hade sovit med en galge i munnen, jag kunde inte sluta le. Alex såg sig omkring och utbrast -Where's Em?
Hon började gå mot köket, och Karo följde efter. Zayn såg på mig. Innan jag hann säga något tar Zayn min hand och vi börjar gå efter dem andra.
Vi kommer in i köket där Emma sitter, omringad av dem andra. Något verkar fel. Emmas ögon är svullna och rödgråtna. Jag släpper Zayns hand och skyndar fram till henne.
-Emma hur är det? Vad har hänt?
Jag kramar om henne, och hon kramar tillbaka.
-Alex, visa. ber hon, och Alex tar fram sin telefon.
Hon räcker den mot mig, och jag tar emot den. Jag börjar läsa det som står på skärmen, och märker att Zayn böjer sig ner över min axel och läser han med.
Danielle twittrar:
"@liampayne you're sutch a moron!!! I'm going to show the world what you've done, and there not gonna like it! You are going to lose fans, cause you're stupid band sucks! And GUESS WHAT? I'M GONNA MAKE SURE THAT YOU'RE LITTLE PRESIOS EMMA DIES!!!! take care. "
Jag stirrar på skärmen, och sen på dem andra. Alla är nedstämda och tittar ner i golvet.
Emilia stapplar sömndrucket in i rummet, och verkar direkt fatta vad som är fel när hon ser Emma.
- Em. What did Liam do? frågar hon.
- Don't blame Liam. He didn't do anything, it's Danielle. svarar Emma.
- Okei... May I ask.. Who's Danielle? Emilia ser sig frågande omkring.
- My ex. Hörs en röst bakom Emilia. Alla vänder sig om, och i dörröppningen står en dyblöt Liam. Alla stirrar rakt på honom, men han ser bara Emma.
- Emma. I understand if you don't want to.. But can I please explain everything? ber han.
- Sure. Start. säger hon och tittar ner i bordet.
- In private... han ser sig omkring, och vi andra går ut ur rummet.
Efter att Harry har stängt dörren pekar han på Emmas rum och vi går in där.
På golvet sitter Sara med Emmas mobil i handen, och ler stort.
- You really didn't get that I was not asleep. right?
oooooohh!
Ja vad kommer hända nu? :D
Nu fick ni ett ganska långt kapitel, tycker jag iallafall! ;)
Hoppas ni är nöjda, fast ni fick inga bilder för jag visste inte vilka jag skulle välja hoho...
Men men, skriv vad ni tycker allesammans!
puuss /malin
