1D♥

Its Only One Direction to my heart - Epilog

 

 

Alex perspektiv:

 

 

"Åhh du är så vacker" sa Emilia, och tårkade bårt en gladjetår som ran ner längs med hennes kind.

"Haha nej sluta, inte böla nu, jag kommer också börja gråta" klagade Karro, och jag skrattade.

"Nej men samma här" sa jag, och vi skrattade återigen, och Sara fixade till min slöja lite. "Du får

inte förstöra ditt smink ju" klagade hon, och jag ryckte på axlarna. "Är du nervös?" frågade Karro sedan. "Ja, 

har du fått kalla fötter?" sa Emilia, för kanske hundrade gången. Jag skrattade och skakade på huvudet.

"Jag har aldrig varigt säkrare" log jag till svars, och tittade mig i spegeln. "Så, är det bra?" frågade Sara och jag nickade. "Tack så jätte mycket" log jag sedan, och vi skulle presis krama om varandre, när Sara ryggade undan. "Nej, jag kan råka förstöra något" konstaterade hon och jag himlade med ögonen, och i samma stund öppnades dörren, och in kom min mamma,pappa och Gemma.

"Ja, vi ska nog gå nu" sa Emilia, och hälsade/ sa hejdå till dem som nyss kom in, och lämnade sedan rummet. "Honey, you look stunning" sa mamma, och kramade hårt om mig. "Tack" sa jag, och vände mig sedan om mot Gemma. "Harry is a lucky man" sa hon sedan, och jag skrattade. "But I just wanted to wish you good luck. Its starting soon" sa hon sedan, och gav mig en lätt kram. "Alright. Thank you, see you soon" sa jag sedan, och hon blinkade med ena ögot, innan hon lämnade rummet.

"Du är så vacker älsklig" sa mamma, och brast ut i gråt, och kramade ennu en gång om mig. "Haha

mamma snälla gråt inte!" vädjade jag, och skrattade han också. "Du ska vara glad ju, våran lilla flicka ska gifta sig" sade  han medans kramade om mig, och sedan kramade mamma mig ennu en gång.

"Jag går och sätter mig med de andra nu då. Jag älskar dig" sa hon, och gick mot dörren. "Jag älskar dig också" log jag. "Du ser underbar ut" upprepade mamma ennu en gång, för kanske hundrade gången idag, innnan hon lämnade rummet.

"Är du redo?" frågade pappa sedan. "Japp" log jag. "Du ser så vacker ut" sa pappa, och det blänkte till i hans öga. "Pappa - nej" skrattade jag, och det gjorde han också.

Jag tog ett hårdare grepp om om pappas arm, och mötte hans blick.

Han log stöttande, och jag log stort tillbaks. Det är nu det gäller.

Musiken började spelas och vi började gå.

 

För nio år sedan, hade jag aldrig trott på att jag, vid 22 års åldern, skulle gifta mig.

Ennu mer osannolikt, var väl att jag skulle göra det med Harry Styles, ur One Direction,

bandet som jag och mina bästa vänner kunde sitta och Fangirla över i timmar.

Men nu leder min pappa mig, längst den fyllda kyrkan.

 

Jag lyfte blicken från golvet, men slutade inte tänka på att jag skulle andas, och inte

under några omnständigheter trilla. Jag kollade ut över rummet, och där satt Harrys familj och släcktingar, och även mina, som flygit hit till London enda från Sverige.

 

Jag förstår att nu undrar, vad hände sen?

One Direction är fortfarande ett band. Men de åker ej runt och turnerar så mycket längre, utan gör bara småkonserter lite ibland. Undrar ni varför? För att för ett år sedan, blev Louis och Karro föräldrar till två underbara ungar, Olivia och Oliver, som är tvillingar.

 

Vi gick sedan fram tilll slutet av kyrkan, och där stod han.

Min Harry. Bara min.

Pappa överlämnade mig till honom, och jag stod nu där, i kyrkan, men en massa ögon på mig,

och en präst som stod och rabblade upp en massa psalmer.

Jag kollade djupt in i Harrys gröna ögon, och kännde hur mina knän nästan vek sig.

För att inte tappa kontrollen helt, kollade jag lite diskret på dem på första raden.

På vänser sida satt mina och Harry föräldrar och även Liam och hans flickvän Laura, som var sjuk trevlig.

På den högra satt Embla och Austin, hand i hand.

Brevid dem satt Emilia och Alexis, och i kanten var det Niall och Sara, som nu var ett par.

Bakom mig, stod Karro, som var min tärna, och bakom Harry stod Louis.

Jag mötte hans blick, och han log stort mot mig, och jag log stort tillbaks, och kollade sedan tillbaks på Harry.

"I love you" viskade han, och jag rodnade lite, och kollade ner på golvet. "I love you too" viskade jag tillbaks och kollade sedna upp igen.

 

Prästen sa att det var dags att utbyta ringar, som ringbärarna Louis och Karro gav oss.

"You may now kiss the bride " säger presten sedan.

 

Jag möter Harrys blick, och han ler minst lika stort som jag.

"I love you" säger jag, och han tar sina händer om min midja. "I love you too"
svarar han, och kysser mig sedan.

 

Jag ler stort, och kollar sedan ut på alla.

Olivia och Oliver släpper det två vita duvorna de håller i, och de sätter sedan fart ut mot de stora portarna, som slås upp. Harry greppar tag min hand, och alla hojtar, apploderar och slänger ris över oss när vi springer ut ur kyskan, vart vi möts av tusentals fans och papparazzis, och vi sätter oss i den Vita Limosinen som väntar på oss.

 

Harry smäller igen dörren bakom oss, och bilen börjar rulla, mot lokalen vart efterfesten ska hållas.

 

"Now, you're mine, and JUST mine. And I love you" flinade Harry. "Harry, I've always been yours. Its only One Direction to my heart, and you have been  walking in that direction since day one" flinade jag,

och harry brast ut i skratt eftersom det lär så CP. "I love you" flinade han. "I love you" svarade jag, och kysste honom.

 

 

 

den här novellen har varit jättebra från början till slut och jag längtar redan till nästa novell. och en sista fråga asså hon heter väl Embla och inte elsa asså hon som blev ihop med austin?