1D♥

chapter 59 - Small talk

Jag känner hur mina kinder hettar upp i en rosa nyans, och Louis skrattar högt." I think that I need to help you now. I dont want you to get hurt or something" flinar han och hjälper mig upp.  jag drar åt toffsen och flinar stort åt mitt misstag. "Well lets do this ?!" sa jag och skippade mitt försök till att vara cool. Det skulle endå inte funka. Som vanligt !! 

 

 

 

Saras perspektiv:

 

Jag knuggade mig irriterat i ögonen och öppnade dom sackta. "Vad vill du Karro?!" stönade Alex från andra sidan rummet. Jag satte mig upp och kollade runt omkring mig, och kände en liten mini chock komma över mig.

Oh My God, Zayn, Harry, Liam och Louis står  denhär rummet !!
Eller, Louis stpr, dom andra ligger på golvet dom också och sover.

Minnerna från igår rinner tillbaks och jag blir helt varm inom mig.

"Get uo guys,we dont want the pancakes to get cold!" sa Louis. Jag såghur både Vilja och Alex ryckte till, och jag förstod att odm också fick en liten 'flashback' fråg igår. 
Jag greps sedan av panik. Jag ser ju helt sjuk ut på morgonen !! Jag måste ta mig till badrummet utan att dom ser mig...

Jag började smått krypa, och kollade upp. Både Alex och Vilja blängde frågande på mig.

"Vadå? Hehe jag måste fixa mig lite" sa jag och Viljas ögon blev stora. "Nej men skit jag har inget smink på mig!" utbrast hon. "Men neej jag ser alltig så jäkla ful ut på morgonen!!" sa Alex. Vi alla tre kollade på dom andra,

altså Emilia, Emma, Zayn, Louis, Liam och Harry.

Men som tur va, så är dom i full gång med att väcka Zayn och Emilia, så ingen la märke till oss.

"Badrummet" sa jag. "NU" fyllde Alex i, och vi småsprang in dit och låste dörren efter oss.

"Asso guuuud kolla på mig, jag ser hemsk ut !!" stönar Alex. "Ja , men jag har INGET smink på mig. Jag ser ut som en död fisk!" utbrister Vilja. Jag skrattar och skakar på huvudet. "Ja jag ser ut som en padda." "Nej, till sillnad från mig är ni båda söta" säger Alex. "Du ser jätte söt ut!" aäger jag.

"Jag orkar inte med dethär, nu fixar vi oss och sticker ut till don andra!" säger Alex. Vilja tar fram sin nessesär och vi börjar med jobbet.

 

 

 

 

När vi sedan kom ut ur badrummet igen , stod Emilia och kollade lite surt på oss.

"Översminkade" konstaterade hon. Vi himlade med ögonen och gick till köket, vart dom andra satt.

"Finely!" utbrast Louis. "Sit down, we need to eat!" klagade Emma. 

"Why didnt you start without us?" sa Sara frågande. Jag satte mig brevid harry, Vilja brevid mig och Zayn, och Sara mellan Emma och Emilia. "They didnt let us" sa Liam och gav Louis en lite sur blick. Louis flinade och då kom Karo in i rummet, med en stor tallrik, fullproppad med americanska pankakor.

 

-

 

Efter att ha ätigt upp nästan allt, satt vi alla helt proppmätta vid matbordet, och Louid klappade sig belåtet på magen. "Im full" sa han och vi andra nickade instämmande. 

 

 

Emblas perspektiv:

 

Jag drog på mig min jacka och knöt mina turkosa converse.
Klockan var halv 9 på en Lördag, och mina föreldrar och min lillebror sov.

Fast dom vaknar säkert snart. Och dom kommer inte märka att jag har stuckigt. Jag brukar sova till typ 1,

så dom kommer säkert sticka till lillebrorsans dansuppvisning.

