1D♥

Chapter 65: I didn't expect that

 

 

But lets make some breake fast now" log han, och drog upp mig ur sängen. "Alright, but get out. I need to change" sa jag, och började putta ut honom ur rummet.

"I cant wait for the day when I can be in the same room as you wile you're canching.." suckade Harry.

"Pervert" skrattade jag och slog igen dörren.

Idag kommer bli perfekt, jag känner det på mig.

 

 

Emblas perspektiv:

 

- Embla! Frukosten är klar! ropar mamma från köket. 

- Hmmm, jag kommer... säger jag, och börjar sträcka på mig i sängen. Måste vara det bästa som finns, lov alltså. Slippa skolan, och allt som hör till. Jag orkar inte ens tänka på tjejerna i Hawaii, jag vet att de inte är hos Viljas släktingar. Klart det gör ont, men jag kan inte vara sur längre. Det är inte värt det. 

 

Jag har ju Austin.. Tänker jag när jag drar på mig mjukisbyxor och tofflor. 

Austin Austin Austin. Austin Austin Austin. Austin Austin Austin.

 

- Någon ser glad ut idag! min mamma ler mot mig när jag kommer instapplandes i köket,och  har Austin i tankarna.

- Känns bara som en bra dag att le på. svarar jag, och sätter mig vid bordet och börjar äta. 

 

- Jag och pappa går ut på stan ett tag, vill du följa med? frågar mamma. 

- Nej tack, jag ska skriva en bokrecension, för engelskan... säger jag, och hoppas att mamma inte genomskådar mig.

- Jaha okej, bra! Då ses vi sen då, glöm inte att låsa efter oss! Du kan värma på lite pasta om du blir hungrig, det finns i kylen. Pusspuss, ring om det är något!

- Hej då mamma, vi ses sen! Puss, säger jag och drar igen dörren efter dem. 

 

Äntligen ensam!! Jag rusar in i mitt rum och sätter mig framför spegeln. Borstar igenom håret och flätar luggen. Jag väger mascaran i ena handen och funderar, han har sett mig rödgråten och osminkad, jaa.. Och mina ögon ser faktiskt fina ut utan smink. Jag nöjer mig med ett jordgubbslepsyl och går istället mot garderoben för att hämta min turkosa hoodie. Därefter tar jag fram min dator från bokhyllan och sätter mig i skräddarställning i sängen. 

Loggar in, och kollar snabbt in facebook om det hänt något. Nää, trodde väl inte det. Efter att ha läst några bloggar stänger jag ner safari, och känner att mina händer skakar när jag klickar på "skype" ikonen.

 

Klart jag gillar honom. Hans rufsiga hår som han ofta gömmer i en mössa, ögonen som alltid verkar gnistra och lysa. Rösten. Det händer ofta att jag tittar på klipp, eller lyssnar igenom låtarna. Om och om igen. Jag bad honom sjunga förra veckan, men då sa han att han hellre ville göra det face2face. Det betyder ju typ att han vill ses igen! Jag förstår inte hur han kan få mig känna såhär. Varje ord tar jag in. Skämten glömmer jag inte. Hur han kan skratta åt sig själv, hur tråkiga skämten än är. Eller hur hans skratt får allt i huvudet gå runtrunt. 

 

Meddelande från Austin_Austin

 

Hey, call me when you see this! miss yah, xx.

 

Jag ändrar min status till "online" och klickar på"ring". Det tar tio sekunder innan den välbekanta spralliga rösten fyller rummet.

 

- Finally! I thought you'd never call me!! han skrattar till och jag kan inte låta bli att le. 

 

- Like I would'nt. I'ts just my parents, I don't want them to ask alot.. You know! 

 

- I get it Embla, haah. How are you? Seems like ages since we talked. han låter faktiskt nedstämd när han säger det sista... ÅÅå Embla! Sluta tänka och börja prata istället!

 

- I'm fine acctually. You? How's the tour? I know, right? But it's so hard with the time and everything... 

snälla säg att det där lät bra. Avslappnat... Typ?! 

 

- I'm all right, pretty stressed but it's OK. The tour is killing me! When I'm done with some gig it's a interview, or a recording and then it's concert again. So it works, but I'm tired like aaaaall the time! 

Yes... True. But sooon...

 

- I want to say "I understand" haha.. I mean, I can imagine it's hard. But hang on! You're the best!

