1D♥

 

TIDSINSTÄLLT - 

 

Taxi chafören stoppade in min resväska i bakluckan medans vi hoppade in i bilen , och när han väl satte sig så kom alla kilarna utrusande från porten. "DRIVE!" ropade jag och Emma i min på varandra, och han började köra sekunderna innan killarna hunnigt fram till bilen. Både jag och Emma brast genast ut i gråt.

 

Harrys perspektiv:

 

"STOP THE CAR, STOP THE CAR!" Vi alla sprang efter bilen och skrek och ropade efter den, men efter en stund kom den ut på motorvägen, och den körde ifrån oss. Vi alla stannade och jag satte mig ner på huk och gömde ansicktet u händerna, medans tårarna bara strömmade ner för mina kinder. Varför slutade allt såhär?!

"Lets go..." suckade Louis. "Fuck." Zayn slängde en sten efter blien, som vi nu inte längre kunde se. Jag reste mig upp och såg att alla var tårögda och att Liam och Louis grät dom också...
Varför...? Varför..?

"I cant belive theire just 13..." sa Niall och avbröt tystnaden när vi hade börjat gå hemåt.
"I.... Im in chock" sa Liam och vi alla nickade. "I just cant believe that Alex didnt say anything to me..." jag kollade skamset ner i marken och tårkade mig under ögonen. "I... I really thought they were 15..!" sa Louis och vi alla nickade igen. " But did Alex tell you she was 15?" frågade Zayn. "Actually, she didnt. When I askt her how old she was, her answer was 'Guess'" jag suckade och mindes den dagen på stranden. Våran första dejt... fuck. Varför skulle allt sluta såhär?!varför...?

"And... Im sorry Lou. I over reacted. I overreacted and im sorry.."  Liam tystnade och vi alla vände blickarna på Louis, för att se vad han skulle svara. "You know I didnt kiss her, dont you?" sa Louis och Liam nickade. " I understand... I was just a bit... I dont know. I was wrong. Im sorry"  "Its okey. We have other things to wory about..." mumlade Louis. "How... I dont get it" sa Zayn efter ennu en stunds tystnad. "What do you not get?" sa jag. Vi var nu framme vid porten, så jag öppnade dörren och vi alla gick in.
"I dont get how we didnt notice it before." sa han. "Well actually you have a point..." mumlade Niall. "And that Harry didnt notice it.." Zayn fnös och alla mummlade något i stil med 'Jaa'

"Guys!" jag stannade och slog ut med armarna. "This isnt my fault!" ropade jag. "Well.. you were the one who .." började Louis. " Shut up. It wasnt my fault OKEY?!" jag vände på klacken och sprang ner för trapen och ut ur porten, och bara sprang i samma ricktning som flygplattsen. Fast det är ju dumt. Jag kan inte springa till flygplattsen... Taxi!

 

Jag började vifta med armarna ut på gatan, fast inte en enda taxi stannade, eller åkte förbi. Var är min bil när jag behöver den?! Just det , den är hemma hos mamma...
Jag suckade och drog fram moblien och knappade in Pauls nummer.
Efter bara några signaler svarade han, och det endå jag sa var 'Come here NOW.'' och gatan/plattsen jag var på. Sedan la jag på, eftersom ifall jag skulle säga någon mer skulle han inte komma.
Efter kanske 5 min körde Pauls in bil framför mig, och jag hoppade snabbt in i passagerar sätet där fram och knäppte fast mig. " Do to the airport, fast!" sa jag stressat. "Why?" sa Paul helt förvånad. "I need to talk to Alex" förklarade jag snabbt. " Harr, the playn takes off in 45 minutes..." började Paul. " Paul, please. Please" vädjade jag. Han suckade och gasade sedan.

 

När vi väl var framme vid flygplattsen, efter 30 min åkande, sprang jag in och kollade på flygtablåt,
men i samma stund hördes den gälla irriterande rösten i högtalarna.

'Flight 114 to Sweden - Stockholm are now in the air. I reapereapet, Flight 114 to sweden - Stockholm are now in the air.'

"Nooooo! Why?! " skrek jag över hela flygplattsen, och dom fläste resenärerna vände sig om och kollade shockat på mig. Tårarna började strömma ner för mina klinder och jag gömde ansicktet i händerna. 
När jag återigen kollade upp stod det en skara tjejer runt omkring mig, vilket säkert var fans.
Jag orkar inte med dom nu....

Jag gick snabbt tillbaks till bilen och slog igen dörren efter mig.
"Its too late..." mumlade jag. " Everythings gonna be alright" tröstade Paul mig medans han började köra hemåt igen.

 

Liams perspektiv:

 

Vi satt runt det stora matbordet i tystnad, och ingen hade ens rört en enda bit av middagen.
Zayn bara glodde på sin mobil som låg brevid tallriken, Harry satt inne på sit rum, och jag Louis och Niall bara satt här. 
Eller vämta, nu blev det fel. Ingen åt förutom Niall menar jag. Niall hade vräkt i sig mat enda sedan vi kom hem, och han säger att han ' äter iväg smärtan'. Ja, det värkar inte funka i alla fall.

Varför blev allt så fel mellan mig och Emma? Det var inte meningen att kyssa henne, fast jag ville ju göra det... åh vad den presonen som hittade på en 'kyss' , ja den personen är dum i huvudet.

Min mobil vibbrierade, och jag tog upp den och läste smset.

'hey bebe,  now when the girls r gone, maybe I can come over? xx'

jag kollade irriterat på smset. Danielle,var den sista jag ville se just nu..

'Sorry bebe not right now' 

svarade jag och la återigen ner mobilen i fickan.

 

                                                                                                                                                

 

DAM DAM DAAAAAM...

del 2 kommer ut snart :)

x