 

Jag tog mina nycklar, och smällade igen mörren. Eller smällde och smällde, jag stängde den sackta och försicktigt så att dom inte skulle vakna.
Sedan tog jag trapporna ner för traphuset, och sedan ut genom porten.
Under tiden satte jag in hörlurarna i öronen och musiken sprutade ut ur dom.

In med hörlurarna, u med värden.

 

Jag svängde åt vänster vid vägen, vilket gjorde att jag kom till 'stranden istället för motorvägen. Jag började gå på den lilla stigen och bara andades in den kalla höstluften.
Jag hade inte kunnat sova på hela natten, jag hade bara legat och tänkt på Harry,

och alla andra i 1D. Jag fattar inte hur allt lyckades sluta såhär. Eller börja? Var det slutet, eller är dethär bara början? Det är i mitten av mitt liv. I slutet av min och Alex vännskap, i början av

Harrys och Alex förhollande. 

Jag överreagerar kanske, men ... allt inom mig är dött. Jag vet inte vad jag känner, vad jag ska känna, vad jag tänker. Allt är bara som ett stort svart hål, ett tomt svart hål.

Och det är som ett par klor innifrån hålet, som drar och sliter i mig.

 

Jag sparkade surt på en stor sten, som rullade en bit framför mig. Jag sparkade återigen till den, och den flög ennu en gång några meter frammåt. "Dumma sten försvinn ur min väg !!" skrek jag och sprang fram mot den, och sparakade iväg den hur hårt jag en kunde. Den flög någon meter ifrå  mig, och jag blev ennu surara. "Försvinn!" jag började hoppa och sparka på dne, och tillslut lyfte jag upp den och slängde iväg den ner i vattnet. Jag hörde plasket men såg det inte, eftersom mina ögon var helt tårögda.

Gud vad löjlig jag var. Sur över småsaker.

Jag satte mig frustrierat ner på huk och borrade ner ansicktet i mina händer,

och bara lät tårarna rinna. 

Jag ve tinte hur länge jag satt där, men när jag väl reste mig upp, snörrade allt och jag såg knappt någonting. Mina ögon sved av ljuset, och jag kände mig helt slut.

Jag staplade iväg till bron och klättrade upp på pelarna som håller upp den och satte mig där., så ovanför mig är bron, och under är vattnet.

Vattnet måste vara iskallt såhär års. Och det är säkert djupt här.

Tänk ifall jag skulle hoppa? Det är ju inte så långt ner. Kanske bara 10m. Eller mindre. Kanske 5. Men jag tror inte jag skulle dö ifall jag hoppade....

Embla, ta dig samman vad  är det du sitter och tänker? 

Jag ska inte ta livet av mig. Jag kommer aldrig göra det. Men jag känner mig bara så trött på allt..

Jag slöt ögonen och la mig ner. 

Spellistan med dystra låter, tog slut, och den första började spela igen.

Det betyder att jag har varigt ute i snart 3h. Oj.

Jag satte mig upp igen och kollade omkring mig. INgentilng var anurlunda, förutom en sak,

en kille satt en bit ifrån mig och slngde stenar ner i vattnet.

Jag hörde säkert inte när han kom dit.

Hur längde har han suttigt där?

Jag satt och slud och betreacktade honom, och då vände han sig om och såg på mig.

Våra ögon möttes , och han log ett blygt leende mot mig. 

 

"Öh.. Hej?" säger jag och reser mig upp. "Sorry, But I dont understand you" sa han. Jag höjde frågande på ögonbryna. "What... or who are you?" sa jag frågande. Han log stort, cóch han såg lättad ut. Han rest sig upp och gick fram till mig. "Im Austin." sa han och räckte fram handen till mig. "Im Embla"log jag och skakade hans hand. Gud han va ju söt! "What are you doing here? especially when you're not from sweden?" log jag. Han skrattade och ryckte på axlarna. "I.. You can say that Im hiding or something" sa han och bet sig i läppen. "And you? What are you doing here?" sa han sedan. "Well... actuallly Im hiding too. " svarade jag. Det är väl delvis sant. Jag gömmer mig från värkligheten. Jag hade ju bara två alternativ, att svara det eller börja dra igån hela dendär deprimernade historien igen...