Sooon what? 

 

- Haha, omg I wonder how many who's said "I understand when the don't"! But I understan what you mean, and thank's. I truly miss u! 

 

- I miss u to! I know you're not playing in sweden but are you playing in norway or something like that? 

 

- That was what I wanted to say, I'm getting vacation over New Years! And since my Ant lives in Sweden I'm thinking, to take a flight to you. Would you like to spend New Years with me Embla?

 

Jag som hade tänkt ut detta, vad jag skulle säga om han sa något i stil med att vi skulle ses. Och nu när jag hörde det, va huvudet tomt! Klart jag ville det, men hur skulle det gå till? Vad skulle mamma och pappa säga? Var skulle vi vara? 

 

- Embla.. You there? Jag ryckte till av Austins röst. 

 

- Sorry! It's not that I don't want to, I just didn't expect that. But Austin, I'd love to! When are you coming? 

 

 

 

 

 

 

 

 

Emilias perspektiv: 

 

Kära dagbok!

Snart har en vecka gått, i åre.

Vi åkte direkt efter julavslutningen, och kom sent på kvällen. Då bestämdes det att vi skulle sova syskonvis, men efter protester sov jag och Ebba i samma rum, och Alexis och Lucas i det andra. 

Huset är ganska stort, typisk skidstuga som ligger ett stenkast ifrån backarna. Två badrum, fyra sovrum, kök, hall och vardagsrum. I vårt rum va det kaos, med kläder, godis och väskor överallt... Annars är det bra. 

Vi gör inte mycket, åker skidor såklart, och på kvällarna spelar vi kort eller tittar på tv.Fast det är inte mycket att titta på, här finns bara 1:an,2:an och 4:an. Men det funkar.. Matlagningen är uppdelad,varje morgon lottas ett par fram. Gissa vem jag ska laga med ikväll? Alexis.. Jag kommer bränna allt och spilla och greja, jag lovar! 

Förrutom att jag verkar göra bort mig heeela tiden känns det helt ok att vara här tillsammans med honom. (och de andra såklart) Det är inte lika hemskt som jag trodde det skulle vara, men det kan ju bero på att vi aldrig är ensamma. Det är alltid folk runt omkring! Inte för att jag tror att han kanske vill vara ensam, ärligt talat verkar han inte intresserad på det sättet. Nu knackar det på dörren, så det är bäst att jag slutar. Jag undrar hur den här resan kommer sluta.... Wish me luck!! 

 

- Emilia? Alexis röst hörs från andra sidan dörren, och han knackar försiktigt på. Jag slänger in dagboken under sängen och tar fram min mobil, och rättar till håret. 

- Mmm... Det är öppet, säger jag och låtsas spela heeelt obekymrad. 

Han öppnar dörren, som gör motstånd med tanke på hur mycket saker som ligger på golvet. 

 

- Oj shiet! skrattar han, Här var det ordning!

- Haha aa.... Självklart! ler jag tillbaka. 

- Jag och Lucas tänkte dra ut ett tag i backarna... Ska du med? De vuxna är på Ebbas skidskolagrej så annars blir du ensam häääär! han drar på orden och gör gester med händerna, i något försök att... Ja jag vet inte ens vad han försöker med, men jag fnissar och säger:

- Ja då har jag väl inget val... Suck måste man hänga med er två alltså. Men aja, jag kommer ska bara byta om. 

- Gr8, vi drar fram skidorna så länge, säger han och vinkar med ena handen innan han går ut och stänger dörren efter sig. 

 

Jag öppnar garderoben, tar fram ett underställ, och tar på mig det. Flätar håret i två flätor och hittar min mössa som håller håret på plats. Innan jag går plockar jag fram mobilen och skickar ett snabbt sms till tjejerna i klassen, Hur har ni det? Saknar er, puss! <3 

Därefter hämtar jag jacka och täckbyxor och skyndar ut till killarna. De står och pratar, och tittar otåligt på mig. 

- Så jäkla seg Emilia! Kom igen då! säger Lucas. 

Jag lipar åt min spydiga bror och knäpper på mig skidorna. 

- Vilken backe tar vi först? frågar Alexis. 

Jag rycker på axlarna. 

- Spelar ingen roll, säger jag. 

- Vi tar ankarliften där borta och så ser vi då! säger Lucas och tar fart med sina stavar. 

 

- ÅÅÅåå herregud jag är helt slut! Säger vi alla tre i kör och skrattande slänger vi oss på soffan. Föräldrarna är inte hemma än, trots att klockan är över fyra och de åkte runt klockan elva. 

- Jag är så kall! säger Lucas och blåser på sina fingrar. 

- Varm choklad? säger Alexis och tittar menande på mig. 

- Vaddå ska jag göra det, åt er? hmpf knappast! säger jag. 

- Haha men ingen av oss kan ju det.. Snäääääällla Emilia? säger Alexis

- Snälla snäääälla? frågar Lucas.

- Kan inte? Hur svårt är det att värma mjölk..?! Men.. fine! Men då får ni ställa in skidorna i förrådet! svarar jag och reser mig från soffan. 

- Inte en chans, det är ju kvällsskidåkning ikväll! säger Alexis glatt. 

- Skojar du? Det kommer va svinkallt klagar Lucas. Plus att jag är helt slut!

- Ääääh kom igen! Det är as nice! säger Alexis. 

- Aldrig i livet, inte en chans. Lucas skakar på huvudet.

- Durå Emilia, är du på? 

Under deras konversation har jag koncentrerat mig på att svara på tjejernas ivriga sms om hur de har det och hur bruna de är, och skriva svar på deras frågor. När jag upprepar Alexis fråga i huvudet vaknar jag till. Jag är faktiskt riktigt trött, och ikväll skulle ju Emma ringa.. Men hur ofta kommer denna chans? 

- Aa visst, säger jag. 

- Bra. säger Alexis och säger sen: Var är chokladen? med ett flin.

Jag slår till honom med en kudde och går ut i köket och sätter på en kastrull med mjölk. 

Middagen består av spagetti och köttfärssås, som faktiskt blev riktigt bra. Jag klarade mig utan att spilla och faktum är att han var klumpigare än jag, vi skrattade mycket. Väldigt mycket. 

Nu står han i dörren och knäpper sina pjäxor. Jag drar på mig jackan, och tar på mig vantarna. Det är en fin kväll. Backen är upplyst och snön nyplogad. Stjärnorna sprider ut sig på himlen och det är lagom kallt. 

Inte många är uppe i backarna, utan det är nästan bara vi. 

Vi tar oss ner till ankarliften och helt plötsligt står vi där, påväg upp. 

Tack och lov är det inte tyst, tvärtom har vi massor att prata om. Betyg, kompisar, hans fotboll och min dans, vi skämtar och skojbråkar och så är vi högst upp på toppen. 

- Försten ner? Frågar han och pekar på en röd backe. 

- KÖÖÖÖÖÖR! ropar jag och tar fart. 

 

När vi är nere vid liften igen disskuterar vi vem som vunnit. Han insisterar att han vann, eftersom jag fuskade vid starten. Jag klagar på att han sprang de sista 20 meterna, vilket är mer fusk än att jag startade innan. 

När vi ska ta liften snubblar han till, och vi får backa undan. När nästa lift kommer fastnar han med jackan i en anslagstavla och vi får återigen backa. Jag kan inte låta bli att skratta, och Alexis rodnar men börjar istället kittla mig, och vi missar ytterligare två liftar. 

- Fan ungar, ska ni leka får ni gå ur kön! ryter liftpersonalen. 

- Förlåt kvider jag fram mellan skrattattackerna. 

Vi tar nästa lift, och skrattande tar vi oss mot toppen igen. 

 

 

---

HOOOLA! 

Hade jättesvårt att skriva det här kapitlet, för visste inte precis hur jag skulle skriva. 

Men det fick bli bra typ.. Lite omväxling från Hawaii kapitlen! 

Hoppas ni gilla det. Eller nåt..

Hahaha pössi

/maliiiin 

 

 

 

Jätte bra bebe <3

omg fett bra!! längtar tills nästa! puss! :D <3

Jiho :P :D jätte bra :)

Jätte bra! Meer! :D

Mera :)

Jättebra del och jättefin blogg! Meraaa ;)
Jag och min kompis startade våran onedirectionfanfic idag och det skulle va gulligt av dig att kika in och kanske kommentera? :) Vet att designen inte är särkilt fin, men en ny är på gång :) Hope u like it!