"Oh .. haha cool" log han. "So.. Austin?" sa jag frågande. Han nickade, och jag andades ut över att jag inte hade glömt hans namn." Were are you from?" fortsatte jag. "Im from LA. " svarade han. "Oh cool!! But why are you here then?" sa jag frågande. "Uh.. I... Im here to do some work things. " svarade han osäkert och kliade sig i nacken. "Ah. Alright. " sa jag, "So,are you from sweden?" sa han. Jag nickade, och det blev sedan en liten pinsam tystnad. Vad ska jag säga nu då?

Typ, hejdå jag måste gå nu,eller vadå?

Fast jag vill inte gå. Något i honom gör att jag vill stanna. Hans bruna ögon gör att jag vill stanna kvar och prata med honom. Han log lite generat och jag fnittrade lite. Ja, dethär var ju awkward.

 

"Well... Im going to hide for like one more houre, so... if u dont minde, lets sit down and have a talk?" log han. Jag andades ut över att han inte hade sackt något i 'jag mpste gå' eller något i den sliten och nickade gladd. "I would love to" sa jag. Vi satte oss ner och kollade ut över vattnet.

"So, who are you hiding from?" sa jag sedan. Jag bet sig ennu en gång i läppen och suckade. "From some people. And you?" han kollade frågande på mig och jag suckade. "From some feelings" mumlade jag. "What?" sa han frågande. "I didnt hear yuo" förklarade han. Jag log lite och suckade. "I dont know. I just needed to be alone " sa jag och ryckte på axlarna. "Oh sorry that I disturbed you" sa han oroligt. "Haha its okey. Really it is" skrattade jag. Han log lättat mot mig, och vi fortsatte prata.

 

 

Efter kanske yttligare en timme av skratt och prat, så körde en svart bil in på grusvägen brevid vattnet.
Den stannade under bron, och dörren öppnades. "AUSTIN?!" ropade en stor svart man.

"Oh thats my ... Im here with him. I need to go. " han reste sig upp, och jag gjorde det samma. "Can I have your  KIK?" sa han sedan . Jag nickade och sa den till honom. "Good, thanx. I'll KIK you" log han "Good. See you... I hope" sa jag. "Maybe we can hange out tomorrow? You can show me around here" log han. "I would love to do that" sa jag, och ett stort leende spred sig på mina läppar. "Good. See you" han omfanmade mig i en kram, innan hans sprang ner från bron och gick iväg till den svarta bilen.

Han vinkade mot mig, och jag vinkade tillbaks, sedan satte han sig i bilen och den körde snabbt därifrån.

 

Jag satt kvar en stund, och smälte det som nyss hänt. En kille från America, vid namn Austin,

som gömde sig från ett par tjejer? Eller en tjej? Jag känner dess utom igen honom. Men jag kan inte sätta fingret på var ifrån. Jag har sätt honom förut, och namnet Austin är inte heller så nytt. Och .... eh jag vet inte. Men nu måste jag hem. Klockan är redan 1, och jag är sjukt hungrig.

 

 

 

 

Alex perspektiv:

 

Vi satt och snackade, och efter ett tag så kom vi in på ämnet 'Jul'.

"I want a neew phone for christmas!!" suckade Vilja. "Why?" sa Zayn frågande.

"Cuz, I broke my Iphone, so nog I have a NOKIA and a need phone number, so I want a neew Iphone,

a ihopne 5 or something" hon ryckte på axlarna och jag flinade. "I want a dog !" sa jag och harry fnös. "A dog? Seriously? A cat is the thing you should ask for, a cat, not a dog!" sa han. "No I have a dog!" sa Vilja. "But cats are much cuter" sa Karo. "And I have one" fyllde hon lyckligt i. "Well I have 2 " sa Sara spydigt och flinade. "And I have some fishes, so I dont need a cat" muttrade jag. "Haha, I like dogs more than cats" sa Zayn. "High five men!" Flinade jag och vi high fivade. Harry skakade frustrierat på huvudet och Louis klappade honom på ryggen. "Dont be saad honeyyy"  sa han med bäbisröst, och vi alla skrattade.

"So, what are you guys doing for christmas then?" sa Emilia och drack lite av sitt Te.

"I dont know. I hope for something fun, like go to Thailand or something" sa Sara och ryckte på axlanra. "I dot know. Mum and Dad were talking about Schweits but I dont know. " sa jag. " I will be here with my family" sa Emma och suckade uttråkat. Vilja och Karo ryckte på axlarna medans Harry kollade på killarna som nickade, och sedan kollade alla på oss med ett par creepy smiles på deras läppar- "Guys, you're scaring me..." sa Sara. "Yeh, do we need to call a dactor or something?" sa jag och tjejerna skrattade medans killarna bara himlade med ögonen.

"Girls..." sa Liam och log stort. "Boys" sa jag och Harry la surt handen för min mun. Alla började skratta och Louis klappade hårt händerna för att få tyst på alla. "We have something to tell you!!" ropade han. "Alright,Were listening!" sa Karo, och dom kollade återigen på varandra med domdär konstiga flinen. "Tell us!" sa Vilja irriterat och Zayn tog ett djupt andetag.

"This christman, we, and Niall, will go to oure house in Hawaii, that we bought like a week agou, and we will spend the holllidays there." sa han. Vi tjejer kollade frågande på honom, och jag viftade med händerna i ett försök på att få honom att fortsätta prata, eftersom Harry fortfarande höll kvar sin hand runt min mun.

"Well, we wanna ask you guys, to come with us!" utbrast Liam. 

 

Jag skulle ha gapat, ifall Harry inte höll för min mun, men Vilja, Karro, Emilia, och Emma, jadu dom gapade allt. Efter en stund så utbrast vilja ett "OMG" och det slutade med att vi alla satt och hoppade på stolarna och typ skrek "OMGOMGOMG" .

Killarna skrattade åt oss och Harry släppte taget om mig, så jag ocksp kunde 

sjunga med i våran kör.

"Oh My God I love you guys!"  tjöt jag, och kysste Harry. "Haha, we love you too" svarade Louis, och slängde en slängkyss till mig. Jag flinade stort, och det slutade med att vi alla blev tysta.

 

"Vänta, kommer era föreldrar låta er åka?" sa jag . "Jag vet inte,... dina då?" "Nej" sa jag. Vi alla kollade fundersamt på varandra . "What is it ?" sa Liam oroligt. "Uh No, its nothing" ljög jag. "Vi fpr ta hand om dethär senare." sa jag till tjejerna, som nickade. "Now, lets clean this mess up!" sa Emma och nickade mot matbordet som såg ut som om att en bomb hade slagit ner. Sylt och smör och massa andra saker som jag inte ens vet vad det är låt utspridda på bordet. "Lets do this" sa jag, och vi alla började duka av.

 

                                                                                                                                           

 

 

FÖRLÅÅÅÅT för så sugig uppdatering, men det ska bli bättre det lovar jag !!

Jag har nog aldrig i hela mitt liv haft såhär sjukt mycket oriv/läxor, och jag är inte ens klar med dom ennu, så att ja, jag satt och skrev dethär istället för attt göra er glada !! :3

 

Så bäst för er att komenterna bra nu ;)

xxx

 

 

Jätte bra :D jag fattar inte varför folk skulle vilja va på hawaii under julen liksom det är ingen jul utan snö!

Mera! :) asbra

hej!! jättebra kapittel snälla mera snälla!!! :) och en sak till har du facebook?? vad heter du i såfall?